Nicole Liébault
Stanzes dv Mariage,
Par Madame Liebault.
De toutes les faueurs que Diev tranſmet en nous,A A) Som en av överättningarna
, ges Les premieres œuvres de Philippes Des Portes, så man enkelt kan jämföra med Stanzes dv Mariage — klicka på knappen här intill.
De tout ce que le Ciel & les Astres plus doux
Ont peu verſer de bien deſſur l'humain lignage,
Donner de beniſſons & de felicitez,
5De grace, de bienfaicts & de proprietez,
Rien n'approche en douceur la Loy du Mariage.
Heueruſe & ſaincte Loy, ſource de vos plaiſirs.
Principe de vostre heur, perle de vos deſirs,
D'Amour, de Volupté & de gloire ſuiuie,
10Du repos des humains ſeule cauſe & raison,
Des corps & des esprits heureuſe liaison,
Le ciel de vostre bien, le miel de vostre vie.
Ce grand Diev qui crea le rond de l'Univers,
Et feit pour l'embellir tant d'animaux divers,
15Aprés que l'homme il eut formé à ſon image,
Ne ſe contenta point de l'avoir ainſi faict
Sur le moule ſacré de ſon divin portraict,
Mais voulut de tout poinct bienheurer ſon ouvrage.
De la coste de l'homme aſſopi du ſommeil
20Ce Maiſtre ſouuerain, cet Ouurier nompareil
Par art miraculeux feit la femme premiere
De mille & mille dons & de grace il l'orna,
Pour fidelle compaigne à l'Homme il la donna,
Pour estre os de ses os, chair de ſa chair entiere.B B) Se 1 Mos. 2:23.
25Deſſus ſon front poli il ſema les beautez,
En ſes yeux il logea mille douces clairtez,
Sur ſa bouche il aſſeit le miel & l'ambroſie,
Il doua ſon parler de grace & de douceur,
Il mit la Courtoiſie & l'Amour en ſon cueur,
30Et en perfections la rendit accomplie.
Tout außi tost que l'homme eut ueu œuure ſi beau,
Auſſi tost fut espris d'un amoureux flambeau,
Et atteint des beaux yeux & bonne grace d'elle ;
Dieu le voulant ainſi la prit & l'espouſa,
35Et plein de loyauté ſon cueur ſe dispoſa
A l'aimer & cherir d'une amour immortelle.
Delà le Mariage eut ſon commencement,
Lien heureux & doux, plein de contentement,
Qui en toute Delice auec Largeſſe abonde,
40Plaiſant à l'abordee & plaiſant au millieu,
Plaiſant iuſqu'à la fin, & qui peut en tout lieu
Estre dict & nommé l'Excellence du monde.
Il ha deſſous ſes pieds la Tristeſſe & le Dueil,
Il est tousiours paré d'vn fauorable Accueil,
45L'Amour le ſuit ſans fin, le Plaiſir le talonne
Il ha pour compaignons marchants à ſon costé
L'immuable vnion, la Foy, la Loyauté,
Le Pudique Deſir & la Volonté bonne.
Le Diſcord enuieux ne l'accoste iamais,
50Car il florist touſiours en immortelle Paix
Le Courroux & l'Ennuy ne ſont point de ſa ſuite
Le Soupçon, le Regret, le faſcheux Repentir,
Et tout cela qui peut rendre un homme martyr,
Au ſeul obiect de luy ſe mettent tous en fuite.
55O Dieu, combien tu as l'Homme fauoriſé
D'auoir en ſon esprit le deſir attisé
Prendre femme & l'aimer tout ainſi que ſoy meſme !
Pouuoiſ-tu, ô bon Dieu, plus de bien luy donner,
Et de plus rares dons le pouuois-tu orner ?
60Certes non : car c'est l'heur de tous heurs le ſupreſme.
On a parlé iadis des champs Elyſiens,
Où les ames estoyent au comble de tousbiens,
En plaiſir eternel deſſous vn verd ombrage ;
Chacun priſe la ioye & l'heur de Paradis.
65Mais ie ne puis penſer que ce ſoit rien au prix,
Ni que le Paradis s'égale au Mariage.
D'auoir de iour & nuict aupres de ſon costé
Vne femme pudique & pleine de beauté,
Auoir toutes faueurs que lon ueut & demande,
70Iouïr de ſes baiſers doucement attrayants,
Veoir à l'entour de ſoy nombre de beaux enfans,
Y-a-til quelque ioye en Paradis plus grande ?
Hé donc parmi cet heur estes-vous aueuglez
Pour ne veoir tant de biens que Dieu vous a baillez ?
75Voulez-vous mespriſer vne manne ſi douce ?
Ne ſauourez-vous point la douceur de ce miel
Qui ſur le genre humain pleut & tombe du ciel ?
Gardez en ce faiſant que Dieu ne ſe courrouce.
Si de quelque raiſon vos eſprits ſont menez,
80Si à ne point mentir vous estiez addonnez.
Quoy ? ne diriez-vous pas que la Nopce vous monstre
En ſon braue appareil, festins delicieux,
Pompe de beaux habits & ſons harmonieux,
Qu'au Mariage ſainct tout bonheur on rencontre ?
85Eſcoutez mes propos, O vous qui deſdaignez
D'estre pudiquement de femme accompaignez,
Et n'en pouuez trouuer qui vous contente & plaiſe.
Si vous la prenez riche, elle vous traictera,
Sans peine & ſans trauail ſon bien vous nourrira,
90Et ſans vous tourmenter vous viurez à vre aiſe.
Lors il vous ſemblera d'entrer en Paradis,
De trouuer tant de biens ſans nulle peine acquis,
De tenir & compter les eſcus à poignee,
De veoir & viſiter ſes terres & maiſons,
95D'auoir ce qu'il vous fault en toutes les ſaiſons,
Sans veoir de pauureté la vie accompaignee.
Ioinct qu'ordinairement la riche est de bon lieu
Bien nee & bien nourrie en la crainte de Dieu,
Pleine de bonnes mœurs & bien apparentee
100Elle vous met au monde, & les enfans qu'auez
Aux estats & honneurs ſont ſoudain eſleuez,
Rendant de vous & d'eux la gloire dilatee.
Si vous la prenez pauure, elle ha dedans le cueur
Plus d'amour, plus de foy, plus de crainte & douceur,
105Elle est humble, & vous ſert de femme & de ſeruante
Elle ſe plaist d'entendre & ſcauoir vos humeurs,
S'accommode, ſe dreſſe & façonne à vos mœurs,
Et en tout & par tout vous est obeiſſante.
Si vous la prenez belle, O combien de plaiſir
110Vous est loiſible alors à toute heure choiſir,
Y admirant de Dieu l'artifice & l'ouurage,
Baiſant les belles fleurs, les roſes & les liſ
En ſa viue couleur[1] & ſes yeux embellis,
Et embraſſant ſouuent vne ſi belle image !
115Si vous la prenez laide, elle vous aimera,
Son amour enuers vous iamais ne varira,
Vous ne ſerez point atteint du mal de Ialouſie
Seulette en ſa maiſon touſiours la trouuerez,
Et vos petits enfans mieux vous eſleuerez,
120Car elle en nourrira la plus grande partie.
Celuy qui n'a iamais ſceu que c'est de ce lien,
Ni combien il y a d'aiſe, d'heur & de bien,
Qui n'en a faict l'eſſay & la preuue certaine
Il n'y faut comparoistre en follastres amours,
125Qui durent peu de mois, voire bien peu de iours,
Et dont la volupté est paſſagere & vaine.
N'alleguons point ici l'exemple de ces Dieux,
Qui leur lict coniugal auoyent pour odieux ;
Car ils n'eſtoyent pas Dieux, ains plustoſt estoyent diables
130Et ce beau Iupiter, duquel on parle tant,
Estoit vn ruffien & paillard inconstant
Qui vomiſſoit par tout ſes feux inſatiables.
Iamais cet adultere & ce luxurieux
En ſa main, comme on dit, n'eut le ſceptre des Cieux
135Les Cieux ne ſont remplis d'inceste & paillardiſe
Les Dieux ne ſont ſubiets à la lubricité,
Ils hayent la luxure & l'impudicité,
Et tout ce qu'on dit d'eux n'est que fable & feintiſe.
Mais en laiſſant le faux, parlons de nostre Dieu,
140De Christ nostre ſauueur, comme estant en ce lieu.
Il honora la Nopce & le ſaint Mariage,
Voulut y aßister, & d'un pouuoir diuin
Au banquet nuptial il mua l'eau en vin,
Approuuant ce lien par vn tel teſmoignage.
145Imprimons en nos cueurs ſon ſaint commandement,
Lequel de paillarder defend estroictement,
Et moins de ſe plonger dans l'adultere infame.
Voyons en l'Euangile en mille & mille lieux,
Comme il ſçait chastier l'homme luxurieux,
150Et le voue & condamne à l'eternelle flame.
A l'exemple de luy qui la Nopce honora,
A l'exemple de luy qui l'Hymen decora,
Et qui ſe nomme & dit l'espoux de ſon Egliſe,
Honorons & priſons ce Sacrement ſi beau,
155Aimons le Mariage & ſon chaste flambeau,
Sans que de folle amour nostre ame ſoit espriſe !
O heureux Mariage, en ce monde enuoyé
Pour refrener le cueur de l'homme déuoyé,
Don celeste & diuin pour repeupler la terre,
160Celuy qui t'aimera, ſoit à iamais heureux ;
Et celuy qui fuira ton lien amoureux,
Sente que le malheur touſiours lui face guerre.[2]
Stanser om äktenskapet,
Av Fru Liebault.
Av alla gåvor Gud skickar oss,
av allt det, som Himlen och de ljuvaste Stjärnor
har kunnat att med gott löna mänsklighetens släkte,
att ge av välsignelser och lycka,
av nåd, av välgärningar och medel,
kommer i ljuvhet inget nära äktenskapsförbundet.
Lyckliga och välsignade förbund, era nöjens källa,
er välgångs grund, er längtans pärla,
Kärlekens, Lustens och den sökta ärans,
enda orsak och skäl till människans vila,
kroppars och själars lyckliga förening,
er välgångs himmel och ert livs honung.
Denne store Gud, som skapade Universums glob,
och, för att försköna den, skapade så många olika djur,
sedan han skapat mannen till sin avbild,
nöjde sig inte alls, att ha gjort honom sådan
efter den heliga skepnaden av sin gudomliga gestalt,
utan ville på alla sätt välsigna sitt arbete.
Av ett revben från mannen, i sömnens slummer,
denne ypperlige Mästare, denne ojämförlige Arbetare,
genom underbar konst, skapade den första kvinnan:
han prydde henne med behag samt tusen och åter tusen förmågor,
som troget sällskap, han gav Mannen henne,
för att vara ben av mina ben och kött av mitt kött.
Över hennes väna panna strödde han skönhet,
i hennes ögon hyste han tusen milda ljus,
i hennes mun lade han honung och ambrosia,
han begåvade hennes tal med behag och mildhet,
han placerade Hövligheten och Kärleken i hennes hjärta,
och gjorde henne fullkomligt fulländad.
Så snart mannen såg ett så vackert verk,
lika snart greps han av kärlekens låga,
och rördes av hennes vackra ögon och goda behag;
som Gud ville, tog han och gifte sig med henne,
och fylld av trohet hans hjärta beredde sig,
att älska och vårda henne med en odödlig kärlek.
Därpå tog Äktenskapet sin början,
ett lyckligt och ljuvt band, fyllt av fägnad,
som i all Njutning flödar över av Generositet,
behagligt i början, behagligt i mitten,
behagligt ända till slutet, och som överallt kan
vara kallat och utnämnt världens Excellens.
Det har lagt Bedrövelsen och Sorgen under sina fötter,
det är alltid prytt av ett välvilligt Bemötande,
ändlöst följer Kärleken det, Nöjet i dess hälar.
Det har följeslagare marscherande vid sin sida:
Den oföranderliga föreningen, Tron, Trofastheten,
den Kyska åtrån och den Goda viljan.
Den ledsamma Spliten nalkas det aldrig,
för det blomstrar alltid i odödlig Ro;
Vreden och Ledan hör inte till dess följe.
Misstanken, Ångern, den Försmädliga försoningen
och allt, som kan göra en man plågad,
flyr alla vid en enda av dess invändningar.
O Gud, så mycket du har gynnat Mannen,
genom att i hans sinne ha rört upp önskan,
att ta sig en hustru och älska henne såsom sig själv!
Kan du, o Gud, ge honom mer av det goda
och kan du pryda honom med sällsyntare gåvor?
Alls inte, ty det är den högsta lyckan av all lycka.
En gång talade man om de Elyseiska fälten,
där själarna hade överflöd av allt,
med ett evigt välbefinnande i dess gröna skugga.
Alla tar till sig Paradisets glädje och lycka,
men jag kan inte tro, att det är värt det,
eller att Paradiset ens är likvärdigt äktenskapet.
Att dag och natt vid sin sida ha
en kvinna kysk och mycket skön;
ha alla de fördelar man önskar och begär,
att njuta av hennes ömma lockande kyssar,
att runt omkring sig se många söta barn,
finns det i Paradiset någon större lycka?
Men är ni då i denna lycka så förblindade,
att ni inte ser, hur mycket gott Gud har givit er?
Vill ni försmå en manna så ljuv?
Och heller inte smaka sötman av denna honung,
som faller likt regn från himlen över mänskligheten?
Gör ni så, får ni passa er, så Gud inte blir vred
Om av något förnuft era sinnen styrs,
om ni inte alls vore benägna, att ljuga.
Så? Skulle ni inte säga, att Äktenskapet visar er,
i sina värdiga ceremonier, utsökta banketter,
ståt av vackra dräkter och harmoniska toner,
att i det heliga Äktenskapet möter man all lycka?
Hör mina ord, ni, som föraktar
att kyskt vara ledsagade av en kvinna,
och inte kan hitta en, som förnöjer och behagar er.
Om ni väljer en rik, skall hon vårda er,
utan möda och besvär skall hennes tillgångar föda er,
och utan att plåga er, skall ni att leva behagligt.
Då tycks ni komma in i Paradiset,
att, utan svårighet, hitta så stora tillgångar,
att nävvis ha och räkna pengarna,
att se och besöka dess marker och hus,
att under alla årstider ha vad ni behöver,
utan att se livet ledsagat av fattigdom.
Och en rik kommer vanligen från goda förhållanden,
är välboren och gudfruktigt uppfostrad,
har ett bra sätt och är av god familj:
Hon föder er även de barn, som ni har,
vilka genast blir upphöjda i rang och äre,
som skänker er och dem en större glans.
Om ni tar er en fattig, har hon i sitt hjärta
mer kärlek, trohet, omsorg och ömhet,
hon är ödmjuk och tjänar er som kvinna och piga:
Hon behagas av att förstå och känna ert humör,
hon vänjer, rättar och formar sig efter ert sätt,
och lyder er på alla sätt och vis.
Om ni tar er en vacker, hur mycket nöje
är ni då inte fri, att när som helst välja,
att där beundra Guds skicklighet och verk,
att kyssa de vackra blommorna, rosorna och liljorna
i hennes friska färg och hennes markerade ögon,
och att ofta omfamna denna vackra bild!
Om ni tar er en ful, skall hon älska er,
hennes kärlek till er skall aldrig falna,
ni kommer inte alls att drabbas av svartsjuka:
Ni kommer alltid att se henne ensam i sitt hus,
och era små barn uppfostrar ni bättre,
ty hon kommer att mätta den största delen.
Den som aldrig känt, vad deta band betyder,
eller hur mycket trevnad, lycka och gott det ger,
och som inte har vågat försöket och det säkra beviset:
Det finns inget behov, att framställa en galen kärlek,
som varar några månader, eller ens några dagar,
och där lusten är en fåfäng följeslagare.
Låt oss inte ta lätt på de Gudars exempel,
som höll sin äktenskapsbädd för motbjudande,
ty de var inte Gudar, utan snarare demoner:
Och denne fagre Jupiter, som man talar så mycket om,
var en buse och en opålitlig vällusting,
som överallt kastade upp sin ömättliga låga.
Aldrig, att denne horkarl och lätting
i sin hand, som man säger, hade himmelens spira:
Himlen är inte fylld med blodskam och vällust:
Gudarna är inte föremål för liderlighet,
De hatar lättfärdighet och oanständighet,
Och vad man berättar om dem, är bara fabler och fantasier.
Men låt oss glömma de falska och tala om vår Gud,
om Kristus, vår frälsare, som vore han här.
Han hedrade Bröllopet och det heliga Äktenskapet,
han ville bistå och med gudomlig kraft
förvandlade han vid bröllopsfesten vatten till vin,
och biföll detta band med ett sådant vittnesmål.
Låt oss inpränta i våra hjärtan hans heliga befallning,
den att bestämt förbjuda sedeslöshet,
och att än mindre kasta sig i nedrigt hor.
Låt oss i evangeliet se tusen och åter tusen ställen,
att han vet, hur man tuktar den lättfärdige mannen,
och bestämmer och dömer honom till den eviga lågan.
Efter exemplet av honom, som hedrade bröllopet,
efter exemplet av honom, som smyckade Hymen,
och som kallar sig och säger sig vara sin kyrkas brudgum,
låt oss hedra och ta detta vackra Sakrament,
låt oss älska äktenskapet och dess kyska låga,
Utan att vår själ tas i besittning av galen kärlek!
O lyckliga äktenskap, skickat till denna värld,
för att tygla den vilseledde mannens hjärta,
himmelska och gudomliga gåva för att återbefolka jorden,
den, som älskar dig, blir för alltid lycklig;
Och den som flyr från ditt kärleksfulla band,
känner alltid olyckan kriganed mot sig.