Hiragana och katakana
Kana
Japanska skrivs med tre olika typer av tecken, hiragana, katakana och kanji. Utöver dessa används i japansk text även latinska bokstäver, vilka då kallas rômaji. De första skrivtecknen kom från Kina. Dessa kallas kanji och uttrycker i första hand betydelser. Ur dessa utvecklades i Japan senare skriftsystemen Hiragana och katakana, som båda är fonetiska stavelseskrifter och kallas sammanfattande för kana. Kana kan representera alla ljud i det japanska språket. Vidstående tabell[1] visar såväl hiragana som katakana samt teckenkombinationer och tecken med diakritiska tecken — se nedan.
Hiragana
Hiragana (平仮名) utvecklades på 800-talet ur den kinesiska skriften, där man använde tecknen endast för sina ljudvärden. Ett av mellanstegen var man'yōgana, där kanji valdes efter sitt ljudvärde, fast detta skedde inte på något enhetlig sätt. I början användes hiragana främst av kvinnor, då dessa inte ansågs behöva lära sig kinesiska eller kanji. Av detta skäl kom skriften även att kallas kvinnlig hand
— onna-te (女手). Beteckningen manlig hand
— otoko-te (男手), förbehölls sålunda kanji. I dagens japanska text används hiragana framför allt för pre- och suffix, grammatiska partiklar, s.k. okurigana (送り仮名), och för sådana ord, som saknar kanji eller ord, vars kanji är ovanlig. För kanji, som förmodas vara okända eller där uttalet är avvikande, skrivs uttalet i hiragana ovanför, eller till höger vid lodrät skrift. Denna hiragana kallas furigana (ふりがな).
Katakana
Katakana (片仮名) utvecklades av munkar i shingonskolan,A A) Shingon är en esoterisk och framstående buddhistisk skola i Japan. som grundats av Kūkai, B B) Kūkai, 774-835, japansk munk som grundade den vajrayanabuddhistiska inriktningen Shingon. som anses vara den — därav dess kantiga utseende, som skapade kana. Katakana användest först, som ett slags stenografi, för att föra anteckningar, och består av smådelar från kanjitecken. Katakana används i dagens japanska text främst för transkription av utländska ord, men också som en motsvarighet till kursivering. Såväl lånord som ljudhärmande ord skrivs med katakana, så även även slangord. Utländska namn, som det inte finns kanji för, transkriberas med katakana med stavningen anpassad till japanskt uttal.
Iroha-uta
Den japanska dikten Iroha-uta (いろは歌), som ofta tillskrivs Kūkai, men förmodligen är yngre, använder alla tecken, som då ingick i kana — d.v.s. dagens förutom ん (n), men med ゑ (we) och ゐ (wi). Då tecknen förekommer endast en gång var, är det ett s.k. pangram. Dikten har därför använts, som övningstext för skrivövningar, och används fortfarande i vissa sammanhang, som att ange ordningsföljd, jämför iroha
med abc
. Dessutom har dikten sin plats i kortspelet Iroha Karuta (いろはかるた). Här följer så dikten i hiragana och latinsk skrift eller man'yōgana.
いろはにほへと
ちりぬるを
わかよたれそ
つねならむ
うゐのおくやま
けふこえて
あさきゆめみし
ゑひもせす
Iro wa nioedo
Chirinuru o
Wa ga yo dare zo
Tsune naran
Ui no okuyama
Kyō koete
Asaki yume miji
Ei mo sezu
Tabellen
Tabellen med hiragana och katakana ovan är konstruerad i SVG och JavaScript. Streckens ordning och utforming är tagna från KanjiVG.[2] Klicka på ett tecken, för att se strecken dras. Klicka på knapparna nedtill, för att byta teckenuppsättning.