Joachim du Bellay

Hans liv

I Liré föds Joachim Du Bellay 1522 i en fattig gren av en adelssläkt i Anjou. Han förlorar tidigt sin mor och förlorar vid tio års ålder även sin far. Han tas då omhand av sin femton år äldre bror. Försummad av broders börjar han emellertid omkring 1546 studera juridik vid universitetet i Poitiers, där han även lär känna latinisterna Jean Salmon Macrin^A A) Jean Salmon Macrin, 1490-1557, nylatinsk fransk poet. och Marc Antoine Muret.^B B) Marc Antoine Muret, 1526-1585, fransk humanist.

Det är förmodligen även i Poitiers, som han 1547 lär känna Jacques Peletier du Mans^C C) Jacques Peletier du Mans, 1517-1582(83), fransk matematiker, läkare, grammatiker och humanistisk poet. Läs om hans liv och verk här intill.. Samma år möter han också Pierre de Ronsard,^D D) Pierre de Ronsard, 1524-1585, den mest betydande franske renässans­poeten. som han övertalas göra sällskap vid Collège de Coqueret i Paris. Där studerar de för bl.a. grecisten Jean Dorat.^E E) Jean Dorat, 1508-1588, fransk författare och grecist. Influerade av Dorat bildar de en grupp, som de först kallar la Brigade, med målet att skapa en litteratur på franska av lika gott snitt som den grekiska och latinska. Detta mål gillas av Jacques Peletier du Mans, som stödjer gruppen.

1549 ger du Bellay ut La Défence et illustration de la langue française,^[1] som kan ses som en programskrift för gruppens avsikter för det franska språket och dess litteratur. Efter en del förlagor, bl.a. Dialogo delle lingue av Sperone Speroni,^F F) Sperone Speroni, 1500-1588, italiensk författare och filosof. pläderar Du Bellay, att det franska språket är väl så lämpat, att uttrycka sig på, som det latinska och grekiska. Emellertid fordras det en tids övning, innan det kan mäta sig fullt ut med de klassiska språken. Han tar även upp översättningarnas roll för franskans utveckling.

Enligt tidens sed innehåller skriften även följande lilla dedikation av Dorat på grekiska — ämnet till trots:

Ἰωάνης Ἀυρατὸς εἰς χελτικῆς γλώσσης Ἀπολογίαν.

Εἷς οἰωνός ἄριστος ἀμύνεσθαι περὶ πάτρης,
 εἶπεν ὁμηρείων εὐεπίη χαρίτων.
Ἓν δὲ κλέος μέγ' ἄριστον ἀμύνεσθαι περὶ γλώττης
 τῆς πατρίης, κᾀγὼ φημὶ παρῳδιάων.
Βελλάϊ', ὡς γοῦν σεῦ πρόγοναι φιλοπάτριδες ἄνδρες
 ἤκουσαν, πατρίης γῆς πέρι μαρνάμενοι,
οὕτως καὶ πατρίης σὺ συνηγορέων περὶ γλώττης,
 κλῃδόν' ἀεὶ σχήσεις, ὡς φιλόπατρις ἀνήρ.^[2]

Jean Dorat till Det franska språkets försvar.

Den bästa utmärkelsen är, att försvara fosterlandet, har de homeriska gracernas vältalighet sagt. Och den allra största äran är, att försvara fosterlandets tungomål, säger så jag parodierande. Bellay, eftersom de fosterlandsälskande förfäderna, som försvarat fosterlandets mark, hört dig, skall därför även du, som pläderar fädernas tungomål, alltid ha ett rykte, som en fosterlandsälskande man.

Jean Dorat à La défence de la langue française.

Il n'y a qu'un seul bon augure, c'est de combattre pour la patrie, a dit la douce éloquence de la muse homérique. Et moi, je dirai en parodiant le poète : il n'y a pas de plus grand honneur que de combattre pour la langue de la patrie. Aussi, Du Bellay, de même que tes encêtres se sont entendues appeler patriotes pour avoir défendu la terre de patrie, de même, toi qui plaides pour la langue paternelle, tu auras à jamais un renom aussi comme bon patriote.^[3]

Detta år, 1549, följer även L'Olive,^[4] hans första samling sonetter i Petrarcas^G G) Francesco Petrarca, 1304-1374, italiensk lyriker och historieskrivare. stil.

Till gruppen, som Ronsard senare kom att döpa om till la Pléiade, ansluter även Rémi Belleau,^H H) Rémy Belleau, 1528-1577, fransk poet. Étienne Jodelle,^I I) Étienne Jodelle, 1532-1573, fransk poet och dramaturg. Pontus de Tyard^J J) Pontus de Tyard, 1521-1605, fransk präst, poet och författare. et Jean-Antoine de Baïf.^K K) Jean-Antoine de Baïf, 1532-1589, fransk poet.

Efter en tids sjukdom, med en begynnande dövhet, lämnar du Bellay 1553 Frankrike, för att följa sin fars kusin, kardinal Jean du Bellay,^L L) Jean du Bellay, 1492-1560, fransk kardinal och diplomat. till Rom. Vistelsen i Rom kom att vara i fyra år, men var en besvikelse för Joachim du Bellay, som kom att illustreras i den sonettsamling, Les Regrets,^[5] som han till en stor del skriver under denna tid, som han upplevde som en exil. De 191 sonetterna beskriver ett Rom i förfall, en längtan till Anjou och en oro över författarens försörjning. I början av sin vistelse skrev han också 32 sonetter i samlingen Les Antiquités de Rome,^[6] vilka återger de känslor av förgänglighet och meningslöshet, som de i staden överallt förekommande antika lämningarna inger.

1557, när du Bellay blir sjuk samt mer och mer döv, skickar kardinalen hem honom till Frankrike, där de Bellay får ägna mycken möda åt sin finansiella situation. Han låter ge ut ett antal verk, men under natten 1 januari 1560 avlider han av ett slaganfall i Paris.

Hans verk

De mest kända

• Défence et illustration de la langue française, 1549.
• L'Olive, 1549.
• Vers lyriques (1549)
• Recueil de poesie, presente à tres illustre princesse Madame Marguerite, seur unique du Roy […] (1549)
• Le quatriesme livre de l'Énéide. La complaincte de Didon à Énée, prinse d'Ovide. Oeuvres de l'invention du traducteur, 1552.
• Ioachimi Bellaii Andini Poematum libri quatuor quibus continentur, Elegiae. Varia epigr. Amores. Tumuli. Apud Federicum Morellum, in uico Bellouaco, ad vrbanam Morum, Paris, 1558.
• Divers Jeux Rustiques, 1558.
• Les regrets et autres oeuvres poétiques, 1558.
• Poésies latines, 1558.
• Le Poète courtisan, 1559.
• Les regrets / Les Antiquités de Rome / Le Songe, Les Classiques en Poche, 2002.