Om grekiska ligaturer

Grekiska ligaturer i tidigt boktryckeri

En försiktig övergång

När man omkring 1450 började trycka böcker, tog man efter mycket från handskrifterna, bland annat bruket, att binda samman ett eller flera tecken till ett enda tecken — ligaturer. Dessa ligaturer underlättade vid sättning, då man med en enda typ kunde ersätta ofta återkommande teckenkombinationer, dessutom göra utformningen av dessa bättre.

Robert Estiennes gros-parangon (i större format hos BnF - Gallica)

Två storheter på området var Aldus ManutiusA A) Aldus Manutius, 1450-1515, italiensk boktryckare och förläggare, verksam i Venedig. i Venedig och Claude GaramondB B) Claude Garamond, ca 1490-1561, fransk stilgjutare och kunglig boktryckare i Paris. i Paris — den senare skapade 1541 det flitigt använda typsnittet Grecs du roi, utformad efter Angelos VergekiosC C) Angelos Vergekios, 1505–1569, kretensisk skrivare verksam i Venedig och Frankrike. handstil. Detta typsnitt innehåller en mycket stor mängd ligaturer.

I Les Estienne et les types grecs de François Ier redogör Auguste Bernard för typsnittets tillkomst,[1] där han även återger några exempel. Här intill visas nummer fyra, även känd såsom gros-parangon, som är mest komplett.[2] Robert EstienneD D) Robert Estienne, ca 1503-1559, fransk boktryckare och lexikograf i Paris och sedemera i Genève. använde det för första gången till Nya Testamentet, 1550. Notera även, att ett antal bokstäver och ligaturer återges i flera varianter, men ändå återges bara ett urval av ligaturerna.

Vidare kan man nämna den ligatur, som sedan länge användes i handskrift för konjunktionen och, καὶ, ϗ och versal Ϗ. Denna ligatur kom emellertid, till skillnad från sin latinska motsvarighet, &, inte att användas i tryckt text.

Med tiden kom ligaturerna ändå ur bruk, för att på 1700-talet ge plats åt ett mer eller mindre standardiserat grekiskt alfabet.

Ett urval ligaturer

Följande ligaturer är några av dem, som förekommer i jean DoratsE E) Jean Dorat, 1508-1588, fransk författare och grecist. skrifter, t.ex. i hans dedikation Till Ronsards sapfiska hymner i WechelsF F) André Wechel, -1581, bok­tryckare och -handlare verksam först i Paris och därpå i Frankfurt am Main. utgåva av Hymne de Bacus, författad av Pierre de Ronsard,G G) Pierre de Ronsard, 1524-1585, den mest betydande franske renässans­poeten. som även är försedd med en latinsk version av Dorat.

αι

αλλ

αν

γλ

γω

δ

δὲ

δια

δο

ει

εκ

ελ

εν

επι

ερ

ἐστι

ευ

ην

ην

θυ

κα

καὶ

κρ

λο

μὲν

μὲν

μο

ν

ον

ος

ους

παρ

περ

πο

πρ

προ

πτ

ρα

ρο

σθ

σο

σο

σσ

στ

σχρ

τερ

ται

της

τι

το

τοὺς

ττ

υν

φι

χθ

Här visas ligaturerna återgivna av typsnittet RGreekL2, som erbjuder en omfattande uppsättning ligaturer, men det är dock inte kompatibelt med Unicode.

Litteratur