Jacques Peletier du Mans

Matematiker, läkare, grammatiker och humanistisk poet

Hans liv

Jacques Peletier du Mans föddes i Le Mans lördagen 25 juli 1517[1] och avled i Paris 1582 eller 1583. Han var nionde barnet i en skara av femton. Fadern Pierre Pelletier, gift med Jeanne le Royer, var seneskalkensA A) En seneskalk var en konungens ställföreträdare. av MaineB B) Maine var en fransk provins kring Le Mans. advokat och fogde i TouvoieC C) Touvoie ett samhälle nordväst om Le Mans.. De äldre bröderna och fadern, som var skolade inom juridik eller teologi, stod för Peletiers första intellektuella impulser och genom läkaren Jean Spineus' besök i föräldrahemmet blev han dessutom intresserad av astrologi. Vid ungefär tretton års ålder lämnade han Le Mans och började studera vid collège de NavarreD D) Collège de Navarre hörde till Paris universitet. i Paris, där hans bror Jean verkade och senare blev grand maître.E E) Ett collège styrs av en grand maître.

Studierna vid collège de Navarre bestod främst av nogrann läsning av de antika latinska författarna — särskilt Vergilus.F F) Publius Vergilius Maro, 70-19. Omkring 1531 avslutade så Peletier sina studier med en maître ès Arts. Därpå studerade han juridik, som var brukligt i släkten, i närmre fem år någonstans utanför Paris. Efter dessa studier fick han möjlighet, att återvända till Paris, för att undervisa i filosofi vid collège de Navarre, där brodern Jean ordnat en anställning. Från 1536 studerade han samtidigt medicin vid medicinska fakultetn. Dessa studier kompletterade han också med självstudier i grekiska — som inte hade undervisats vid collège de Navarre, när han vistades där — och matematik. Under denna tid kom han också att synas vid hovet kring Margareta av Navarra.G G) Margareta av Navarra eller Margareta av Angoulême, 1492-1549, var hertiginna av Alençon och senare drottning av Navarra. Hon var även litterärt verksam..

Någon gång kring 1539 bröt Peletier upp från sina studier och Paris, för att bli sekreterare hos biskopen i Le Mans och Grasse, René de Bellay.H H) René du Bellay, ca 1500-1546, biskop i Le Mans och Grasse. Det är också här, som Peletier började utveckla sin syn på den franska ortografin, som han diskuterade med biskopen. Han kom senare, 1550, att presentera dessa idéer i Dialoguɇ Dɇ l'Ortografɇ e prononciation françoeſɇ. Blandat med sina plikter som sekreterare arbetade han även på en översättning av Horatius'I I) Horatius, 65-8, romersk poet. Ars Poetica. Denna översättning, L'art poétique d'Horace, translaté de latin en rithme françoyse, publicerades i Paris 1541 och redan här användes hans devis Moins & meilleur.

I mars 1543 mottog Pierre de RonsardJ J) Pierre de Ronsard, 1524-1585, den mest betydande franske renässans­poeten. en lägre vigningsgrad av René Du Bellay,K K) René du Bellay, ca 1500-1546, biskop i Le Mans och Grasse. biskopen i Le Mans, och under sin vistelse i Le Mans träffade han Peletier — det påstås, att de båda träffades, när Guillaume du BellayL L) Guillaume du Bellay, 1491-1543, fransk general diplomat, historieskrivare. dör 1543 och René du Bellay förrättar begravningen i katedralen i Le Mans. Ronsard och Peletier kunde så en tid utbyta erfarenheter av Horatius, som båda studerat. Men redan i november 1543 lämnade Peletier Le Mans, för att tillträda en ställning som rektor, förmodligen på rekommendation av René Du Bellay, vid collège de BayeuxM M) Collège de Bayeux, grundades 1308 och hörde till univeristet i Paris. i Paris.

När Peletier väl var i Paris, kom 1545 en nyutgåva av L'art poétique d'Horace [...] recongnu par l'auteur depuis la première impression och Arithmeticae practicae methodus facilis per Gemmam Frisium, som var en översättnig av Gemma Frisius'N N) Gemma Frisius, 1508-1555, holländsk läkare, matematiker, astronom och kartograf. Arithmeticae practicae methodus facilis. Denna översättning använde sig förmodligen Peletier av i egen undervisning, men inför undervisandet kände han egentligen ingen entusiasm: cɇ n'ȩt lɇ moyen dɇ gardɇr ſa dinite quɇ d'ăſeigner. Trots att han fick äran, att i februari 1547 hålla en parentationO O) Parnetationen är ett minnestal. i Notre-Dame i Paris över Henrik VIII av England,[2] lämnade han redan i mars sin ställning, för att, som han säger ſouz intantion de m'an aller voȩr le païs, ſɇlon lȩ dɇſir quɇ j'an è touſjours ù. Till att börja med flyttade han in hos boktryckaren Michel de Vascosan — svåger till Robert EstienneP P) Robert Estienne, ca 1503-1559, fransk boktryckare och lexikograf i Paris och sedemera i Genève. — och översåg samtidigt tryckandet av sina Les Œuvres poétiques, som kom ut 1547. Under tiden höll han kontakt med bl.a. Jean Martin,Q Q) Jean Martin, -1553, fransk översättare. Thédore de Bèze,R R) Thédore de Bèze, 1519-1605, fransk humanist och protestantisk teolog. Denis Sauvage,S S) Denis Sauvage, ca 1520- ca 1587, fransk historiker, översättare, förläggare och filolog. och en Jean Dauron. Deras samtal får Peletier, att komma författa såväl L'aritmétique, 1549, som Dialoguɇ Dɇ l'Ortografɇ e prononciation françoeſɇ, 1550, vilka båda gavs ut i Poitiers under hans kommande vistelse där.

Peletiers L'aritmétique kom i ett avseende att påverka även nutiden. Sedan han inlett den med enkla grundbegrepp, bl.a. tal och deras namn, komaer han till de större talen och deras namn. Les Francois ont deux motz numeraux ſignificatifz, l'vn au ſeptiesme lieu, qui est Milliō, & l'autre au trezieſme lieu, qui est Milliart, c'eſt adire Million de Millions. Lite längre fram förtydligar han med några exempel: La ſorte eſt telle, 1 2 3̣ 4 5 1̣ 2 3 4̣ 6 7 8̣ 5 6 7̣. Le premier point eſt ſouz 7, qui ſe prend an ſa ſimple & naturelle valeur : le ſecond eſt ſouz 8, & est le ſiege de Mil : le tiers eſt ſouz 4, & eſt le ſiege des Millions ; le quart eſt ſouz 1 qui eſt le ſiege des milles millions, & le dernier ſouz 3, qui eſt le ſiege des Milliars. Peletier sätter alltså miljarden lika med en miljon miljoner. Han tar inte åt sig äran för namnet, utan hänvisar till Guillaume BudèsT T) Guillaume Budé, 1467-1540, fransk humanist verksam frmför allt som grecist. De asse et partibus eius, där denne föklarar [...] ad decies millies centena millia, hoc est denas myriadum myriadas, quod uno uerbo nostrates abaci ſtudioſi Milliartum appellant, quasi millionum millionem. och sätter så sin miljard lika med tusen miljoner. Det blev alltså Budés definition, som kom att bli den rådande i den långa skalan,U U) Långa och korta skalan för stora tal är två olika system, som används, för att beteckna stora tal. medan Peletier hjälpte till, att etablera själva namnet.

I takt med att Frankrike allt mer centraliserades kring Paris, blev det under renässansen allt viktigare med en enhetlig ortografi, som tydligare avspeglade uttalet. En av de grammatiker, som tog sig an uppgiften, var Louis Meigret,V V) Louis Meigret, ca 1510-1558, fransk grammatiker och språkreformatör. som 1542 i sin Traité touchant le commun usage de l'escriture françoise[3] presenterade ett nytt sätt att skriva franska efter dess uttal. Detta var den första skriften om det franska språket skriven på franska. I sin ortografi införde Meigret en del nya symboler, som han behövde för alla de ljud, som tidigare inte haft en egen symbol. Dock mötte han motstånd bland boktryckarna, som också hade en roll att spela inom den franska ortografin, så det dröjde också, innan Meigret kunde hitta en boktryckare, som var intresserad, att trycka de nya bokstäverna — i Traitén förekommer de endast i exemplen.

En annan, som intresserade sig för fransk rättstavning, var ju Peletier, som 1550 också presenterade ett system baserat på uttal i Dialoguɇ Dɇ l'Ortografɇ e prononciation françoeſɇ, där han bl.a. också utökade det latinska alfabetet, men i mindre omfattning än Meigret, med följande tecken: <ç>, [s]; <ȩ>, [ɛ]; <ɇ>, [ɘ] och <g'>, [ʒ]. Utöver dessa förtydligade han även bruket från latinet av <u> och <i> till <u>/<v> repektive <i>/<j>. Peletiers förslag var inte lika långtgående, som Meigrets, men båda systemen misslyckades främst, då det i Frankrike inte ens existerade något enhetligt uttal, vilket är en förutsättning för en enhetlig ortografi baserad på uttal. Ett exempel på Peletiers egen ortografi ges i följande sonett, som bör jämföras med horoskopet ovan. Peletier var jämte Clément MarotW W) Clément Marot, 1496-1544, fransk poet och psalmdiktare. en av de första, att skriva sonetter på Franska — båda kom att bli stilbildande. Emellertid fick Peletiers skrifter sitt särskilda utseende, då han använde sig i ökande grad av sin ortografi, t.ex. i följande sonett från L'amour des amours . Vers liriques..

IIII.

Lɇ jour qu'il plùt aus Cieus mɇ fȩrɇ viurɇ,
An ſon Lion Phebus lɇuer vɇnoȩ̀t,
Ardant Venus, e Iupiter tɇnoȩ̀t
Ia tout creintif : ſa Seur lȩſſoȩ̀t la Liurɇ:

Phenon, etant dɇ son rɇtour deliurɇ
Dɇdans l'Archer l'autrɇ arrȩ́t rɇprɇnoȩ̀t:
L'Aſtreɇ, Mars e ſon Stilbon mɇnoȩ̀t.
Lisèz, Amans, jɇ vous ouurɇ lɇ Liurɇ.

Point nɇ vous prì quɇ par votrɇ sciancɇ
Iugèz les maus quɇ j'è ou quɇ j'aurè:
Car des preſans, j'an è l'experiancɇ,

E les futurs aſſez tót jɇ saurè:
Mȩs bien jugèz (car on fȩt mɇ tranſportɇ)
Si mes labeurs pleront an quelquɇ ſortɇ.

4.

Dagen, när himlen lät mig födas,
i dess Lejon kom Foibos stigande,
som bränner Venus och höll Jupiter
redan i fruktan. Hans syster lämnade Vågen.

Saturnus, från sin omväg befriad
återtog i Skytten den andra pålagan,
Jungfrun höll Mars och Merkurius.
Studera, Älskande, för er öppnar jag Boken

Jag ber ej alls, att förutom med er kunskap
Döma felen, som jag har eller skulle ha,
Ty av samtiden, har jag erfarenhet.

Och framtiden skulle jag snart känna
Men döm väl (ty det gör mig hänförd)
Om mina mödor skulle behaga på något sätt.

Sommaren 1548 hade Peletier lämnat Paris och tagit sig till Bordeaux med en förhoppning, att kunna undervisa i matematik vid collège de Guyenne.X X) Collège de Guyenne, skola grundad 1533 i Bordeaux. Så blev det emellertid inte, därför fortsatte han till Poitiers, där han fick undervisa i matematik vid stadens universitet. Varför Peletier lämnade Paris är oklart, men kunde haft att göra med tidens spända religionsförhållanden.

Peletiers resande fortsatte och via Bordeaux och Béziers anlände han mot slutet av 1553 till Lyon, där han förmodlingen blev informator åt den unge Timoléon de Cossé,Y Y) En Timoléon de Cossé, 1543-1569, fransk militär. vars far, Charles de Cossé-Brissac,Z Z) En Charles de Cossé-Brissac, 1505-1563, Marskalk av Frankrike. var Marskalk av Frankrike.AA AA) En Marskalk av Frankrike var en fältmarskalk i kungens tjänst. Han dök även upp i kretsen kring Louise Labé,AB AB) Loise Labé, ca 1524-1566, fransk poet. där han bl.a. träffade Maurice ScèveAC AC) Maurice Scève, ca 1501- ca 1564, fransk poet. och Pontus de Tyard.AD AD) Pontus de Tyard, 1521-1605, fransk präst, poet och författare. Han träffade även Girolamo Cardano,AE AE) Girolamo Cardano, 1501-1576, italiensk matematiker, läkarem.m.. som var på genomresa — Te vero Cardane, Lugduni, unde nunc ad te scribo, familiarem diebus multis habui: quum in Scotiam tibi iter esset. Dessutom skaffade han sig en ny boktryckare för sina arbeten och det blev Jean de Tournes,AF AF) En Jean de Tournes, 1504-1564, boktryckare i Lyon. som i Lyon 1554 gav ut den nu förlorade Enseignement de vertu au petit seigneur Timoléon de Cossé och L'Algebrɇ dɇ Iaques Peletier du Mans, dɇparti an deus Liurɇs samt året därpå L'Amour des Amours. Vers liriques och L'Art Poëtique de Iacquɇs Pelɇtier du Mans. Dɇparti an deus Livrɇs. Dessa arbeten fick Ronsard att ta upp Peletier i Plejaden,AG AG) Plejaden var en grupp diktare i Frankrike under renässansen kring Pierre de Ronsard. vilket 1555 avspeglades i hymnen till Henrik II: Autres le peuuent faire, vn Bellay, vn Iodelle, / Vn Baïf, Pelletier, vn Bellau, & Tiard.[4] Dessutom kom samma år Peletiers fredsappell Ad Principes christianos Cohortatio pacificatoria.

Peletier hade i Lyon sedan en tid arbetat med en kommentar till EuklidesAH AH) Euklides, ca 325 f.Kr. - ca 265 f.Kr., grekisk matematiker verksam i Alexandria i Egypten. och denna publicerades 1557 i Lyon: Jacobi Peletarii Cenomani. In Euclidis Elementa Geometrica Demonstrationum Libri Sex, där han inte utan egna idéer kommeterar de sex första böckerna av Euklides' Elementa. Vissa av Peletiers idéer kom senare att flitigt diskuteras, framför allt begreppet kontaktvinkel. Även hans L'Algebrɇ dɇ Iaques Peletier du Mans, dɇparti an deus Liurɇs erbjöd en del nya infall. Han var t.ex. tidigt ute med att använda bokstäver i algebra, för att lösa ekvationer.[5] Här följer inledning av vad Peletier kallar La grand' Reglɇ genéralɇ dɇ l’Algebrɇ.

Au lieu du Nombrɇ inconnu quɇ vous cherchèz, mettèz 1 ℞ : Auȩc laquelɇ fȩtɇs votrɇ diſcours ſɇlon la formalite dɇ la Queſtion propoſeɇ: tant qu’ayèz trouuè vnɇ Equacion conuɇnablɇ, e icȩllɇ réduittɇ ſi bɇſoin ȩ́t.

I stället för det okända talet, som ni söker, sätt 1R. Med detta gör ni er uppställning enligt innehållet i det ställda problemet. Så att ni funnit en lämplig ekvation och den har reducerats, skulle det behövas.

Mot slutet av 1557 fick Peletier så en möjlighet, att återvända till Paris, där hans bröder Jean och Julien fanns. Han hade i Lyon känt sig alltmer isolerad och längtade tillbaka till Paris. En ytterligare orsak till flytten kan vara ryktet, att han hade blivit avvisad av Louise Labé, men detta rykte saknar ordentligta belägg. Straxt efter ankomsten till Paris publicerades hans Exhortation aux princes chrestiens pour le fait de la paix, som var hans översättning av sin Ad Principes christianos Cohortatio pacificatoria. Men då han såg sig behöva ordna sin framtida försörjning, återupptog han i november 1558 sina medicinstudier och ägnade sig främst åt dessa. Så 28 maj 1560 blev han licencié en medecine och fick därefter utöva läkaryrket. Kort efter examen publicerades också hans Conciliatione Locorum Galeni, som förmodligen är någon av hans uppsatser från studierna, men i något mer utvecklad form. Samma år kom även Iacobi Peletarij, Medici & Mathematici, de Peste Compendium, utgiven i Basel, där Peletier 1563 var inskriven vid universitet, möjligen för att få en doktorsgrad. I De peste compendium rekommenderar Peletier bl.a. antimon, som läkemedel, vilket Jacques Grévin några år senare skulle få läkarkåren, att sluta använda. I slutet av 1560 kom även en ny upplaga av L'Algebrɇ dɇ Iaques Peletier du Mans, dɇparti an deus Liurɇs, men denna gång på latin, De occulta parte numerorum, quam Algebram vocant.

De följande åren skulle fyllas av resor och, som Peletier säger, Longum enim foret de meis peregrinationibus dicere, et de meis itineribus in diversas Galliæ partes, men under dessa resor kom han i mars 1563 vid Marlemont, att råka ut för rövare, som bestal honom på pengar och kläder, och dessutom, att en månad senare råka bränna sig i ansiktet, när han försökte tillverka något läkemedel.[8] Dock hade 1563 samlingen Commentarii tres., som innehåller I. De dimensione circuli. II. De contactu linearum. III. De constitutione horoscopi, vilka behandlar Archimedes'AI AI) Archimedes från Syrakusa, antikens störste matematiker, 287 f.Kr.-212 f.Kr., antikens störste matematiker, men är också välkänd genom sina mekaniska konstruktioner. Läs om hans liv och verk här intill. Cirkelns mätning, kontaktvinklar respektive horoskopkonstruktion, publicerats i Basel och 1567 gavs Disquisitiones geometricae ut i Paris. 1570 befinner Peletier sig i Savojen, där han förmodligen frekventerade hovet kring Margareta av Frankrike.AJ AJ) Margareta av Frankrike, 1523–1574, hertiginna av Savojen och erhöll av sin bror Henrik II av Frankrike titeln hertiginna av Berry. Han tillägnade henne sin 1572 utkomna La Savoye, som är ett diktverk i fyra böcker, vilka beskrive Savojens naturrikedomar och befolkning. Samma år tillägnas även De usu geometriae Margaretas son Karl EmanuelAK AK) Karl Emanuel I av Savojen, 1562-1630, savoyisk hertig..

Peletier kommer sommaren 1572 till Paris. Detta var sommaren för den s.k. BartolomeinattenAL AL) Bartolom­einatten var en stor massaker på franska protestanter i bl.a. Paris. 24 augusti, men Peletier är upptagen, att färdigställa sin De usu geometriae och i slutet av året kallas han till Bordeaux, för att leda collège de Guyenne, som var i kris. Dock blev han entledigad efter sju månader och det hjälpte inte, att han gick till domstol. Därför hade han tänkt, att återvända till Paris, men religionsstridigheterna hindrade honom, så han kom att stanna i Bordeaux i närmare sex år. Han såg sig emellertid lyckligt skattad, då han i lugn och ro kunde ägna sig åt sitt skrivande — och lite arbete som läkare. Han knöt också nya bekantskaper i Bordeaux bl.a. med Michel de MontaigneAM AM) Michel de Montaigne, 1533-1592, inflytelserik fransk renässans­författare. Men under sin tid i Bordeaux publicerade Peletie ingeting.

Till slut blev det inrikes läget sådant, att Peletier 1579 kunde lämna Bordeaux, men inte för att återvända till Paris, utan han kom att hamna i Poitiers, där han undervisade i matematik vid universitetet. Hans öppningsföreläsning finns bevarad, Oratio Pictavii habita in praelectiones mathematicas och utgör en självbiografisk betraktelse samt en flammande hyllning till de exakta vetenskaperna och studiet av dem. Det blev inte länge Peletier vistades i Poitiers, utan redan i slutet av 1579 lämnade han Poitiers och återvände så slutligen till Paris.

missing or not supported by your browser!

Knappt hade Peletier ankommit till Paris, så råkade han i tvist över kontaktviklar (se Elementa 3.16) med Christopher Clavius,AN AN) Christopher Clavius, 1538-1612 , tysk jesuit, amatematiker och astronom i Rom, som arbetat med den gregorianska kalendern. Ger 1574 ut en latinsk översättning av Elementa. som 1574 i sin Euclidis Elementorum libri XV hade angripit Peletiers kommentarer, Theorema 14, Propositio XV. Theoni 16.. I denna kommentar tvivlade Peletier, att en kontaktvinkel över huvud taget är en vinkel, angulus (ſi modo ſit angulus) contactus. Han hävdade, att en vinkel bildas, när linjer skär varandra, men inte när de endast tangerar varandra, omnis enim angulus in ſectione conſiſtit, non in contactu. Vidare ansåg han, att vinkeln mellan två cirklar, som möts, insides eller utsides, contactus duorum circulorum interior, quantitas non eſt och contactus duorum circulorum exterior, quantitas non eſt, och även att kontaktvinkeln mellan en rät linje och en cirkel, contactus lineæ recte cum circulo, quantitas non eſt inte är några storheter. Han visade även i bokens brev till Cardanus, att vinklarna mellan en cirkels diameter och dess omkrets, insides och utsides, är räta, anguli qui fiunt à diametro & peripheria, ſiue intra ſiue extra circulum, recti ſunt, & rectis rectilineis æquales.

Clavius var nu inte den förste, att angripa Peletiers ståndpunkt — publicerad redan 1557, men han gjorde det ihärdigt och inledde angreppet i sin elementaöversättning, Euclidis elementorum libri XV,[9] där han länge och väl försökte vederlägga Peletier. Denne svarade 1579 Clavius med skriften In Christophorum Clavium de Contactu Linearum Apologia (även i en upplaga 1581 De Contactu Linearum, Commentarius). Efter Peletiers död fortsatte Clavius, att hävda sin ståndpunkt såväl 1586 i Theodosii Tripolitæ Sphaericorum. Libri III[10] som 1589 i andra upplagan av Euclidis Elementorum libri XV[11] Emellertid löstes inte problemet här, utan arbetet med kontaktvinklar kom att fortsätta länge till.

Före striden med Clavius hade Peletier redan 1579 hamnat i en annan tvist, den gången drabbade han samman med Maurice Bressieu,AO AO) Maurice Bressieu, ca 1546-1617, fransk matematiker och humanist. som sedan 1576 var innehavare av en professur vid Collège Royal.AP AP) Collège Royal, numera Collège de France, avsett som ett alterantiv till Sorbonne. Denna professur hade skapats av RamusAQ AQ) Pierre de la Ramée (Petrus Ramus), 1515-1572, fransk logiker, filosof, matematiker, pedagog, och upphovsman till den kristna filosofiska strömningen ramism. och skulle vart tredje år utlysas på nytt. 1579 var det dags igen och, då Peleteier vid denna tid var en möjlig kandidat, oroades Bressieu, som ville behålla sin professur och fruktade konkurrens från den äldre och förmodat mer kvalificerade Peletier. Bressieu författade därför en pamflett, där han försökte svärta ned sin konkurrents rykte. Peletier svarade med den lugnt hållna In Mauricium Bressium apologia, där han bemötte Bressieus olika förebråelser. Han menade, att matematiken bygger mer på metod än minne och kan allstå även bedrivas, om minnet skulle svika på grund av ålderdom. Gällande sin påstådda fattigdom färklarade han, att han hade kunnat få flera ställningar nisi honestam libertatem et literarum otium fortunis omnibus semper ante posuissem. Vidare påsod Bressieu, att Peletier, översättaren av Elemnta, inte begrep grekiska, men mot detta pekade Peletier på det felaktigt använda citat från Iladen, som Bressieu försökte använda mot Peletier. Den farligaste anklagelsen emellertid är den, att Peletier skulle varit protestant. Här svarade Peletier, att även om han hade vistats i närheten av Genève, hade han aldrig varit i själva staden. Dessutom var han inte protestant, utan katolik och ville inte blanda sig i religionsstridigheterna. Till slut blev emellertid Bressieu den, som fick professuren. Peletier fick å sin sida ta över ledningen av collège du Mans.AR AR) Collège du Mans hörde till Paris universitet.

Under sin tid vid collège du Mans ägnade sig Peletier utöver sina plikter åt bl.a. CiceroAS AS) Marcus Tullius Cicero, 106-43 f.Kr., romersk retor, författare och politiker. och skriver sin De Ciceroniana lecrione, som förblev manuskript. Han fick emellertid 1581 sin samling Euvres poétiques de Jaques Peletier du Mans, intitulez Louanges utgiven. Den innehåller förutom de fem hymnerna till talet, de tre gracerna, äran, myran och vetenskapen, också varsin beskrivande dikt till planeterna Jupiter och Satunus samt några översatta fragment av Vergilius' AT AT) Publius Vergilius Maro, 70-19. Aeneid. Han tillägnade sitt verk Jacques de Billy,AU AU) Jacques de Billy de Prunay, 1535-1581, fransk lärd benediktiner abbot. A Monsieur Dɇbilli, Abe dɇ Seint Michel an l'Ȩr. Denne de Billy tillhörde den begränsade vänkrets, som Peletier umgicks med under sina sista år, men han kom att dö några månader före Peletier. Emellertid verkar Peletier finna sig i med sin lilla vänkrets, som han säger i Vers liriques från 1555:

Il me samble qu'an solitude
Je suis an plus grand' multitude
E an un monde plus fréquant.

Det tycks mig, att ensam
är jag i en större krets
och i en värld mer besökt.

Peletier hade heller ingen egen familj och förblev ogift livet ut — som gift skulle han inte kunnat inneha någon av sina ställningar vid collège de Bayeux, collège de Guyenne eller collège du Mans, vilka krävde celibat. I juli månad 1582 dog Peletier vid collège du Mans. Hans vän Scévole de Sainte-MartheAV AV) Scévole de Sainte-Marthe, 1536-1623, fransk poet. författar en minnestext[12] på latin, som senare översattes, men Peletier hade i stort sett fallit i glömska redan vid seklets slut.[13]

Hans verk

Peletier författade skrifter inom vitt skilda områden och följande bibliografi är någorlunda fullständig:[6]