Foglarne

Lustspel

Förord till denna utgåva.

Här följer Aristophanes' Lustspel Foglarne, i översättning av Hjalmar Säve, som belönades med Svenska Akademiens andra prisA A) Även känt som Mindre priset. för denna översättning. Foglarna gavs ut 1869 av N. Jönssons Boktryckeri i Helsingborg.B B) Besök vårt anspråkslösa bibliotek och ladda ner texten som E-bok.

Hjalmar Fredrik August Säve föddes 1:a mars 1839 i Tuna församling i Medelpad. Han blev student i Uppsala 1856 och filosofie kandidat 1861. Där blev han 1863 även filosofie doktor. Därpå fick han en ställning som vikarierande lektor i Gävle och 1864 lektor i grekiska och latinska språken. 1867 företog han en resa till Tyskland, Frankrike, Grekland och Italien. Samma år blev han också lektor i grekiska och latin i Helsingborg. Detta händelserika år gifte han sig också med Bertha Anna Sofia Luth. 1870 förordnades han som rektor i Karlskrona, men avled 6:e februari 1871, innan han tillträtt posten. Hjalmar Säve författade ett flertal böcker, däribland sin prisbelönade översättning av Foglarna.

[III]

INLEDNING.

Lustspelet foglarne uppfördes under Chabrias'C C) Chabrias, 300-talet f.Kr., atensk fältherre. archontat vid de stora Dionysosfesterna i den 91:sta Olympiadens andra år, d. v. s. i Mars månad år 414 f. Chr. Tvänne andra lust­spelsförfattare täflade jemte AristophanesD D) Aristofanes, 445-385, grekisk komediförfattare från Aten. om priset, nämligen AmeipsiasE E) Ameipsias, sent 400-tal f. Kr., grekisk komediförfattare från Aten. med nattsvärmarne samt PhrynichosF F) Phrynichos, 400-tal f. Kr., grekisk komediförfattare. med en­störingen. Nattsvärmarne erhöllo första priset, foglarne det andra och enstöringen det tredje. Orsaken, hvarföre Aristo­phanes icke fick första priset, är icke känd. Möjligen var en­ligt någres förmodan Phrynichos äfven författare till det första stycket, ehuru det uppfördes under Ameipsias' namn, emedan samme författare icke fick i eget namn täfla med mera än ett lustspel. Var detta förhållandet, så blifver Aristophanes åtmin­stone ställd i jemnbredd med sina medtäflare. Alla styckena uppfördes på den stora, för några år sedan uppgräfda Dionysos­theatern, anlagd på sydöstra sluttningen af den bergshöjd, på hvilkens spets Athens borg, Akropolis är belägen.

Innehållet af stycket är i korthet följande.

Under den oroliga tid i Athen, som följde på Hermes­stodernas stympande (d. 11 Maj 415) och den stora flottans afsegling till Sicilien, hvarunder angifveri, falska beskyllningar, fängslingar, afrättningar och allahanda våldsamma åtgärder mot de för delaktighet i detta brott misstänkte hörde till ord­ningen för dagen, fatta tvänne Athenare Peithetairos (= Råd­kär) och Euelpides (= Godthopp) det beslut att utvandra från fädernestaden och uppsöka ett nytt hem, der de kunde tillbringa sitt lif i större trygghet och beqvämlighet.

De båda utvandrarne äro ett par godmodige och muntre bröder, visserligen något till åren, men dock med oförsvagad lefnadslust och företagsamhet. Peithetairos är den egentlige anföraren, hvartill hans goda hufvud och outtömliga uppfinnings­förmåga också berättiga honom. Euelpides är, äfven han, en glad kamrat, något mindre van att finna sig i kinkiga omstän­digheter, men, när ingen fara är för handen, full af muntra infall och originella förslag. Deras resas mål är svåger Tereus, [IV] f.d. menniska och gift med en Athenska (se till v. 16*), men numera en fogel, epops (härfågelG G) Härfågel (Upupa Epops) har en karaktäristisk och kraftfullt färgad fjäderdräkt i svart, vitt och orange och när den är exalterad reser den en fjäderplym på huvudet. Även dess läte är vittljudande och distinkt.), ty af denne, som pröfvat lifvet och sett sig om i verlden, skulle de utan tvifvel bäst erfara, hvarest det land funnes, som de sökte. Såsom icke sjelfve bekante med hvar epops vore att finna, hafva de tagit med sig en kråka och en kaja såsom vägvisare. Men vägen är lång och sedan de kommit in i en vildmark, der alla vä­gar sluta, öfvergifvas de till sin fasa af sina vägvisare, men äro också då vid målet. Midt framför dem är ingången till Te­reus' nuvarande residens. De knacka på. Hans kammmartje­nare, Strandlöparen, kommer ut, och, på deras begäran att få treffa Tereus, svarar han att de kommit något olägligt, då hans herre nu som bäst toge sig sin lilla middagslur, men låter sig dock öfvertalas att väcka honom. Skogens portar öppna sig och Tereus framträder i en något sliten fogelkostym och visar dem all möjlig höflighet, men hans förslag på en ny boningsort åt dem kunna de icke antaga. Öfverallt, vid Röda hafvet, i Skorfving, i Opus, finnes det något, som afskräcker dem. Då få våre gode utvandrare en idé. Fogelriket är ju det Eldorado de drömt om. Der behöfver man enligt Tereus' välvilliga upplysning inga pengar, inga näringsomsorger, icke göra skulder. Man lefver ett brudgumslif på den goda natu­rens bekostnad. Denna tanke utvecklas vidare af Peithetairos. Om man kunde på något sätt civilisera de ostadiga foglarne och få dem att afstå från sitt nomadlif och i stället samla sig och uppbygga en starkt befästad stad midt mellan himmel och jord, då gjorde man sig till herrar öfver både menniskor och gudar, ty intet regn skulle kunna nedfalla genom foglarnes område till jorden, och inga offerångor från jorden uppstiga till gudarne, så framt ej både menniskor och gudar betalade skatt till foglarne. Härfågeln finner idén storartad och genom hans gemåls, Näktergalens, locktoner sammankallas hela fogla­riket till utomordentlig öfverläggning. Efter någon väntan in­finna sig de kallade från alla väderstreck, såväl de förnämare foglarne, fasanen, påfogeln, en ny härfågel och storslukaren, som en massa af lägre börd. Men de nykomne äro af gammalt vane vid menniskornas listiga anslag mot sig och låta sig blott med yttersta svårighet afhållas från att behandla främlingarne såsom fiender, och endast genom härfågelns kloka erinran, att den vise lär sig mycket, som är godt att veta, just af sin fi­ende, låta de sig öfvertalas att åhöra framställningen af Pei­thetairos' planer. Choren tager plats i orchestran, landtstormen, de tungt beväpnade, hemförlofvas tills vidare och Peithetairos inleder underhandlingarne med en utveckling af hvad foglarne en gång varit, nämligen verldens beherrskare, äldre än så väl menniskorna, Zeus och Kronos, som till och med än jorden, och genom detta kraftord blir foglarnes uppmärksamhet genast från början starkt spänd på Peithetairos' framställning. [V] Vid den derpå följande beskrifningen på huru dessa verldens herrar nu förföljas med snaror, giller och garn, uppväckes de­ras lifliga harm och de afsluta med glädje fred och förena sig med Peithetairos om att bygga den föreslagna staden och att af­spärra gudar och menniskor, till dess bådadera underkastat sig de förres herravälde. Derpå inbjuder Härfågeln gästerne till sitt lilla bo, der de beklädas med vingar, men för den i orchestran qvarblifvande fogelchoren framställer chorföraren, delvis under ackompagnement af näktergalens flöjt, den nya dynastiens ge­nealogi, samt slutar med att framhålla de fördelar, som denna dynastis erkännande skulle bereda menniskorna. Återkomne ur härfågelns lilla bo, gripa Peithetairos och Euelpides på allvar sig an med stadens byggande. Men först skall han hafva ett passande namn. Peithetairos föreslår Molnfoglaborg och detta antages. En skyddspatron får den nya anläggningen i tuppen, Sankt Gallus, hvilkens krigiska sinne gör honom sär­skildt passande att hägna om den nya, mot gudar och menni­skor lika fiendtliga staden. Euelpides affärdas såsom uppsy­ningsman öfver byggnadsarbetena, två härolder afsändas till gudarne och till jorden, och sjelf anordnar Peithetairos ett offer, hvarmed det stora företaget skall invigas. Men knappast har han börjat härmed, förr än, såsom vanligt vid koloniers anläg­gande, ett antal spekulanter och snyltgäster infinna sig, för att erbjuda sina tjenster och om möjligt innästla sig i det unga samhället. Men Peithetairos, som utvandrat från Athen just för att slippa undan all beröring med sådant folk, afvisar dem strax med mer eller mindre hårdhet. Bäst går det den först kommande, en tiggarpoet, som redan strängat sin lyra till en Pindarisk lofsång öfver deras stad, naturligtvis mot en lämplig ersättning. Peithetairos kan visserligen icke använda hans sånggudinna, men en väst och en tröja, hvaraf han ock är i trängande behof, ger han honom, ty skalden bör man gagna, när man kan. Värre går det en siare, som under an­förande af en spådom af den gamle Bakis, är villig att — mot hederlig vedergälllning — förespå Peithetairos' anläggning allt godt. Denne jagas skoningslöst med piskan. Lika illa går det en landtmätare, som hoppas få afsätta något af sitt lager af skrifna folkbeslut och lagar från Athen. Derpå fullbordar Peithetairos offret och choren uttrycker i några sånger sin för­hoppning, att menniskorna snart skola lära sig inse sitt bero­ende af de nye herrskarne samt egna sina offer åt dem, samt prisar fogellifvets lycka och bekymmerslöshet sommar och vinter. Efter detta uppehåll i handlingen anländer en budbärare och afgifver berättelse om byggnadsarbetena. Murarne äro redan uppbyggde till en kolossal höjd och af de starkaste materialier, [VI] tack vare foglarnes förenade ansträngningar och förståndiga tillämpning af läran om arbetets delning. Peithetairos faller i förvåning och kan knappt tro sina öron. En ny budbärare anmäler, att en okänd gud utan pass flugit in genom en öppen port i fogelriket, men ännu icke kunnat gripas. Man gör sig strax redo till strid. Den främmande guden befinnes vara Iris, gudarnes budbärarinna, som kommer med allvarsam uppmaning från Zeus till foglarne, att afstå från sitt trotsiga företag. Hon affärdas efter en pikant dialog med helsning till vederbörande, att deras tid nu är ute och att foglarne hädanefter ämna öfver­taga syrelsen öfver verlden. Kort derpå återkommer den till jorden nedsände budbäraren med undrerrättelse om att jordens folk öfvergifvit tron på gudarne och blifvit fogelgalna, blott tala om foglarne och i bilder från foglarnes verld, samt bereda sig till att i massa utvandra till det nya riket. Med anledning häraf gör man sig i ordning att värdigt taga emot dem, samt anskaffar vingar till att dermed bekläda de ankommande. Och de låta ej länge vänta på sig, men finna sig ej så väl som de väntat i fogelriket, sedan de fått höra, att de ej där få fullfölja sina dåliga vanor från jorden. Slutligen kommer äfven från gudarne en öfverlöpare, väl maskerad och gömd under en stor parasoll för att ej ses deruppifrån af Zeus. Seende sig tryggad mot alla upptäckter aflägger han sitt inkognito och befinnes vara den gamle menniskovännen Prometheus, som alltid burit hat till gudarne och nu kommit att förtälja foglarne, att en outhärdlig hungersnöd utbrustit i Olympen, hvilken isynnerhet plågar de derofvanför boende barbariske gudarne, Triballerne. Desses fordran på upphäfvande af afspärrningen mellan jorden och himmelen skulle snart nödga Zeus att skicka sändebud med uppdrag att sluta fred. Men foglarne borde ej gå in derpå, med mindre gudarne åt dem afstode herraväldet öfver verlden och Zeus gåfve Peithetairos sin dotter Basileia (= konungamakten) till dottergemål. Peithetairos tackar för upplysningen och Prometheus återvänder till himmelen, gömd under sin parasoll.

Han hade talat sant. Poseidon, Herakles och en Triballer­gud anlända med oinskränkt fullmakt att underhandla om och afsluta freden. Herakles rasar och lofvar att strypa den men­niska, som spärrat all samfärdsel mellan jorden och himmelen. Men Peithetairos känner hans svaga sida, nämligen hans starka aptit, som ännu mera stegrat genom den långa fastan, och genom löftet om en god frukost försättes Herakles snart i en blidare sinnesstämning, hvilken underhålles och ytterligare be­fästas genom stekoset från köket. Derpå börja underhandlin­garne. Om § 1 eller Zeus' afträdande af sin konungaspira åt foglarne blir man snart ense, sedan Peithetairos påpekat, hvilka tjenster foglarne kunde göra gudarne, om de gjorde dem sig till vänner. Svårare blir det att förmå sändebuden att gå in på § 2 eller att Zeus skulle ge sin dotter Basileia till gemål [VII] åt Peithetairos. Poseidon röstar för afbrytande af underhand­lingarne och afresa. Men Herakles, som ogerna vill gå miste om den utlofvade frukosten, förmår honom att stanna, med den anmärkningen, att man ej borde börja krig för en enda qvin­nas skull. Efter längre underhandling, hvarunder Herakles ifrigt förordar beviljandet af Peithetairos' fordran, kommer det till omröstning mellan sändebuden, och genom Triballerns öf­vergång på Herakles' sida utfaller denna efter Peithetairos' ön­skan. Peithetairos rustar sig till att sjelf från Olympen hem­föra sin brud och beger sig af ditupp jemte sändebuden. Efter ett uppehåll, hvarunder en chorsång afsjunges, kommer också ett förbud, tillkännagifvande brudparets snara ankomst. Choren ordnar sig för att festligt mottaga det. På en theatermaskin nedsväfvar Peithetairos med Zeus' åskvigg i handen och Basi­leia vid sin sida. Ett brudqväde uppstämmes af choren, som derpå samfält inbjudes till förmälningsfesten, vid hvilken bröllopsdansen öppnas af Peithetairos och Basileia.

Efter denna framställning af huvudinnehållet af dikten och med rådfrågande af de noter, som finnas tillagda under texten, hoppas öfvers. att äfven den med den grekiska forntiden mera obekante läsaren skall kunna uppfatta och njuta af detta det snillrikaste och i hvarje afseende utmärktaste af alla de elfva lustspel, som vi ega qvar under Aristophanes' namn.

Månge hafva i detta, såsom i de flesta af Aristophanes' lustspel, velat finna en politisk allegori, i det skalden här skulle velat förespegla Athenarne en lycklig utgång på deras försök att eröfra Sicilien och tillråda dem att anförtro detta nya rike åt Alkibiades' högsta ledning. Andre hafva uppfattat dikten så­som en satir öfver den gamla, af de bildade redan länge förkastade gudaläran och såsom ett yrkande på ett fullständigt omska­pande af Athens religiösa och politiska författning, emedan staten icke skulle kunna bevara sin sjelfständighet, om allt finge fortgå på det gamla sättet. Rättare torrde dock vara, att be­trakta hela dikten såsom ett alster af skaldens lekande fantasi, i hvilken han under dessa för Athen så oroliga tider sökte en hvila och vederqvickelse undan de bekymmer, som redan hotade hans fädernestad och snart skulle komma att sluta med dess frihets undergång.

Till grund för den svenska öfversättningan såsom för den föregående inledningen och de i noterna meddelade upplysningarne har öfvers. lagt Theodor KocksH H) Kock, Theodor, 1820-1901, tysk klassisk filolog. upplaga af denna dikt (Berlin 1864I I) Aristofanes, Ausgewählte Komödien des Aristophanes. Bdch. 4, Die Vögel, Weidmann, Berlin, 1864.), utan hvilken förträffliga vägledning vid den grekiska tex­tens uppfattande denna öfversättning knappast varit möjlig. Äfvenså har i chorpartiernas återgifvande hans metriska schema blifvit följdt, likväl med den inskränkning, att de i origina­let upplösta versfötterne af grundsats återgifvits med oupp­lösta [VIII] i öfversättningen, emedan rhythmen i annat fall skulle hafva gått förlorad. I den iambiska och trochaiska versen hafva efter originalets föredöme ofta anapester och daktyler insatts för den rena iamben och trochén.J J) troché: ‒⏑, pyrrich: ⏑⏑, iamb: ⏑‒, spondé: ‒‒, anapest: ⏑⏑‒ och daktyl: ‒⏑⏑.

Hvad beträffar den svenska versbyggnaden, har öfvers. sökt ställa sig de reglor till efterrättelse, som den stränga nyare kritiken i detta afseende uppställt. Men då han icke kunnat i alla delar gilla dennas ofta godtyckliga föresrifter, så anser han sig böra nämna de vigtigaste fall, i hvilka han afvikit från dem.

1. De enstafviga præpositionerna böra visserligen i all­mänhet betraktas såsom korta eller obetonade, men icke alltid, ty när de stå postpositivt i förening med verber såsom i föl­jande talesätt: helsa , träffa , plocka af taga med, sälla sig till, bry sig om, föra med sig, infinna sig hos någon o. s. v., fordrar enligt öfvers:s uppfattning det vårdade talspråket ovilkorligen deras betoning, och i öfverensstämmelse dermed har han äfven behandlat dem.

2. Beträffande de öfriga enstaviga orden hafva följande betraktats såsom långa eller betonade: dock, ock, ej, så (lat. adeo), om (såsom konjunktion), än (= ännu), ve, re'n, se'n, blott, här, der, samt, förr, ner, upp, nog, hvar, m. fl. äfvensom enstafviga verbal- och nominalformer samt hjelpverber, äfven är, när det står såsom sjefständigt verbum eller (såsom copula) postpositivt. Såsom korta hafva användts de flesta pronomina, jag du, han, hon, det, vi J, Ni, det, de, sig, min, din, sin, o. s. v., utom i motsatser eller der de stå med eftertryck (emphatiskt), vidare än (lat. qvam), och, ty, men, då, när (utom någongång i betydelsen af: på det att, för att), ja och o, när de stå utan komma förenade med följande ord hur', hvad (utom vid eftertryck) m. fl..

3. Såsom trochéer stå: hvarför, derför, nedåt, bred­vid, uppåt, hitåt och framåt (utom vid utrop) o. s. v., eme­dan öfvers. icke finner något skäl att förlänga præpositionen i sammansättningen, när den är kort, då den står enstaka (såsom i: för det för hvad m. m.)

4. Såsom pyrrich har öfvers. icke tillåtit sig att begagna något tvåstafvigt ord, emedan intet sådant ord kan tyd­ligt uttalas, utan att endera stafvelsen får en hufvudton, d. v. s. blir lång. Dessutom kan hvarje sådant ord begagnas såsom iamb eller troché, och då fordrar en konseqvent versbyggnad, att det icke vid andra tillfällen användes såsom pyrrich.

5. Såsom iamber böra, enligt öfvers., betraktas de två­stafviga præpositionerna ibland, ifrån, emot, inför, förbi, framför, ini, uti, omkring, uppå, utur, och detta lika mycket från begreppets som det vårdade talspråkets synpunkt.

6. Såsom spondéer (‒́‒ eller ‒‒́) gälla: alltså, ock­så, ännu, dernäst, likväl, kanske, m. fl.

[IX]

7. Af nominal- och verbalpræfixerna äro de allra fleste (utom be-, e-, ge- och för-) långa, såsom i anropa, ertappa, om­ringa, uppresa, träffa, afgifva, olycklig o. s. v..

Öfvers. vet mer än väl, att han icke kunnat fullständigt genomföra dessa grundsatser, men hoppas dock, att någon an­ledning till ett skonsamt bedömande af hans inkonseqvenser skall kunna finnas i företagets svårighet.

Rättelser till texten.

V. 79 står:efter gröt. Då är det visstskall vara:efter slef. Det är
V. 563 "må sättas"man sätte
V. 571 "Men huru"Men hur'
V. 636 "Nå välan, då"Nå välan då,
V. 714 "bör,"bör
OfvanförV. 991tillsättesPeithetairos.
" " 1029"vid Peithetairos (med ett rapp).
" " 1589ändraspå kocken till åt kocken
" " 1646tillsättes vid Peithetairos (till Herakles).

K K) Rättelserna är införda i texten.

[X]

PERSONERNE.

  • EUELPIDES,
    PEITHETAIROS, Athenske borgare med fogelmasker.
  • HÄRFOGELN, fordom kung Tereus.
  • STRANDLÖPAREN, den förres betjent.
  • PROKNE, näktergalen, Tereus' gemål (bakom scenen).
  • En prest.
  • En poet.
  • En siare.
  • METON, en berömd astronom.
  • En uppbördskommissarie (fogden).
  • En man, som försäljer skrifna folkbeslut (laghandlaren).
  • IRIS, gudarnes budbärarinna.
  • En vanartig son.
  • KINESIAS, en lyrisk skald.
  • En sykophant eller falsk angifvare.
  • PROMETHEUS, den menniskovänlige Titanen.
  • POSEIDON,
  • En Triballer eller barbarisk gud.
  • HERAKLES,
  • En väktare, med fogelmask.
  • En kock, med d:o (stum).
  • En härold, med d:o.
  • Två budbärare, med d:o.
  • Flere stumma personer, såsom slaven Manes och Basileia.
  • CHOREN, bestående af foglar.

Scenen: en bergstrakt, omgifven af tät skog.
Tiden för uppförandet: år 414 f. Chr.

[1]

Foglarne.

(I en bergig skogstrakt kringströfva tvänne Athenare, Euelpides och Peithe­tairos, hvilka utvandrat från Athen för att söka sig en annan bo­ningsort. De bära, den förre en kaja, den senare en kråka i han­den, hvilka de begagna såsom vägvisare. Två slavar följa efter, bärande deras saker)

Första scenen.

Euelpides och Peithetarios

Euelpides
(till kajan)
Rakt fram du vill alltså vi gå, der trädet syns.1*

Peithetarios
(till kråkan)
Drag du åt skogen! (till Euelpides) Denna kraxar "vänd igen!"

Euelpides
(till kamraten)
Din stolle, hvarför streta vi upp och ned så här?
På denna färd vi löpa oss rent förerfvade!

Peithetarios
Att jag skulle kråkan tro, jag arme man,5
som nu mig låtit föras kring tolf hela mil!

Euelpides
Än jag då, stackare, hvilken af kajan narrad, re'n
väl hvarje nagel på mina tår snart lupti bort.

[2]

Peithetarios
Men hvar i all verlden äro vi nu? Jag vet det ej.

Euelpides
Och härifrån väl ej du hittar vägen hem?10

Peithetarios
Vid Zeus, knappt Exekextides* funne den härifrån!

Euelpides
O ve!

Peithetarios
Min vän, den vägen* du må beträda sjelf!

Euelpides
Ett vackert spratt nu fogelmånglaren spelat oss,
gallsjuke krämarsjälen der, Philokrates,*
som sade, att dessa skulle visa oss vägen till 15
den Tereus,* hvilken fogel blef från att vara man.
Och så han sålde oss kajan, Tharraleides' son,*
för en obol;* för kråkan tog han en tre-obol.
Mer hafva dock de icke lärt än att bita oss.
(till kajan)
Nå, gapar du åter? Vill du in bland klipporna 20
oss locka? Nej, här finnes icke någon väg.

[3]

Peithetarios
Ej ens, vid Zeus, den minsta stig här synes till.

Euelpides
Än kråkan då, hvad tycker hon om denna väg?

Peithetarios
(lyssnande)
Nu annat ljud minsann det blef, än förr det var.

Euelpides
Nåväl, hvad säger hon om vår väg?25

Peithetarios
Hvad annat än,
att mina fingrar vill hon gerna hacka bort!

Euelpides
(till åskådarne)
Säg, är det icke hårdt, att vi som till korparne*
ha ställt vår vandring och dertill väl oss förberedt,
nu blifvit bragte ur stånd att finna vägen dit.
Ja vi, godt folk, som här tillstädes vid spelet är, 30
en sjukdom ha, men icke den, som Sakas* har:
ty han, en främling tränga vill sig i staten in,
men vi, som äro dock af stånd och ädel börd,
infödde borgersmän, dem ej man jagar ut,
hals öfver hufvud födelsestaden öfvergett, 35
dock ej emedan vi hafva skäl att hata den,
som vore den ej af naturen stor och mäktig nog
och lika för alla att bortprocessa sitt mynt uti.
Ty medan cicader* sitta och sjunga på hvar sin gren
en två, tre månader, jemnt man ser Athenarne, 40
hur uti processer de qvittra bort sitt hela lif.
Och derför ha vi denna vandring påbegynt:
[4] med offer-korg och krukor* samt en myrtenkrans
försedde, nu vi ströfva kring att söka, hvar
uppå en fredlig ort vi kunde slå oss ned, 45
och nu vårt mål härfågeln, Tereus, är för att
få spörja honom, om han någstädes sett
en stad som denna, eller ock den sjelf besökt.

Peithetarios
Hör på!

Euelpides
Hva' sa?

Peithetarios
Mig kråkan länge visat re'n
dit upp.50

Euelpides
Ja också kajan näbbet spetat upp,
som om hon ville någoting mig visa der.
Helt säkert här vi foglanästen träffa på.
Men snart vi skola veta det, om blott larm vi gjort.

Peithetarios
Säg, vet du hvad? Med benet klippan ge en stöt!

Euelpides
Och du med hufvudet: desto mer det dåna skall.55

Peithetarios
Nej tag du upp en sten och bulta på.

Euelpides
Ja väl!
Passopp!

Peithetarios
Hur' sa'? härfogeln kallar du då "passopp?"*
"Passopp" du borde byta ut mot "här, här-opp."

[5]

Euelpides
Här-opp! Du vill då ha mig att bulta än en gång.*
Här-opp!60

(En fogel med långt näbb och stjert framträder ur busksnåret. Det är här­fogelns kammartjenare, strandlöparen. Peithetairos och Euelpides blifva förskräckte. Den förre faller omkull. Kajan och kråkan flyga sin väg)

Andra scenen.

De förre. Strandlöparen

Strandlöparen
Hvem der? Hvem är som husbond' träffa' vill?

Euelpides
(vikande tillbaka)
Apollo, store skyddsgud, se ett sådant gap!

Strandlöparen
(likaledes)
Aj, aj, de båda fågelfängare äro visst!

Euelpides
(hvilken i hans ängslan något menskligt vederfares)
Ett sån't spektakel! Detta får jag hålla tyst.

Strandlöparen
Åt Eder död!

Euelpides
Men menskor äro vi ej!

Strandlöparen
Hvad då?

Euelpides
Mitt namn är "ängsling," fogel ifrån Nordarfika.65

Strandlöparen
Sumt prat!

Euelpides
(med en uttrycksfull åtbörd)
Men undersök en gång då hvad jag gjort!

[6]

Strandlöparen
Och han der, — hvad för ett djur är han? nå svara då!

Peithetarios
(qvarliggande på marken)
Mitt namn är "kackling," ifrån de Guldfasaners land.

Euelpides
Men säg, i gudars namn, hvad djur är du väl sjelf?

Strandlöparen
Jag är en fogelslaf.70

Euelpides
I strid utaf en tupp
du då besegrats?*

Strandlöparen
Nej, men se, när min herre blef
härfogel, bad han att jag en fogel måtte bli,
att såsom dräng och kammartjenare ha mig här.

Euelpides
Alltså behof ock foglar ha af tjenare?

Strandlöparen
Åtminstone han, som förr en gång var menniska.75
Så närhelst ifrån Phaleron* han vill sardeller ha,
till spis jag dessa hemtar hit uti en skål.
Och vill han äta gröt, men saknar slef och fat,
så löper jag efter slef.

Euelpides
(till åskådarne)
Det är visst strandlöparen!
(till fogeln)
Nå väl, strandlöpare, vet du hvad? — Din herre strax80
du kalle hit!

Strandlöparen
Han sofver nu, vid Zeus, som bäst
se'n myrtenbär och mygg han fått till middagsspis.

Euelpides
Så gå och väck då honom!

[7]

Strandlöparen
Väl jag vet, att han
skall vredgas; dock jag går, då Ni det är som ber.
(går)

Tredje scenen.

De förre utom Strandlöparen

Peithetarios
(uppresande sig och hotfullt seende efter strandlöparen)
Dig f-n må ta', som lifvet nästan ur mig skrämt!85

Euelpides
Nu ve mig, arme, kajan också blifvit rädd
och flugit!

Peithetarios
Sjelf du är det allra fegaste djur,
som så af fruktan kajan släppt ifrån dig!

Euelpides
Säg,
månn' ej du sjelf släppt kråkan lös, när kull du föll?

Peithetarios
Åh nej, vid Zeus.90

Euelpides
Hvar är hon då?

Peithetarios
(seende sig omkring)
Hon flög sin kos.

Euelpides
Hvem lät då henne flyga? — Du en hjälte är!

[8]

Fjerde scenen.

De förre. Härfogeln

Härfogeln
(bakom scenen)
Nå opp med skogens portar, att ut jag komma kan!
(Härfogeln framträder, i tragisk utstyrsel)

Euelpides
O Herakles, hvad för ett djur kan detta vara då?
Se hvilka fjädrar! Hvilken tuppkam, trefaldt hög!

Härfogeln
Hvem är som vill mig träffa?95

Euelpides
De tolf Olympiske*
gått illa åt dig, tyckes det.

Härfogeln
Jag tror, J len,
när J sen min vingbeklädnad? Vet, att mennsika
jag varit!

Euelpides
Ej vi le åt dig.

Härfogeln
Hvem annar åt?

Peithetarios
Jo se, mig tycks du fått en löjlig pjes till näbb!

Härfogeln
Åh ja, — men i sina sorgespel ju Sophokles100*
mig, gamle Tereus, styrde ut på detta vis.

[9]

Euelpides
Du Tereus är? Påfogel,* eller en vanlig en?

Härfogeln
En vanlig en.

Euelpides
Men fjädrarne, — hvarest äro de?

Härfogeln
De fallit af.

Euelpides
Väl efter någon sjukdom då?

Härfogeln
Nej se, om vintern foglar alltid fälla dem,105
och nya växa sedan åter upp på oss.
Men säg mig, hvad slags folk är Ni?

Euelpides
Vi? — Dödlige!

Härfogeln
Hvar är Ni från?

Euelpides
Jo derifrån de stolta skepp*
nyss lupo ut.

Härfogeln
Alltså Heliaster.*

Euelpides
Nej, men väl
Heliast-föraktare.110

Härfogeln
Växer der ett sådant folk?

[10]

Euelpides
På landet en och annan än man träffar på.

Härfogeln
I hvilket ärende ha'n J alltså kommit hit?

Euelpides
Vi önska samspråk få med dig.

Härfogeln
Och varom då?

Euelpides
Emedan du en menska var, som vi, en gång,
och måste göra skulder, såsom vi, en gång,115
och ej dem gerna gäldade, såsom vi, engång;*
men åter se'n bekom en fogels skepelse,
och vida flög omkring vår jord och hafvets rymd,
och allt förstår hvad mmenskan vet och foglarne,
se derför ha vi kommit hit, hjelpsökande,120
om oss en sådan hygglig stad du visa vill,
der mjukt man ligga kan, som uti en fårskinnspels.

Härfogeln
En större stad du söker än Kranaernes?*

Euelpides
Väl större ej, men en, som bättre passar oss.

Härfogeln
Aristokratiskt sinnelag du tycks mig ha.125

Euelpides
Tvärtom, jag kan ej ens fördraga Skellias' son!*

Härfogeln
I hvilken stad då önsken J helst att slå Er ner?

Euelpides
Der detta vore allt, som man har att sköta om:
[11] Hvar morgon tidigt vännen komme och slog' på dörrn
och sade så här: Vid fader Zeus, Olymiern,130
infinn dig hos mig, såväl du sjelf som dina barn,
så snart J badat. Bröllopsgille jag hålla skall.
Och neka ej mig denna tjenst, ty annars kan
du ock bli hemma hvarje gång mig illa går!

Härfogeln
Vid Zeus, besvär och mödor alltså är din lust!135
(till Peithetairos)
Och du?

Peithetairos
Ja, sådant äfven jag begär.

Härfogeln
Hvad då?

Peithetairos
Jo hvarest en vacker gosses far mig träffar och
förnärmad, gör mig följande förebråelser:
"Ett vackert drag, Stilbonides!* Fast du mötte nyss
min son, som återvände från bad och brottning, ej140
du honom ville kyssa, ej tilltala, ej
ta' hem och smeka! Af gammalt var du dock min vän!

Härfogeln
Du arme man, hur mycket ondt du önskar dig!
Men vet, en sådan lycklig stad, som den J nämnt,
det fins vid Röda hafvet.145

Euelpides
Hu, blott icke längs
vid hafvet, der en morgonstund Salaminia*
kan dyka upp, utmätningsutslag bringande!
Nej, kan du oss ej en stad i Hellas föreslå?

Härfogeln
Nå vill ni slå Er ner i Elis, i "Skorfvinge?"

[12]

Euelpides
Fy f-n. Af Skorfvinge nog jag frestat, fast jag ej150
har sett det sjelf, men detta rår Melanthios* för.

Härfogeln
Ja så, då gifs ett annat folk, Opuntierne*
i Lokris. Dit Ni flytta kan.

Euelpides
En Opuntier
ej ens för en hel talent af guld jag ville bli!
Men säg mig, huru är lifvet här bland foglarne?155
Ty derpå du väl reda har?

Härfogeln
Jo ganska bra.
Ty först och främst ej här man brukar penningpung.

Euelpides
Från mycken falskhet då din person du friat har!

Härfogeln
På ängar pläga vi samla hop båd sesamskorn
och vattenmynta, vallmofrön och myrtenbär.160

Euelpides
Ett riktigt brudgumslif J alltså fören här?

Peithetairos
(betänksamt)
Hm! Hm!
För foglaslägtet ser jag en hög bestämmelse,
och makt, som står att vinna, blott J lyden mig.

Härfogeln
Men hvari må vi lyda dig?

Peithetairos
I hvad? Jo först
ej flygen kring åt alla håll med öppna gap!165
Ty detta skickar sig ej för Er. Så närhelst hos oss
[13] man frågar efter en sådan, som flaxar hit och dit,
"hvem är den der?" — så svarar strax en Teleas:*
"en fogelnatur, ostadig, flygtig, utan fast
beslut, som aldrig nånsin blir på samma punkt."170

Härfogeln
Det der, vid Bakchos, du nog med skäl oss förebrår!
Likväl hvad se'n?

Peithetairos
Jo, byggen Eder en hufvudstad!

Härfogeln
Vi foglar, huru skulle vi få upp en stad?

Peithetairos
Så verkligen! Nu dåraktigt föllo dina ord!
Dit ner du blicke!175

Härfogeln
Ja, jag blickar.

Peithetairos
Se nu upp!

Härfogeln
Jag ser.

Peithetairos
Din hals nu för ikring!

Härfogeln
Nåväl, vid Zeus
hvad gagnar mig, om jag vrider halsen ur led på mig?

Peithetairos
Nå såg du något?

Härfogeln
Moln och himmel såg jag nog.

Peithetairos
Men hela denna rymden* är ju foglarnes!

[14]

Härfogeln
En rymd. — hvad vill det säga?180

Peithetairos
Rum den äfven nämns.
Då hela detta stora rum nu går ikring
och allt, som lefver, deri ryms, så nämns det rymd.
Men dersom Ni bebygger samt befästar den,
så skall den rymden sedan blifva eder stad!
Som grodor menskorna sedan Ni beherrska skall185
Och gudarne. — desse hungras ut på Meliskt vis.*

Härfogeln
Hurleds?

Peithetairos
Jo, mellan jord och himmel luften är.
Och såsom Boeotierna* be om pass och genomgång,
så närhelst som menskor offer ge åt de himmelske,190
såframt de ej betala tull, de himmelske,
så släpper Ni ej feta offerångan upp.

Härfogeln
Hurrah!
Vid jord, vid snaror, fogelnät och fina garn,*
mer fiffig tanke har jag ännu aldrig hört!195
Och gerna byggde jag här med dig en sådan stad,
om ock de andra foglar funne planen god.

Peithetairos
Alltså hvem vill nu föreslå dem denna sak?

[15]

Härfogeln
Du sjelf. Ty jag dem tala lärt. Barbarer förr
de voro. Också har jag länge bott bland dem.200

Peithetairos
Men huru skall du kalla dem hit tillsammans?

Härfogeln
Det
är ingen konst. Jag beger miog blott i busken in,
och väcker så ur sömnen upp min näktergal,
och se'n vi kalla hit dem. Så snart de hört vårt rop,
de skola strax i hurtigt språng infinna sig.205

Peithetairos
Nå väl! min vän, bland foglar kärast, stå då ej
här sysslolös! Jag ber dig, träd, så fort du kan,
i busken in och näktergalen väck till lif!

Femte scenen.

De förra. Härfogeln (in i busken). Näktegalen (bakom scenen)

Härfogeln
(anapestsystem)
Nå välan, då mitt vif, hör upp med din sömn,*
låt höra din sång, gif ljud åt din sorg,210
som med klagan du plär uppstämma, närhelst
du begråter så din, som min Itys,* i det
han vibrerar, din hals, sf din heliga rösts
klart tonande ljud.
Högt stiger det upp från den lummiga al,*215
genljudet till Zeus,' den Olympiskes thron.
[16] Du, Phoibos, det hör, guldlockige gud,
slår an på din lyra med plektern till svar
på den klagande sång samt gudarnes chor
anordnar. Då strax från de himmelskes mun220
uppstiger en suck samstämmigt med dig*
vid de salige gudarnes klagan.

(Flöjtspel. Något uppehåll)

Euelpides
O konung Zeus, hur herrlig är ej fogelns sång!*
En honungsdagg han spridt omkring den hela lund!

Peithetairos
Du der!225

Euelpides
Hvad nu då?

Peithetairos
Vill du hålla mun!

Euelpides
Hur så?

Peithetairos
Härfogeln bjuder till att sången återta'!

Härfogeln
Klukluklukluck klukluck, klukluklukluck klukluck!* *
Hitå-hitå-hitå-hitå-hitå-hitåt!
Hitåt J alle, hvilka vingbeklädnad han,
som landtmännens fält och kornfyllda land230
besöka älsken, väldiga skaror, som ax
[17] plocken och äten dess korn,
hvilkas ljufa stämma flykten ej förstummar?
I säds-åkerns barn
hvilka åkerfåran qvittren kring med jubel235
och fröjdfyllda bröst,
Tio, tio, tio, tio, tio, tio, tio, tio.
Och bland Er, de som i trädgårdarne lefva,
på murgrönans gren,
och på bergen och äta olivens och mjölonets bär,240
nu hören min sång och med hast flyn hit!
Triototrio-tototobrix!
Äfven J, hvilka stckflugor lärt fånga i
kärr och träsk, såsom J, hvilka daggfuktade245
slätter samt Marathons sköna ängsmark bebon,
äfven du, spräckligt vingklädda rördrum, kom hit!
Slutligen J, som i flockar er väg ta'n250
öfver de svällande vågornas afgrund;
kommen nu hit och förnimmen min senaste
nyhet. Ty vet, att vi kalla tillsammans de
halsutsträckande foglar.
Hit kommit en man, som är gammal och slug,255
med ett konstigt förslag,
och som konstiga dåds anstiftare är.
Derför nu till öfverläggning
kommen, kommen, kommen, kommen!
Torotoroto-rotorotix!260
[18] Kikkabau! kikkabau!
Torotoroto-rotorolililix!

Peithetairos
Nå ser du någon fogel?

Euelpides
Nej, vid Apollo ej!

Peithetairos
Förgäfves har då, såsom det tycks, härfogeln gått265
i busken in, regnpiparns klagan härmande.

Sjette scenen.

Peithetairos. Euelpides. Härfogeln. Flere foglar

(inträdande efter hvarandra i orchestran)

En fogel
(på afstånd)
Torotix, Torotix!

Peithetairos
Käre vän, se här en fogel synes dock, som nalkas oss!

Euelpides
Ja, vid Zeus, det ser så ut. Men hvilken? Dock påfogel* ej?

(Härfogeln återkommer ur busken)

Peithetairos
Han oss detta säga skall. Hvad heter denna fogelen?270

Härfogeln
Ingen vanlig fogel är det, hvilken hvarje dag man ser.
Kärr han trifves bäst uti.

[19]

Euelpides
Men skön han är röd som guld.

Härfogeln
Ja, det tror jag väl, ty ock det namn han bär är guldfasan.

(En annan fogel inträder)

Euelpides
Nu hitåt, kamrat!

Peithetairos
Hvad nu då?

Euelpides
Här en annan träder fram.

Peithetairos
Ja, min själ, här är en ann'.275

Härfogeln
Den här ett främmande land bebor.

Peithetairos
Djuret heter?

Härfogeln
Stolte väderprofeten: fruktan ej han bär,.
Mediske tuppen mest för resten kallas han.

Euelpides
O Herakles,
huru har från Mediens land förutan kamel* han kommit hit?

Peithetairos
Se der kommer åter en ann', som har en buske uti sin hjälm!

Euelpides
Säg, hvad namn har underdjuret? Ensam du ej härfogel är,280
utan andra finnas ock?

[20]

Härfogeln
Den här till far har Philokles,*
deremot är jag hans farfar, såsom om man skiljer åt
Kallias, Hipponikos' son och Kallias, Hipponikos' far!

Euelpides
Kort och godt han Kallias heter? — Huru han fäller fjädrarne!

Peithetairos
Ja, en man af ädel börd, han plockas utaf baktalare;285
qvinnor också hjelpa till att af honom plocka fjädrarne!

Euelpides
Hjelp, Poseidon, än en annan brokig en här träder fram!
Huru kallas denna göken?

Härfogeln
Jo, "storslukarn" nämns han mest!

Euelpides
Kleonymos ej den ende är, som nämns storslukaren?

Peithetairos
Vore denne Kleonymos,* ej sin hjelm han hade ännu qvar.290

Euelpides
Dock hvad gan af detta buskverk ha egentligen foglarne?
Månn' de gå på rännarbanan?

Härfogeln
Nej, men såsom Karerne,
gömma de sig bakom busken, blott för egen säkerhet.

(Hela choren, bestående af (minst) 24 foglar uppställer sig i orchestran)

Peithetairos
Hjelp, Poseidon, hvilket moln af foglar drar sig nu ihop!

Euelpides
Store Gud, Apollo, hjelp oss. Sky till sky nu sluter sig.295
Ve! För flaxande foglars mängd man knappast me ingången ser!

Härfogeln
Här ett rapphöns träder in, en hjerpe der vid Zeus så visst,
der en purpurfärgad and, och der, jag tror isfogelen!

[21]

Peithetairos
Hvilket är det, han har bakom sig?

Härfogeln
Hvem det är? Jo "badaren."

Peithetairos
Är han fogel "badaren?"300

Euelpides
Ja, badare är ock Sporgilos!*

Härfogeln
Se, nu kommer ugglan.

Peithetairos
Hvad? — Hvem förde ugglan* hit till Athen?

Härfogeln
Skata, turturdufva, lärka, vanlig dufva, mås och and,
trana, hök, ringdufva, gök. rödnacke, dykand, sidensvans,
hjerpe, tornfalk, vaktel, hackspett, svala, sparf, flugsnappare.

Euelpides
O ve! hvad foglahvimmel der! O ve! hvad trastars mängd jag ser!305
Hur' de pipa, hur' de trippa, hur' de spänna näbben upp!
Bara ej de ondt oss ännu ämna? Säkert är, att ögon, näbb
ha de hitåt vändt mot oss!

Peithetairos
Ja väl, så tycker äfven jag.

(Choren framrycker långsamt, i det Athenarne draga sig något tillbaka)

Choren
Hva-hva-hva-hva-hva-hva-hva-r är han, som kallat hit oss? Hvar?310

[22]

Härfogeln
Här på Er jag länge väntat. "Vänner skiljs jag ej ifrån."*

Choren
Hvi-hvi-hvi-hvi-hvi-hvi-hvilklet ljufligt budskap har du då?315

Härfogeln
Allmännyttigt, säkert, rättvist, fröjdefullt för en och hvar!
Tvänne mennskor, skarpa hufvuden, hafva anländt hit till mig.

Choren
(ängsligt)
Hvar? Hur? Hva' sa'?*

Härfogeln
Jo, jag säger: hit från jorden kommit tvänne äldre män,320*
hvilka grunden tagit med, som läggas skall till ett jätteverk.

Choren
Ack, din erkeskälm ifrån den första stund jag ljuset såg!
Huru var det?

Härfogeln
frukta ej för mina ord!

Choren
Hvad har du gjort?

Härfogeln
Tvänne män, som önska bo med oss, jag tagit upp hos mig.

Choren
Samt att du har detta gjort, du nekar ej?325

Härfogeln
Jag deråt gläds.

Choren
Då hos oss de redan äro?

Härfogeln
Ja, såvidt som jag är här.

[23]

Choren
(stroph)
O ve! O ve!*
Man förrådt oss, bedragit oss grymt.
Ty vår käraste vän, uppfödd i vår krets,
och som betade fälten med oss330
nu har svikit den lag, vi från fäderne ärft,
samt brutit den ed, han oss gifvit.
I bakhåll han har oss inlockat samt
till pris gifvit åt den gudlösa slägt
som städs hatat oss.335

Chorföraren
Doc vi får väl sedan tid härfogeln ta' uti förhör.
Men — de tvänne äldre männen nu till straff förtjena att
bli af oss i stycken slitne.

Peithetairos
(till Euelpides)
vår sista stund är när.

Euelpides
Ensam du dock skulden är till allt förderf, som väntar oss.
Hvarför har du fört mig bort?340

Peithetairos
För att jag sällskap skulle få.

Euelpides
Derför får jag nu med många tårar plikta!

Peithetairos
Skämtare!
Huru kan du tårar gjuta, när man hackat bort din syn?

Choren
(Motstroph)
Framåt! Framåt!
Nu börjen den blodiga kamp!
Friskt vingarnes par nu hvine omkring345
i en krets rundt fiendens syn!
Veklaga de snart nog skola och bli
för vårt näbb till en smakelig föda.
Ej löfklädda berg, ej skydigra moln,
ej blågråa haf i skydd tar dem, om350
de ock flytt från oss.

[24]

Chorföraren
Nu vi ej längre skjuta upp att klösa och bita dem.
Hvar är öfversten? Raskt han må nu högra flygeln föra fram!

Euelpides
Der vi ha' det! Säg mig, arme, hvart jag fly skall?

Peithetairos
Stanna qvar!

Euelpides
Att af dessa slitas sönder?355

Peithetairos
Huru kan du tro, att du
kommer undan fienden?

Euelpides
Jag vet det ej.

Peithetairos
Mitt råd är att
här vi hålla stånd och kämpa, hvar vår kruka fattande.*

Euelpides
Kan väl krukan hjelpa oss?

Peithetairos
Jo, ugglan ej den röra törs.

Euelpides
Dock de der med hvassa klorna!

Peithetairos
Tag och fäll stekspettet ned
såsom skydd för dig!360

Euelpides
Men huru skall jag skydda ögonen?

Peithetairos
Håll framför dig ättikskålen eller denna krukan tag!

Euelpides
Vise man, rätt fiffig samt strategisk är den plan du gjort!
[25] Sjelfve Nikias* du i krigsputs vida öfverlägsen är.

(De beväpna sig på sagda sätt)

Chorföraren
Ih-gevärr! Framåt! Och fäll nu utan dröjsmål näbben ned!
Rifven, sliten, slån och fån! Och först i kras må krukan slås!365

Härfogeln
(trädande mellan båda partierna)
Säg mig, hvarför vill ni, vilda, djerfva sällar bland foglarne,
desse män, som intet gjort, förgöra samt i stycken slå?
Vet, att fränder, blodsförvandter äro de till hustru min!*

Chorföraren
Skola vi så desse skona? Hellre skona vargarne!
Eller fins väl någon ovön me förtjent af straff än de?370

Härfogeln
Om de dock till födseln blott ovänner äro, uti sin själ
vänner! Om de kommit hit att lära oss hvad nyttigt är!

Chorföraren
Kunna desse lära eller säga oss hvad nyttigt är,
hvilka re'n med våra fäder lefvat jemnt i fiendskap?

Härfogeln
Mycket dock den vise lär sig just utaf sin fiende!375
Ja, försigtigheten är en dygd. Af vännen ej man den
lära kan. Men fienden just det är, som lärdom gifver oss.
Derför ock af fiender, ej af sina vänner städer ha
lärt att resa höga murar samt bygga långa skepp.
Denna lärdom är det se'n, som räddar barn och hus och hem!380

Chorföraren
Visst det kunde vara nyttigt, tycks det, först att höra på
deras tal. Ty ock från fienden mycken lärdom hemtas kan!

Peithetairos
(till Euelpides)
Redan de sin vrede tyckas gifva upp. — Tillbaka nu!

[26]

Härfogeln
(till choren)
Ja, det rättvist är, och häri mån J äfven lyda mig.

Chorföraren
Men — vi ha ju aldrig hittills trädt emot dig någonsin.385

Peithetairos
(till Euelpides)
Nu, vid Zeus, de tyckas hellre vilja hafva fred. — Väl an
bort med krukan, bort med faten,
dock som lans vi må behålla
spettet samt krinngströfva dermed
innanför vår lägerplats, och390
krukan såsom mål betrakta!
Ej det höfves oss att flykta.

Euelpides
Deri har du rätt, men om vi
stupat, hvar begrafvas då vi?

Peithetairos
Krukoplatsen* tar emot oss.395
Att vi må af staten jordas,
må vi härens chefer säga,
att vi stupat under strid vid
"Fogelbo"* med fienden.

Chorföraren
(till choren)
Tillbaks i ditt led der förr du var ställd!400*
Nu din vrede, ditt mod låt hvila i ro,
likt krigarn, som spjut lagt ned vid sin sköld.
Se'n spörja vi må hvad de äro för folk,
från hvad land de ha kommit, hvad planer de ha!405
(till Härfogeln)
Halloh! Härfogel, dig kallar jag.

[27]

Härfogeln
Hvad vill du då fråga om?

Chorföraren
Säg, hvilka är det? Hvarifrån?

Härfogeln
Jo Hellas-borne främlingar!

Chorföraren
(stroph)
Men säg, hvad åstunda de,410*
hvilken afsigt dem fört
hit till oss, foglarne?

Härfogeln
(motstroph)
Begär att umgås med Er
samt att bo hop med Er
samt att jemnt lefva här.415

Chorföraren
Hur så?*
Hur ljödo deras ord till dig?
(stroph)

Härfogeln
(motstroph)
Otroligt är det, mer än så!

Chorföraren
(pekande på Peithetairos)
(stroph)
Ser han väl någon vinst uti
att stanna här, hvarigenom han
sig tror i stånd
med mig att nedslå fienden,420
sin vän i något göra gagn?

Härfogeln
(motstroph)
Han lofvar oss en lycka stor,
otroligt, outsäglig. Ja,
att ditt är allt
båd' här och der och nedanför,425
han detta snart bevisa skall.

[28]

Chorföraren
(stroph)
Månn' karl'n är förrykt?*

Härfogeln
Nej, omåttligt klok!

Chorföraren
(motstroph)
Har han sundt förnuft.

Härfogeln
En inpiskad räf430
han är och fintlig, fyndig, bakslug, fin som f-n.

Chorföraren
(slutqväde)
Nå låt då honom tala sjelf,
ty re'n vid det, som du oss sagt,
det ryckt i alla fjädrar.

Härfogeln
(till tjenarne)
Hitåt nu tjenare! Rustningen tag i en lycklig stund,
och bär den in i köket och häng den sedan upp,435
der kittelfoten hänga plär från hyllan ned!
(till Peithetairos)
Framställ nu dina förslag, som föranledt mig att
dem kallas sammans hit!

Peithetairos
Vid Apollo, det gör jag ej,
så framt de ej ingått ett så'nt fördrag med mig,
som apan, sabelsmeden,* gick med sin in,440
att ej mig bita, ej mig klösa bakifrån
ej heller hacka mig —

Chorföraren
(pekande på antydde kroppsdel)
Var du lugn, den delen ej
de skola röra det minsta.

Peithetairos
Nej, i ögonen.

Chorföraren
Det går jag in på.

[29]

Peithetairos
Svär nu derpå en helig ed!

Chorföraren
Jag svär, så sant jag vill att priset gifves mig445
af domrarne samt åhörarne.

Peithetairos
Godt! Det skall så ske.

Chorföraren
Och om jag svikit, gifve man blott en röst* åt mig!

En Fogel-härold
(till åskådarne)
Ni hört, godt folk! — Nu må de tungt beväpnade*
gå hem till sitt, se'n sina vapen de tagit,
samt akta på hvad kunnigt gjorts dem på taflorna!450*

Chorsång
(till Peithetairos)
(Stroph)
Af naturen väl skapades menskan full af svek*
i hvarje riktning. Säg oss du dock hvad du vet,
ty måhända kan du
ge ett godt råd, hvilket vi sjelfve förbise,
och den mäktiga kraft, som455
ej våra förblindade ögon att finna förmått.
Hvad du vet, säg nu, till allmänt väl.
[30] ty det goda du kunnat
oss förskaffa, det skall bådadera ganga!

Chorföraren
(till densamme)
Nå välan, hvad du än har haft för en plan, då du hitkom modig i sinnet,460*
säg ut, var lugn, ty af oss skall först dock icke fördraget bli brutet.

Sjunde scenen.

Peithetairos. Euelpides. Foglarnes chor

Ja, tankarnes deg, som tillsammans jag rört, re'n börjar att gäsa och sväll,
och på tiden det är, att den knåda ihop. Slaf, räck mig nu kransen,* och vatten
hitbäre man ock till att skälja min hand.

Euelpides
Hvad befalls? Skall här bli kalas af?

Peithetairos
Ah nej! God lust dock länge jag haft att dem säga ett dräpande kraftord,465
tillräckligt att slå ned modet på dem.
(till choren)
Till den grad jag bedröfvas för Eder,
J som konungar dock han varit en gång —

Chorföraren
Vi konungar varit?

[31]

Peithetairos
Ja just J,
som, båd' äldre och förr ock ären än allt, som är till,
än den här (pekande på Euelpides), än jag sjelf med,
ja än sjelfvaste Zeus, och än Kronos, ja ock än Titanernes väldiga skara*
och än jorden470

Chorföraren
Än jorden?

Peithetairos
Apollo det vet!

Chorföraren
Nå, vid Zeus, det icke jag anat!

Peithetairos
Nej intet du lärt, okunnig du är, samt ick bevandrad i Aisop,*
som ju tydligen sagt, att bland foglarne var tofslärkan den första, som föddes,
ja, förr till och med än vår jord och att hon i en sjukdom miste sin fader.
Men så icke vår jord var till än, blef ojordade liket i fem dar
qvarliggande. Se'n i sin nöd lär sjelf hon sin far i sitt hufvud begrafvit.475

Euelpides
Ja i Hufvudsta* sägs ock fadren i dag ligga begrafven och jordad.

Peithetairos
Alltså och enär de båd' äldre och förr än båd' jorden och gudarne äro,
[32] tillkommer ju dem, som de äldste af allt, ock konungamakten med rätta!

Euelpides
Vid Apollo då ock med den fullaste rätt uppspärren J näbben så väldigt,
ty naturligt det är, att ått Er, hackspett, Zeus snart afträder sin spira.480

Peithetairos
Att det således ej var gudarnes ätt, som af gammalt beherrskade menskan
samt konungar voro, men foglarnes slägt, det ha vi bevis på i massa.
Så på tuppen jag blott hänvisa Er vill, enväldige herrskarn i Persien,
långt innan det fans riksfurstar vid namn Megabazos,* Dareios och dylikt.
Och "den persiske fogeln" benämnes han än, till ett minne af denna sin makts tid.485

Euelpides
Ja, derför han ock går fram helt stolt, som den mäktige kungen i Persien,
och bland foglar han är ju den ende, som bär upprätt på sitt hufvud tiaren.*

Peithetairos
Och så mäktig han var samt vida berömd och af menskorna fruktad, att ännu
ju på grund af den makt, han bevisade då, när han sjunger sin visa om morgon',
till sin syssla beger sig hvar menska åstad, båd' skomakarn coh smeden och garfvarn,490
krukmakarn, frisörn, mjölhandlarn och han, som sköldar och lyror försäljer,
ja, samtlige de, som om natten gå ut för att stjäla.

[33]

Euelpides
Det är jag bevis på.
Ty för hans skull har jag förlorat en gång en den finaste, Phrygiska ullrock!
Inbjuden till sta'n på en döpelsefest* drack re'n jag till frukost för mycket
samt vill till förgångs ta' mig en lur, men som midda'n begynte, så gol han;495
men jag sjelf i den tron, re'n morgon det var, då begaf mig till Halimos; dock som
jag ur porten kom ut, mig en gattjuf högg med en klubba på ryggen ett par tag.
Och jag föll och mig gaf till att ropa på hjelp, men min mantel han stal med detsamma.

Peithetairos
Då ock, som bekannt, Hellenernas folk var styrdt och beherrskadt af gladan.*

Chorföraren
Hellenernas?500

Euelpides
Ja, åtminstone var det i hennes regenttid det lärde,
att sig kasta i kull, när en glada det ser. Ja vid Bakchos, det minnes jag nog hur'
för en glada jag stöp omkull. När jag låg nu på ryggen och gapa' i vädret,
vips sväljde jag ner min obol* och så fick jag med tom mjölpåse gå hem åt.

[34]

Peithetairos
Men Phoeniciens land och Aegypten en gök* enväldigt beherrskade fordom
och så tidigt som han hof upp sitt "kuku," så begynte Phoenicier alla505
att från åkrarnes fält inskörda sitt korn, samt hvetet i ladorna föra.

Euelpides
Derfrån man då fått ordstäfvet, du vet: "kukuku! omskurne till fältet!"

Peithetairos
Och så styft och så strängt de då styrde sitt folk, att, regerades äfven för öfrigt
Hellenernas land af en kung, Menelaus, Agamemnon och andra dem lika,
på hans spira det städs sig en fogel befann,* för att dela de skänker, han mottog.510

Euelpides
Nej hör! Det har jag förut ej sport; men så äfven jag ofta förvånats,
när med fogeln i hand jag en Priamos såg framklifva på tragiska scenen,
att då fogeln satt samt lurade jemnt, om Lysikrates* mutorna mottog'!

Peithetairos
Men nu går jag till det, som ju märkligast är, att, när Zeus, nuvarande kungen,
framstår i son glans och sin kungliga ståt, har jemnt han en örn på sin spira.515
[35] Men Apollo,* hans tolk, bär städse en falk, och Athene, hans dotter, en uggla.

Chorföraren
Vid Demeter, det har du väl rätt i; men säg mig nu hvarför de ställt det på så sätt!

Peithetairos
På det att, när man bragt dem som offer en hop inelfvor i handom, som sed är,
att då foglarne må inelfvorna först få nnjuta, ja förr än Zeus sjelf. —
Ej heller så fans den, som svor vid en gud, men vid foglarne svuro de alla.520*
Ja, Lampon ju än svär falskt "vid sin gås" hvar gång han bedrager sin nästa.
Så plägade förr hvar menniska oss som förnema och heliga anse!
(stroph)
Men nu mera af Er*
en hvar som en slaf och ett rasande djur
får skjutas ihjel och i gudarnes hus525*
törs jägarn försåt fritt ställa för Er,
utsättande nät samt donor och garn,
limstänger och streck, fällburar och såll.
Så tagna i skock man försäljer Er strax,
se'n köparne vändt Er och klämt Er i hand.530
Ej nog, då man vill Er begagna till spis
[36] att man steker Er kropp och beger sig till bords
nej, ost skall ock tillrifvas, i den
först olja, så lök, se'n ättika slås,
samt blandas till sås, som båd' fet är och söt.535
Se'n slår man det hela, som bränner som eld,
ut öfver Er, som
blott voren J ruttna kadaver!

(Uppehåll)

Chorsång
(till Peithetairos)
(Motstroph)
O hur' svårt, o hur' hårdt, o hur sorgligt ord du fällt;
du menskobarn! Ja, gråta jag måste åt fä-540
dernes fega sinne.
Hvarje maktstorhet, som till arf de bekommit,
till min skada förspilldes.
Men af gudarnes nåd och en ödets oss gunstiga lott
till att frälsa vår stam du kom till oss.545
Ja jag vill då förtro dig
så de små som mig sjelf. Du mitt hem bebo skall!

Chorföraren
(till densamme)
Kom, råd oss nu du, hvad att göra oss höfs, ty oss ej mer lifvet kan gagna,
Om konungamakten, som fordom vi egt, ej återbekommes en gång till.

Peithetairos
Nå då råder jag först, att J grunden en stad, men gemensam för foglarne alla,550
och att luften ikring samt hela den rymd, som vår jord från de nimmelske skiljer,
likt Babylon blir kringbyggd med en mur af de störsa och fastaste tegel.

Euelpides
O Kebriones samt Porphyrion,* hjelp! Hur' han väcker min fasa den staden!

Peithetairos
Men när staden är byggd och han reser sig högt, affordren då Zeus regiment!
[37] Dock säger han nej samt vägrar bestämdt samt vill ej ändra sin mening,555
så förklaren då strax oblidkeligt krig, och förbjuden de öfrige gudar,
att de taga sig väg midt genom ert land, hvar gång som de eldas af kärlek,
som de fordom ibland nedstego förbi oss, på väg till den sköna Alkmene,*
och till Alope, eller till Semeles sköt! Infinner sig sedan en gud här,
sätten ett lås på hans sinliga drift, att han mer ej qvinnorna kränker.560
Dessutom man ned till de dödliges slägt afsände en fogel med helsning,
att sitt offer de må hädanefter åt Er först bringa, som konungar ären,
men åt gudarne se'n, enhvar i sin tur, men vid sidan af dessa man sätte
blott sådana foglar, som passa sig väl till den rang samt makt, som de ega.
Så, om Aphrodite man rökverk ger, må frön och offras åt sparfven,565*
samt vill man Poseidon nu egna ett får, hugne man ankan med hvete!
Och eho som åt Herakles offrar, han må ge honungskakor åt måsen!
Skall åter en bock nedslagtas åt Zeus, så är piparn bland foglarne konung,
och åt honom då bör långt förr än åt Zeus oskadade myggor man offra.

[38]

Euelpides
Ja det vore en fröjd, se myggorna dö! Fritt åske den väldige Zeus se'n!570

Chorföraren
Men hur' skola nu menskorna lära sig ta' oss för gudar och icke för kajor,
oss, hvilka båd' flygt samt vingar beskärts?

Peithetairos
Snick snack! Ty åtminstone Hermes,
fast gud, kringflyger och vingar han bär, ja, ock mångfaldiga andra.
Så sväfva ju Nike* och Eros omkring, af de gyllene vingarne burna.
Men om Iris* har re'n ju Homeros oss sagt, att hon går likt skälfvande dufvan.575
Ja Olympiern Zeus, när han åskar, till oss nedsänder bevingade strålen.

Chorföraren
Om, glömske af det, de oss likväl ej, mer än akta och frukta än intet,
men som gudar betrakta Olymiernas flock?

Peithetairos
Då ett skydrag sparfvar vi sända
samt släppa på dem ned kråkor i mängd, som på åkrarne axen förhärja.
Må sedan Demeter* de hungrige ge, hvad af hvete och korn de behöfva.580

Euelpides
Det skall hon vid Zeus allt akta sig för! Ursäkta sig nog hon försöker.

Peithetairos
Men af korpar en flock se'n hacke i sär hvart öga på öken, som jorden
[39] upplöja. Men ock fårhjordarne man behandle till maning och varning!
Se'n hjelpe Apollo* dem, läkarnes gud. Dyrt tar han betaldt för sin möda!

Euelpides
Dock sakta med det, att förut jag i hast må sälja mitt präktiga stutspann.585

Peithetairos
Dock om de i Er lärt gudar att se, samt lifvet och Kronos och jorden,
då skall allt godt dem beskäras i mängd.

Chorföraren
Nå, nämn mig då nogot af detta!

Peithetairos
Drufklasarne först ej mera för dem gräshopporna skola förtära,
ty utaf tornfalkar och ugglor en svärm skall komma och jaga dem undan.
Ej heller då myror och getingar mer få fikonaträden förderfva,590
ty en enda sqvadron kramsfåglar är nog till att göra ett slut på dem alla.

Chorföraren
Dock hvarifrån skall rikedomar åt dem man bereda, ty dessa de älska?

Peithetairos
Jo, sporda om råd vi skola dem strax angifva de rikaste grufvor,
inbringande köpfärdresor vi ock för den siandes blickar förkunna,
att en skeppare se'n ej nå'nsin på sjön skall drunkna.595

Chorföraren
Hvad? Aldrig mer drunkna?

[40]

Peithetairos
Om någon besked om sin segling begär, skall honom en fogel förkunna:
"Nu segle du ej! Oväder det blir." — "Nu segla och gör dig förtjenster!"

Euelpides
Då köper jag skepp samt ger mig till sjös. Ej längre jag stannar hos Eder.

Peithetairos
Ja en fogel dem skall ange hvar skatt förfäderne fordom af silfver
nedgräft i vår jord, ty de veta det de. Allmänt är äfven ett ordspråk:600
"Visst har jag en skatt, dock hvarest den är, det vet blott fogeln i lunden."

Euelpides
Nå så köper* jag bums för min skuta ett spett, samt hackar mig krukor med guld upp.

Chorföraren
Kan helsa du ock dem förläna, ty hon fins blott hos de salige gudar?

Peithetairos
Om lyckan dem är städs trogen och huld, är det ej helsa tillfyllest?

Euelpides
Jo visst, ty en man, som af otur följs, ju befinner sig illa beständigt.605

Chorföraren
Nämn äfven ett sätt hög ålder att få! Ock han blott fins i Olympen!
Ty som barn skall dock ej menniskan dö?

Peithetairos
Tvärtom, vi, foglarne, skola
tillägga dem än trehundrade år!

[41]

Chorföraren
Hvarfrån ta' dem?

Peithetairos
Från oss sjelfva.
Fem* gånger så lång som en menniskas lif är ju snattrande skatornas lefnad!

Euelpides
Åh hin! Långt mer än en Zeus, man då Er bör sätta på herrskaretronen.610

Peithetairos
(till åskådarne)
(Motstroph)
Helt visst, långt mer!
Först icke behöfs att sig göra besvär
med att tempel af sten uppbygga åt dem
och med dörrar af guld se'n sluta dem till.
Nej buskar och snår så af törne som ek615
till sin boning de ta'; men för foglar af rang
till ett tempel en lund af den gråa oliv
skall tjena; och ej mer Delphoi oss skall,
ej Ammon* förmå att der offra vårt guld.
Men i häckar af tax samt törne och lönn620
nedlägges vår gärd så af hvete som korn;
andäktigt hon se'n upplyftes, vår hand,
till de foglar, i det vi dem bedja att ge
oss en del af det goda de ega, men det
delge de oss strax625
för de få små korn som vi offrat.

Chorföraren
Du gamle, som nu mig är vorden så kär, från att vara min hätskaste ovän!*
Nej, aldrig det sker, att jag mera en gång affaller från dig med min vilje!

Chorsång
(till Peithetairos)
(Slutstroph)
Af din muns ord mitt hjerta sväller stolt.
[42]
Jag hotfullt vill nu svärja sjelf en ed.630
"Om du med mig ingår förbund, som troget är,
och redligt, sveklöst, heligt trotsar gudarne,
med mig i endrägt, icke mera gudarne
min spira skola längre slita."635

Chorföraren
Nå välan då, hvadhelst uthållande kraft erfordrar besörja vi sjelfva,
men hvartenda beslut, som beror på förstånd, det dig allena betro vi.

Åttonde scenen.

De förre. Senare Näktergalen

Härfogeln
Men nu, vid Zeus, vi icke längra hafva tid
att sofva samt betänka oss, såsom Nikias.*
Nej, raskt framåt till någon bragd! Men först och främst640
nu stigen in uti mitt lilla bo och mitt
förråd af ris och qvistar, hvilka jag har tillhands
och nämnen edra nam!

Peithetairos
Ja gerna det, min vän!
Jag heter Peithetairos och han der har till namn
Euelpides, från Thria —645

Härfogeln
Nå, välkomna då
J båda två!

Peithetairos
Vi tacka.

[43]

Härfogeln
Alltså stigen in!

Peithetairos
(till Euelpides)
Kom låt oss gå!
(till Härfogeln)
Gå du förut!

Härfogeln
Stig bara på!

Peithetairos
(till Härfogeln, som gått förut)
Men det var ju sant! Vänd om din kurs och kom tillbaks.
Låt höra, säg oss, huru kunna han och jag,
som vingar sakna, lefva med Er, bevingade?650

Härfogeln
Nog går det bra!

Peithetairos
Betänk blott hur' Aisopos oss
berättar uti en fabel* hvad som vederfors
en gång en räf, som med örnen hade gjort förbund.

Härfogeln
Åh frukta inte, vet att det fins en liten rot,*
som J blott behöfven tugga på för att vingar få!655

Peithetairos
Nå då så må vi stiga in. Hit, Xanthias
och Manodoros, bären in vårt resetyg!

(De äro på väg att gå in i busksnåret)

Chorföraren
(till Härfogeln)
Hör på! jag med dig vill tala ett ord —

Härfogeln
Hvad befalls?

Chorföraren
Tag gästerna med dig,
undfägna dem väl! Utlemna till oss dock näktergal'n, ljufliga sångar'n,
[44]
sammstämmiga Musernas älskling, att vi må leka och dansa med henne!660

Peithetairos
Ack ja, vid Zeus bevilja dock dem denna bön!
För henne hit, ur täta snårets skugga ut.

Euelpides
Ja för, vid gudarne, henne hit ur snåret, att
ock vi vårt öga fröjda må vid hennes syn.

Härfogeln
Ja, alldenstund Ni vill så ha det, så må det ske!665
(ropande in i busken)
Kom ut, min Prokne, och visa dig för främmandet!

(Näktergalen framkommer, utstyrd som flöjtspelerska, men med ett långt näbb)

Peithetairos
O, store Zeus! Nej se, hur' vacker fogeln är!
hur' spenslig, huru fin och hvit!

Euelpides
Säg, vet du hvad?
Jag gerna, älskogslysten, henne om lifvet tog!

Peithetairos
Hur' rikt hon är med guld behängd, som en jungfru!670*

Euelpides
Ja,
mig tycks, jag kunde henne kyssa till och med.

Peithetairos
Din narr, ett näbb hon har så hvasst som ett stekespett!*

Euelpides
Men såsom man ägget skalar af, man kan, vid Zeus,
från hennes mun ta' skalet bort och kyssa se'n.

[45]

Härfogeln
Kom låt oss gå!675

Peithetairos
Gå du förut, i en lycklig stund!

(Alla gå in utom choren och näktergalen)

Första Parabasen.

Chorsång
(af foglarne till näktegalen)
O, min vän, blonda ros!*
Du kärast bland foglarne
är. I sångerna stämmer du
in, o ljufaste näktergal!
Kom du, kom du, är du680
här med ljufliga sångens ton?
Låt den smekande flöjtens ljud
båda ljufliga vårens tid!
Nu stäm upp anapester!

(Näktergalen blåser ett förspel. Derpå framträder chorföraren)
[46]

Chorföraren
(Parabas)
Nå välan do J män, som i mörker här gån, likt löfvens förvissnande slägte,685*
Vanmäktiga kräk, ja, bilder af ler, kraftsaknande töckengestalter,
dagsfjärilas, dem ej vingbeklädnad beskärts, olycklige dödlige, hvilkas
lif drömmen är likt, åhören nu oss, oss, städs ödödliga slägte,
atheriska ätt, som beständigt förblir, hvars ande det eviga tillhör!
Upplyste om allt, då lära Ni skall att de himmelska tingen bedöma,690
ja båd' foglarnes börd och de gudars natur, samt flodernas, Mörkrets och Chaos'?
Se'n detta Ni rätt fått lära, så ber jag Er Prodikos* köra på porten!
Af begynnelsen var blott Chaos och Natt samt Mörker och vida Tartaren;
ej jord än fans, ej himmel och luft, men i Erebos' väldiga rymder
framfödde den svartvingstäckande Natt då ett första och endaste vindägg.695*
Men när åren sitt lopp fullkomnat, ur det sprang ut den bedårande Eros,
på sin rygg med ett par guldvingar beprydd, samt snabb som de hvirflande vindar,
och i Tartaros djup se'n parar sig han med den nattlige, ödslige Chaos
samt aflar så fram vårt slägte och blir så den förste som drar det i ljuset.
[47]
Förr icke det fans odödliges ätt, än då han allt parade samman.700
Dock sedan nu ett med ett annat förents, uppkom så väl himlen, som hafvet
och den saliga ätt, som af gudar består, samt jorden. Ja deraf det kommit
att de saliges slägt är en yngre än vår. Och att Eros är allas vår stamfar,
det är klart, ty vi ha ju en flygtig natur samt sälla oss till dem, som älska
Mång yngling så skön, som försvor all lust, samt redan vid ungdomens gräns var,705
har i kraft af vår makt af en älskande vän dock lockats och narrats till älskog,
ty en valtel af en han bekom, af en ann' perlhöns, gäss eller en persisk
påfogel. Ja allt, som de dödlige högst värdera, af foglarne ges dem.
Årstiderna först angifva vi dem, så väl sommar'n, som vintern och hösten,
och att såningens tid är förhanden, när bort sig Libyen tranan förflyttar.710
Skutskepparn hon ock erinrar att ta' lös styret och unna sig hvila,
men Orestes* att regnrock väfva sig sjeöf, att han slipper den stjäla mot kölden.
Men när gladorna se'n till oss komma igen, de bebåda en mildare årstid,
då på fåren man bör vårull'n ta' af. Se'n svalornas ankoms förkunnar,
att nu tiden är när, då man säljer sin pels och sig köper en tunnare jacka.715
Ja båd' Ammon och Delphoi vi äro för Er, Dodona och Phoibos Apollon,
ty J frågen ju förr oss, foglar, om allt, än J gån till att derom bestyra,
så att köpslå en, emn till annat förvärf der en annan, att fria den tredje.
[48]
Ja som fogel hos Er man betraktar hvad helst, som profetiska maningar ger Er.
Lyckbådande ljus är en "fogel" hos er, ja en nysning J kallen för "fogel,"720*
tillfälliga tecken, en stämma, en slaf, som Er möter, en åsna är "fogel."
Alltså ju med skäl vi äro för Er sannskyldige siar'n Apollon.
Erkännnen J nu vår gudomliga börd,*
skall Musernas sång städs stå Er till buds
och om vintern en ljuft uppvärmande vind725
och om sommaren frost, som Er svalka beskär.
Er lemna vi ej att, förnäma i sinn',
i ett moln ta' plats, som det sed är för Zeus.
Nej huldrikt skall Er förlänas af oss,
båd' Er sjelfva och barnen och barnbarn med,730
så väl helsa som långt lif, rikdom samt
frid, ungdom, skämt, festdansar och sång,
ja, foglarnes mjölk,* så att slutligen skall
Ni få leda af allt, som Er kommer till del.735
Så skolen J simma i vällust.

Chorsång
(beledsagad af Näktergalens flöjt)
(Stroph)
Lundarnes älskling!*
(Flöjtspel)
Tiotio, tiotio, tiotio, tiotix
Kära vän, med dig jag plär
[49]
i dalar samt på högtornade bergen740
Tiotio, tiotiotix,
sitta och sjunga på alarnes skuggande gren,
Tiotio, tiotiotix,
och igenom min hals framtonar min röst
heliga sångernas toner till Pan* samt745
festliga chörer till skogarnes moder,
tototo, tototo, totototix,
hvarifrån ett flitigt bi likt
Phrynichos* suger de himmelska hymnernas honung och smältande toner städse hemtar med sig.750
Tiotiotiotiotix!

Chorföraren
(till åskådarne)
(Epirrhema)
Om bland Er, åskådare någon fins, som vill tillbringa sitt*
lif i otörd, ständig sällhet, han till oss begifve sig!
Allt, som här hos Er förbjuds af lagen, såsom stötande,755
detta allt ibland oss foglar aktas rätt och passande.
Så hos Er det enligt lagen skändligt är att slå sin far,
här hos oss det högst berömvärdt är, att någon rusar på
far sin, honom slår och säger: "värj dig, eljest får du stryk."
[50]
Der, hos Er, en slaf, som lupit hän sin kos, brännmärkas plär,760
här hos oss en sådan blott en brokig hjerpe kallad blir.
Skulle vi en Phryger* såsom Spintharos träffa på hos oss,
blir han strax af oss som bofink räknad, utaf Philemons slägt.
Är han åter en slaf och Karer, såsom Exekestides,
blott han anor skaffar sig, nog han anförvandter får hos oss.765
Sjelfve Peisias' son,* som låter portarne upp för förrädare,
här hos oss en struts han blir, en värdig faders värde son.
Ej hos oss det skamligt är att strutta kring ppå hans manér.

Chorsång
(Flöjtspel med korta uppehåll)
(Motsroph)
Svanarne* också
Tiotio, tiotio, tiotio, tiotix,770
jubeltoner höja till
Apollo, under högt flaxande vingslag,
Tiotio, tiotiotix,
medan de sitta på stranden af Thrakiens flod.*
Tiotio, tiotiotix,775
Högt tonernas ljud uppstiger i skyn.
Skogarnes vilddjur, de stanna och lyssna;
vågorna släckas af himmelens klarhet.
Tototo, tototo, totototix,
Dervid ger Olympen genljud.780
Gudarne fattas af häpnad: Olympiske Muser och Gratier stämma in i glädjljublet.
Tiotio, tiotiotix.

Chorföraren
(till åskådarne)
(antipirrhena)
Gifs väl någon skönare, bättre sak än den att vingar ha?785
[51] Om af Er, exempelvis, åskådare* någon vingar bar
samt för hunger var med dramats chörer mycket missförnöjd,
hemåt strax han flög' åstad att der sin frukost taga in;
vorden riktigt mätt, han åter vände hit till oss igen!
Om bland Er en Patrokleides råkade ha ett visst behof,790
då han här ej tvunges linnet smutsa, utan flög' sin kos.
Se'n han åter gjort ifrån sig och andan hemtat, han kom' igen.
Der som åter någon ibland Er blifvit kär i nästans fru,
samt på rådets bänkar mannen sett här sitta någonstädas,
nå, så lyfte han vingen samt begaf sig bort ifrån Er strax;795
segersäll han kom' igen och återtog' sin gamla plats.
Ovärderlig vore derför, om J kunden vingar få.
Ja Dieitrephes,* hvilkens vingar doch af flätverk blott bestå,
först i hast ryttmästare, sedan öfverste blef; från intet han
har sig svingat upp i välmakt, nu han mår som en gödd kalkon!800

(Uppehåll. Peithetairos, Euelpides och Härfogeln återkomma ur busksnåret, de förra bevingade)

Nionde scenen.

Peithetairos och Euelpides, utstyrda såsom foglar. Härfogeln. Choren

Peithetairos
Så långt vi kommit. Ne, vid Zeus, ej sett jag har
en mera löjlig pjes i min hela lefnad än.

Euelpides
Hvad skrattar du åt?

Peithetairos
Åt dina snabba vingars par.
Utstyrd så der, hvem tror su mest dig vara lik?
[52]
En plockad gås för bästa pris du tydligt är!805

Euelpides
Och du en trast, hvars nacke mistat har sin tofs!

Peithetairos
Ja, fogellika vi blifvit nu, som Aishylos
har sagt: "men ej med andras, ej med egna dun."*

Chorföraren
Välan, hvad är att göra?

Peithetairos
Först vår stad vi ge
ett stort och herrligt namn och se'n åt gudarne810
vi derpå offre!

Euelpides
Ja, det ock min mening är.

Chorföraren
Låt höra då, hvad namn vi må åt staden ge?

Euelpides
Hvad tyckes, om Lakedaimons stolta, höga namn
vi staden gåfve, Spartas namn?

Peithetairos
Vid Herakles,
skall jag min egen stad beslå med spart? Min säng815
ej ens jag botten gjorde av spart,* — då väf jag har.

Euelpides
Hvar skall man då påträffa ett namn?

Chorföraren
Jo här i skyn
ibland den höga luftens rymder hemta vi
ett riktigt uppblåst namn —

Peithetairos
Hvad tycks: Molnfoglaborg!

[53]

Chorföraren
Hurrah! Hurrah!
Ett riktigt stort och präktigt namn du fann nu på!820

Euelpides
Då är det väl det här Molnfoglaborg, som sägs
Theogenes' många skatter liksom Aischines'*
fördolda rikdom gömma?

Peithetairos
Ja; ock Phlegras* fält
här torde finnas, der de skräflande gudarne
af jorden födde jättar en gång nedstörtade.825

Chorföraren
En läcker bit han blir, vår stad! Men hvilken gud
skall bli vår skyddspatron? Åt hvem skall peplos ges?*

Euelpides
Havd nu då? Blir Athene ej vår stads försvar?

Peithetairos
Hur' skall väl tukt och ordning råda uti vår stad,
om der en gudinna, af qvinna född, fullrustad står830
med vapen, — väfstoln åter sköts af Kleisthenes?*

Chorföraren
Och hvem skall blifva Pelarger-fästets* kommendant?

Peithetairos
En fogel utur vår egen krets af Persisk börd,
en kämpe, hvilkens make än ej någon sett.
[54]
En Ares-kyckling*835

Euelpides
Store mäktige kyckling du,
hur' passar han ej, en sådan gud, till fästets värn?

Peithetairos
(till Euelpides)
Nu raskt framåt! Du ger dig af i luften, som
handtlangare, samt att hjelpa till vid befästandet,
framsläpar mursten, blöter ler, — men jackan af!
Upplyfta baljan, derpå ned från stegen klif,840
ställ vakter ut, men framför allt var rädd om eld'n!*
Gör ronde med klockan, tag dig sedan der en lur!
Härolder sänd, först uppåt en till gudarne,
en annan se'n häruppifrån till menskorna,
och åter derifrån till mig!845

Euelpides
(afsides)
Sjelf blir du här?
kom hit så skall du få! (hotande med knytnäfven)

Peithetairos
Min vän, gå dit jag sagt!
Ty utan dig af allt vi sagt dock intet sker.
(Euelpides går)
Men sjelf jag offra vill åt de nye gudar samt
hitkalla presten, hvilken tåget ordna skall.
(till en tjenare)
Vigvattnet, slaf, och offerkorgen bär nu hit!850

(Peithetairos går att hemta presten. Härfogeln lemnar äfven scenen)

Chorsång
(Stroph)
Jag ilar till, stämmer in:*
hans förslag jag finner godt.
[55] att stora, långa tåg nu gå till gudars samfund
samt att såsom offer, af tack, vi slagta ner en tacka.855
Nu höjen Pythias jubelskall* till gudens lof!
Oss ock ledsage Chairis'* flöjtspel!

(En korp ur choren blåser flöjt. En prest infinner sig)

Tionde scenen.

Choren. Peithetairos. En Prest

Peithetairos
(kommande tillbaka med en prest)
Blås icke mer! Men vid Herakles säg, hvad är det der?
Nog har jag skådat mycket sällsamt äfven förr,860
men en korp, med munkorg* på, jag likväl aldrig sett! —
Till verket prest! nu grip dig an med offringen!

Presten
Det skall så ske. Men hvarest är korghållaren?
(Offerredskapen lemnas honom. Han ställer sig vid altaret och börjar högtidligt)
"Bedjen nu till Hestia,* fogelgudinnan, och till Gladan.865*
[56] "härdens beskyddare, och alla de Olympiske foglarne
"af båda könen och Falken, som dyrkas vid Sunion.

Peithetairos
Ja hell dig, Falk, du Pelargiske herre af Sunion!

Presten
"och till den Pythiska och Deliska Svanen* och till870
"alla Vaktlars höga moder och till Steglitsan Artemis.

Peithetairos
Steglitse-Artemis! Icke mer den Kolainiska!

Presten
"och till bofinken Sabazios* och till Sparfhonan,875
"gudars och menniskors stora moder.

Peithetairos
Hell Kybele dig, Sparfhona, mor till Kleokritos!

Presten
"att de gifva helsa och sundhet åt alla dem, som bebo
"Molnfoglaborg och thesslikes åt Chierna ...

Peithetairos
Jag måste le åt de Chier, som alltid hänga med.880

Presten
"och bedjen till alla fogelheroer och heroers barn och Sothönan
"och Pelikanen och Pelekinen och Dykanden och Perlhönset
"och Påfogeln och Nattugglan och Quickstjerten och Bukstötarm885
"och Hägern och Grågamen och Svartnacken och Hårdnäbben
[57] "och Talgoxen ...

Peithetairos
(afbrytande)
Håll upp en gång med din låt och drag till korparne!
Hvad nu? Till offerfest, din narr, inbjuder du890
sjöörnar och gamar, ej du ser att en enda hök
kan sluka samt bege sig af med allt, som fins.
Så packa dig af, så sjelf som dina bindlars* mängd!
Ej större offer jag kan förrätta äfven sjelf.

Chorsång
(motstroph)
Så får jag ännu en gång895
här vid vigda vattnets fot
tilljubka Er ett högt och heligt lof och bjuda
hit Er gudar, — nämligen en, att det räcka må att äta.900
Ty andra offerstycken finnas ej tillhands,
än små benknotor samt en skinnbit.

(Offret fullbordas och vigvattnet kringstänkes)

Peithetairos
Så höjom nu till fogelgudarne böner upp!

(En trasig, långhårig poet uppträder på scenen)

Elfte scenen.

De förre. Poeten

Poeten
(sjungande)
"Höj till Molnfoglaborg, det lycksaliga,905*
"höga fröjdsångernas ljud, o du, sånggudinna" --

Peithetairos
Hvad är det der för ett djur? Och hvarifrån? Hvem der?

[58]

Poeten
(som förut)
Hvem jag? jo min sång ljuflig som honung är, ty jag är
sånggudinnornas raske småsven
enligt Homeros.910

Peithetairos
Alltså en slaf, och vågar bära håret långt?

Poeten
Nej, icke slaf, men alla skalder kallas ju
sånggudinnornas luftige svenner
enligt Homeros.

Peithetairos
Då ock med skäl igenom kappan luften syns!915
Men hvarför, skald, till egen ofärd drefs du hit?

Poeten
Luftfoglaborgen pris jag har i toner satt
och många hymner diktat samt de skönaste
båd' jungfruchörer och andra uti Simonides' stil.

Peithetairos
Allt detta har du redan gjort? — Hur' länge se'n?1920

Poeten
Re'n länge, länge denna stad lofsjunger jag.

Peithetairos
Men jag nyss dess födsels minne firade
och namn den gaf, liksom ett barn, i detta nu!

Poeten
(sjungande såsom förut)
Hastigt det går ryktet hit från Musers hem,
snabbt, som den blixttäflande hästen.925
[59] Ack min far, Aetnas herre,
du som namnet af hög och helig bär,
mig gif, o mig gif
hvad du med en nådig nick
välvilligt mig förläna vill!930

Peithetairos
Den här kanaljen börjar snart besvärlig bli,
såframt vi ej med någon skänk bli honom qvitt.
(till tjenaren)
Hör på, du har ju utom tröjan ock en väst.
Kläd af dig honom och gif åt denne vittre man!
(kastande till honom västen)
Håll der till godo. Du tycks mig frysa rätt bastant.935

Poeten
(i det han tager på sig västen)
Sånggudinnan med glädje af dig
denna skänk tager emot.
Derför tag för din själ mot en Pindaros' sång!

Peithetairos
Denne mannen tycks ej nånsin vilja släppa oss.940

Poeten
(härmande en Pindarisk sång)
I nomadiske Skythers land
nu går Straton kring,
på hvars lott ej fallit konstigt väfda tröjan.
Men man västen ej ärar utan tröja.
Nu förstå mig rätt.945

Peithetairos
Förstår, du ville gerna ock en tröja ha!
[60] (till tjenaren)
Tag af dig, — skald bör man gagna, om man kan!
(till poeten)
Tag, håll till godo och gå din väg på stund!

Poeten
(mottagande gåfvan)
Jag går
och se'n jag kommit hem, er stad jag prisa skall:
"Hell dig, o guldthronade, darrande, frostiga stad!950
"Jag snöströdda fältens bredgator såg!
"Hurrah!"

(Han går med många åtbörder af förtjusning)

Peithetairos
Vid Zeus, du denna stadens frost dock lyckades
undkomma, svept i tröjan in, som jag dig gaf!955
Men ej jag den olyckan likväl väntat mig,
att han vår stad så hastigt skulle vädra upp.
(till presten)
Dock nu, o prest! vigvattnet tag och bär det kring!

(I det nu offringen fortsättes, uppträder en siare med en stor bok i handen)

Tolfte scenen.

Peithetairos. Presten. Choren. En siare

Presten
Nu råde helig tystnad!

Siaren
(till presten, som står i begrepp att offra en bock)
Akta bocken du.

[61]

Peithetairos
Hvem der?960

Siaren
Hvem jag? en siare.

Peithetairos
Hin må taga dig!

Siaren
O dåre, ej missaktas får det gudomliga!
Ty vet, att redan Bakis* uti en spådom på
Molnfoglaborg hänvisat!

Peithetairos
Hvarför har du då
ej förr oss kungjort denna spådom, innan jag
grundlade staden?965

Siaren
Jag hindrad var af gudomen.

Peithetairos
Men nu oss intet hindrar att höra dina ord.

(Siaren slår upp sin bok)

Siaren
(halft sjungande)
"När som en gång gråspräckliga kråkor och vargar* tillsammans
"slagit sig ned på en ort, midt mellan Korinthos och Sikyon.

Peithetairos
Än sedan, brys väl jag mig om de Korinthier?*

Siaren
Jo, Bakis detta dunkla namn åt luften gaf.970
(såsom förut halfsjungande)
"Offren då först Pandora* en bock, hvitårig och välgödd,
"sedan åt siarn som först, kungjorde Er denna min spådom,
[62] "skynden att gifva en rock, nyss tvättad, och nya sandaler!"

Peithetairos
"Sandaler," står det verkligen så?

Siaren
(räckande honom boken)
Tag sjelf och läs!
"Bägaren gifve man se'n, samt fylle hans händer med köttmat."975

Peithetairos
Månn' äfven köttmat finnes der?

Siaren
(räckande boken)
Tag sjelf och läs!
"Der som du allt fullgjort, som jag sagt dig, o herrlige yngling,
"örnen, son sväfvar i skyn, du då blifver, men gifver du intet,
"aldrig du blifver en örn, ej gök ens eller en hackspett."

Peithetairos
Och detta allt står äfven der?980

Siaren
Tag sjelf och läs!

Peithetairos
Men intet liknar denna spådom den, som sjelf
en gång jag tecknat upp ur Apollos egen mun:
"Om objuden en gång hit kommer en skräflande man, som
"offringen blott afbryter och ber få smaka på köttet,
"honom då gifven ett godt kok stryk, der ryggen sitt slut har."985

Siaren
Du skämtar endast hoppas jag.

Peithetairos
(svingande en piska)
Tag sjelf och läs!
(till piskan)
"Ingen förskoning han får, ej ens om "örnen iskyn" han
"vore, ja sjelfvaste Lampon* som ock Diopeithes den store."

[63]

Siaren
Och detta allt står äfven der?

Peithetairos
(med ett piskrapp)
Tag sjelf och läs!
Nå är du ännu qvar? Åt korparne!990

Siaren
O ve!
Till annan marknad nu ge dig af som siare.

(Siaren försvinner. En mathematiker, Meton, uppträder, öfverhängd med instrumenter)

Trettonde scenen.

Peithetairos. Presten. Choren. Meton

Meton
Till Er jag kommer —

Peithetairos
Här vi ha en annan skälm.*
Hvad ämnar du att göra här? Hvem är din plan?
Hvad afsigt har du? Hvilken kothurn* har fört dig hit?

Meton
Jo jag geometriskt luften åt Er kan mäta upp995
och henne i tunnland dela.

Peithetairos
Nå, hvem är du då
i gudars namn?

Meton
Hvem jag? Jo, jag är Meton sjelf.
[64] känd öfverallt i Hellas samt Kolonos.*

Peithetairos
(pekande på hans instrumenter)
Säg,
hvad är det der för tingestar?

Meton
Jo luftbestick,
ty vet en gång, att luften är till formen mest1000
grytlocket lik. Men när som jag lagt an med min
lineal och ofvanfrånn min cirkels tvänne ben
inpassat rätt — du förstår mig —

Peithetairos
(förvånad)
Nej, jag fattar ej.

Meton
När så jag rätt lagt an lineal'n, jag mäta vill,
att cirkeln må fyrdelad bli rätvinkligt, samt1005
i midten torget läggas. Raka gator se'n
må föra dit, liksom till sin medelpunkt, ja som
från stjernan, hvilken sjelf är rund, åt alla hålll
dock raka strålar sprida sig —

Peithetairos
En Thales* du
ju är. Men hör!1010

Meton
Hvad nu då?

Peithetairos
Vet, jag vill dig väl.
Och vill du lyda mig, så gif dig strax i väg!

Meton
Hvad står då på?

Peithetairos
Jo, såsom i Sparta* plär man här
[65] utvisa främlingar. Hetsigt också är vårt blod.
Det regnar stryk hos oss.

Meton
Månn' uppror råder här?

Peithetairos
På intet vis.1015

Meton
Men hvarför då?

Peithetairos
Enhälligt vi
beslutat ha att hvarje skräflare köra bort.

Meton
Då torde jag böra ge mig af?

Peithetairos
Ja visst, vid Zeus,
såframt det icke är för sent. Det regnar re'n!
(klatschande med piskan)

Meton
O ve mig, arme!

Peithetairos
Sade jag ej det redan strax?
Nå vill du gå och sticka ut din egen väg?1020

(Meton flyr förföljd af Peithetairos' piska. En uppbördskommissarie (fogde) närmar sig med vigtog min och ett par domareurnor under armen)

Fjortonde scenen.

Peithetairos. Presten. Choren. Fogden

Fogden
Bor Consuln här?

[66]

Peithetairos
Hvad är det der för en Sardanapal?*

Fogden
Som fogde genom bönans* gunst utvald, jag hit
anländt till ert Molnfoglaborg.

Peithetairos
Som fogde ... du?
Och hvem har sändt dig?

Fogden
(visande en pappersrulle)
Denna fullmakt blott, som jag
från Teleas* har.1025

Peithetairos
(klatschande efter honom med piskan)
Välan, din lön nu tag emot,
att ej du mer oss hindra må, men gå din väg.

Fogden
Vid Zeus jag ej bort lemna folkförsamlingen,
ty der förhandlas mitt förbund med Pharnakes.*

Peithetairos
(med ett rapp)
Se der, tag mot och gå! Det vore så din lön!

Fogden
Hvad vill det säga?1030

Peithetairos
En helsning ifrån din Pharnakes.

Fogden
(till Choren)
Till vittnen Er jag tar, att fogden stryk man gett.

Peithetairos
Nå vill du ge dig af? Men tag med urnorna!
(Fogden tar sina urnor och flyr undan)
(till Choren)
[67] Bra hårdt det är! Uppsyningsmän man sänder hit
till staden förr, än vi hunnit offra åt gudarne.

(En folkbeslut- eller laghandlare uppträder, rikligen försedd med pappersrullar)

Femtonde scenen.

Peithetairos. Presten. Choren. Laghandlaren

Laghandlaren
(pathetiskt läsande ur en rulle)
"När helst en Luftfoglaborgare miss-1035*
"handlar en Athenare —

Peithetairos
Hvas är det der för en skälm ifen? Och hvilken bok?

Laghandlaren
Med folkbeslut jag handlar samt har kommit hit
att Er de nya lagar sälja —

Peithetairos
Hvilka då?

Laghandlaren
(läsande)
"Luftfoglaborgarne skola hafva samma1040
"mått, mål, och mynt som de Jättendalingar*

Peithetairos
(klatschande)
Men du med Jämmerdalingarnas mått behandlas skall.

Lagahandlaren
(öfverraskad)
Hvad går då åt dig?

[68]

Peithetairos
Bort med dina lagförslag
En annan lag jag eljest läsa skall för dig.1045

(Laghandlaren bortjagas af Peithetairos' piska, men kommer senare tillbaka som Fogden före honom)

Sextonde scenen.

Peithetairos. Presten. Choren. Fogden. Laghandlaren

Fogden
(högtidligt)
"Härmed instämmer jag Peithetairos*
"för öfvervåld att möta inför rätta till
"instundande månad Munychion."

Peithetairos
(rusande på honom)
Åh verkligen! Är ännu du qvar, din ärkeskälm?

(Fogden flyr)

Laghandlaren
(återkommande)
"Derest åter någon förjagar höga öfverheten
"och icke mottager henne enligt offentligen
kungjorda påbud" —1050

Peithetairos
(vändande sig om)
O ve mig, arme, har jag dig här ännu en gång.
(Förföljer honom med piskan)

Fogden
(återkommande)
Jag skall dig tukta och böta skall du en hel talent.

Peithetairos
(ansättande fogden)
Men jag i stället dina urnor slår i kras.

(Fogden flyr)

Laghandlaren
(återkommande)
Glöm ej, att en natt du polisens påbud fläckat ned!

(Laghandlaren tar till flykten)
[69]

Peithetairos
Ha ha! Men grip den skurken! —1055
(ropande efter laghandlaren)
Vill du stanna qvar!
(till presten)
Men nu begivom oss hastigt bort från denna ort
dit in, att som offer bocken slagta åt gudarne.

(Alla utom choren aflägsna sig)

Andra Parabasen.

Chorsång
(stroph)
Ja åt mig, som beherrskar och skådar*
hvadhelst som är till, nu de dödliges slägt
re'n offrar med böner af andakt!1060
Kring jordenes rund min blick far fram.
Jag skyddar de mognande frukter,
nedgör otaliga odjurs
afkomma, som lefver på jorden,
eller uti trädens topp samt med roflystna gap1065
slukar upp allt, som blomkalkens krans sluter kring,
utrotar de djur, som med hotfullt bett
trädgårdars blomprakt öde gör.
Hvarje krypfä och allt hvad som bits,
detta allt under min vinges hämnd blodigt dör.1070

Chorföraren
(till årskådarne)
(Epirrhema)
Nu på denna dag som bäst man Er förkunnar detta bud:
[70] "Den af Er, som lyckats dräpa Melos-bon Diagoras,*
"en talent bekommer, samt om någon slår en tyrann ihjel,
"till och med ibland de redan döda, han detsamma får."1075
Samma påbud härmed vi ock göra kändt för en och hvar:
Den af Er, som lyckats dräpa finkeriddarn Philokrates,
en talent bekommer, och fyra, om han gripes lefvande.
Sparfvar plär han i bundtar sälja efter sju för en obol.
Äfven lärkor han blåser upp och bjuder ut dem skymfligt nog.1080
Men — på trastar uti näshålen han spetsen färster af vingarne.
Sammaledes han dufvor fångar samt, i bur dem hållande,
han vid gillret fast dem binda plär att locka andra med.
Detta härmed kunnigt göres. Den, som åter foglar tar
samt dem stänger in på gården, han dem släppe ut på stund.1085
Dersom åter J icke lyden, bli'n J gripne af foglarne,
samt vid gillret bundne fast, att locka andra menniskor.

Chorsång
(motstroph)
Lyckasaliga foglarnes skara!
Vi, vingade ätt, som mot vintrarnes köld
ej hölja oss in i en pelsrock!1090
Och i sommarens glöd ej brännas vi af
fjerrlysande solens stråle,
men i blommiga dalarne bo vi
i den doftande ängens sköte.
Syrsan gudafull stämmer upp sångens ton,1095
drucken utaf middagssol-glöden hon qvittra hörs.
Men om vintrarne bo vi i klyftornas djup,
och vi leka med skogarnes nymfer. —
När som vår'n inne är, myrtens frukt
skär och hvit hvar Charits blomsterlund skänker oss,1100

[71]

Chorföraren
(Antepirrhema)
Nu vi vilja säga dem, som döma, något om segerns pris.*
Om J oss beskären priset, allt, som godt är, ge vi Er,
så att bättre gåfvor få'n J, än dem, som Paris fick en gång.
Först och främst, hvarefter en hvar, som dömer, gapar mest,1105
aldrig skall det Eder tryta silfverugglor* från Laurion.
Nej hos Er de skola stanna, ja, i edra pungar de
skola lägga ägg och se'n utkläcka många smärre mynt.
Utom det i edra hus J likt i tempel skolen bo.
Ja, på dem vi skola bygga höga gafvelörnar* upp!1110
Ger Er lottten något uppdrag samt J viljen tjena på't,
strax åt edra händer ge vi falkens hvassa klor och grepp.
Om på gästabud J ären, blott åt Er vi kräfvan ge.
Dersom åter ej J gen oss priset, Er smiden strax
kopparhufvor, likt statyer, ty om en skärm af månens form1115*
ej J han, när rena plagg J tagit på, J plikta fån!
Vet, att allt hvad foglar heter skall bekacka edra fjät.

(Peithetairos återkommer efter slutad offring. Strax derpå kommer den förste, af Euelpides utskickade budbäraren tillbaka)

Sjuttonde scenen.

Peithetairos. Choren. En budbärare

Peithetairos
J foglar, offren fallit lyckligt ut för oss!
[72] Att från muren icke än budbäraren
har hunnit hit, att oss förtälja hvad der man gör!1120
Men se, här kommer en ann' Alpheios,* pustande.

Förste Budbäraren
(flämtande)
Hvar, hvar, hvar är han? hvar, hvar, hvar är han, hvar
hvar är vår höfding Peithetairos?

Peithetairos
Här, min vän!

Förste Budbäraren
Vet, muren uppbyggd redan är!

Peithetairos
Det fägnar mig.

Förste Budbäraren
Ett ståtligt, praktfullt underverk nu färdigt är,1125
att re'n deruppe bramarbasen Proxenides*
och Theogenes kunde köra om hvarann i vagn,
hvad bredden angår, vore också hvarje häst
så stor som Trojas träbeläte!

Peithetairos
O Herakles!

Förste Budbäraren
Hvad murens höjd vidkommer, jag äfven denna mätt1130
och hundra famnar är hon.

Peithetairos
O, min gud, så hög!
Men hvilka hafva muren byggt så väldelig?

Förste Budbäraren
Jo foglarne! Ingen ann'! Aegypten* icke sändt
[73] oss tegelbärare, murare eller timmermän!
Med egna klor allting de gjort, att jag häpna må.1135
Från Libyen kom af tranor hit en massa af
väl trettiotusen, som stenar slukat att grunda med.
Nötskrikor se'n dem höggo till med egna näbb,
och tio tusen storkar tegel slagit ha.
Men vatten upp i luften från jorden bragte oss1140
båd' dykare samt de andra foglar, som vattnet när.

Peithetairos
Men hvilka ha' dem langat murbruk?

Förste Budbäraren
Hägrarne
i tråg.

Förste Budbäraren
Men huru ha' de murbruk fått i dem?

Förste Budbäraren
Jo äfven det, min vän, de listigt funnit ut,
ty gässen körde i leran in med fötterna,1145
liksom med skyfflar, och fyllde dermed trågen se'n.

Peithetairos
Hvad finnes nu, som ej kan göras med fötterna?*

Förste Budbäraren
Ja ock, vid Zeus, man änder såg, uppskörtade,*
som buro tegel! — en murarslef kring halsen såg
man svalor släpa efter sig ...1150*
...
...
... som lärlingar
i egna näbb de leran sökte bringa upp.

Peithetairos
Hvad lönar nu att lega mer daglönare? —
Än sedan! Säg oss, hvilka höggo timret då
till muren?

Förste Budbäraren
Foglarne sjelfve varit timmermän.
[74]
Med egna näbb rätt fifigt ha trädhackarne1155
tillyxat portarne. Ja, af deras yxors hugg
det var ett dån, som det på skeppshvarf hörs. Nu är
ock murens hela längd försedd med portar och
med reglar samt bevakas re'n från alla håll
och ronden går, och klockan ljuder; öfverallt1160
utställda vakter stå och nattposteringar
på murens tinnar. Dock nu får jag lof att gå
och skölja af mig. Om resten sjelf du tage hand!

( Budbäraren går. Peithetairos står i djupa tankar öfver hvad han hört)

Adertonde scenen.

Peithetairos. Choren. Senare en ny budbärare

Chorföraren
Hör på! Hur' är det med dig? Förvånad tyckes du,
att mur'n på kort tid har hunnit färdig blli.1165

Peithetairos
Det är jag visst, vid Zeus; men dertill har jag skäl!
I sanning allt mig närmast tyckes likna lögn.
(Den andre budbäraren uppträder)
Men se, oss nalkas här ett sändebud från dem,
med blick förvirrad såsom en vapendansares.*

Andre budbäraren
O ve, o ve, o ve, o ve, o ve, o ve!1170

Peithetairos
Hvad står på?

Andre budbäraren
Groft öfvervåld oss vederfors
just nyss. Från Zeus en gud har kommit hit till oss
och genom porten flugit rakt — i luften in,
helt obemärkt af kajorna, hvilka hålla vakt.

[75]

Peithetairos
Ett oförsvarligt, rysligt dåd tillfogats oss!1175
Hvem var då guden?

Andre budbäraren
Det vet jag ej! Att han vingar bar,
det vet jag.

Peithetairos
Låt oss derför strax gränsridare
utsända uti hans spor!

Andre Budbäraren
Vi hafva skickat ut
minst trettiotusen väl beridna falkar re'n
och allt som eger krökta klor, ryckt äfven ut,1180
båd' hök och tornfalk, gam och glada, grip och örn,
af hvilkas vingars starka slag och flaxande
nu luften upprörs, der de söka gudens spor.
Och långt han ej är herifrån, men nära oss
han säkert fins.1185
(går)

Peithetairos
Så låt oss fatta slungorna
och bågen! Samlens hit, J vapendragare,
och skjuten, huggen sticken! — Räck mig slungan strax!*

(Uppehåll. Vapengny)

Chorsång
(stroph)
Nu krig står för dörrn; med mig gudarne
onämnbart få slåss. Nu vakt hållas skall1190
i molnkransad luft, som Natt hafver födt,
att ej obemärkt en gud slipper fram.1195
...Nu spejen alle kring och gifven akt,
enär jag redan ljudet hör af guden, som
helt när luftsväfvande slår bevingade kretsars slag.*

(Iris sväfvar öfver buskarne iklädd vingar; en stor "reshatt" samt en lång i regnbågens färger skiftande slöja)
[76]

Nittonde scenen.

Peithetairos. Iris. Choren

Peithetairos
(varseblifvande Iris)
Hvart hän, min vän? Hvart bär det af? Nå lugna dig!
Och stanna en stund! Dröj här, och hejda dina steg!1200
Hvem är du? Hvadan? Säg mig strax, hvad land dig födt?

Iris
Jag kommen är ifråm Olympiske gudarne!

Peithetairos
Ditt namn för öfrigt? — Månne solhatt eller skepp?

Iris
Den snabba Iris.

Peithetairos
Månne då Salaminia?*

Iris
Hvad skall det här betyda?1205

Peithetairos
En dufhök flyge strax
och gripe henne!

Iris
Hvilken henne? Månne mig?
Man vill mig illa!

Peithetairos
Snart du verop höja skall.

Iris
Men detta skämt ej passar här.

Peithetairos
Från hvilken port
i staden kom du in, du skuldbelastade?

[77]

Iris
Vid Zeus, jag vet ej genom hvilken port jag kom!1210

Peithetairos
(till choren)
J hörden hennes svar och huru hon gör sig till.
(till Iris)
Nå, har du varit i högqvarteret hos kajorna?
Månn' pass du har från storkarne?

Iris
Hvad vill du mig?

Peithetairos
Du intet fått?

Iris
Är du vid sundt förnuft?

Peithetairos
Och ej
sigillet fogelöfverdten har påtryckt dig? Säg!1215

Iris
Din stolle, ingen har, vid Zeus, påtryckt mig det.

Peithetairos
Och dock i tysthet utan krus du flyger fram
igenom ett okändt stads- och luftområdes rymd!

Iris
Hvar annars vill du, att gudar skola ta' sin väg?

Peithetairos
Det vet jag ej! Ej här vid Zeus, åtminstone!1220
Du felat har! Och vet, att ingen Iris än
med mera skäl än du förtjent att gripas och
att döden dö, om rätt dig vederfaras skall.

Iris
Odödlig är jag.

Peithetairos
Dö du skall i alla fall.
Ovärdigt, tycks mig, blifva vi behandlade1225
af Eder, om, då andra lyda, gudarne
få blifva tygellösa samt ej lära sig
att nu i sin tur lyda oss, de starkare.
Dock säg mig, hvart du styr med dina vingars par!

[78]

Iris
Hvem jag? Från fader Zeus jag går till menskorna,1230
att be dem Olympens gudar offer ge och på
tjurblodade offerhärden slagta får och lam
och gatorna fylla med offerrök.

Peithetairos
År hvilka då?

Iris
Åt hvilka? Jo, åt oss, som bo i himmelen!

Peithetairos
J ären gudar?1235

Iris
Ja, hvem är väl annars gud?

Peithetairos
Nu menskorna ej ha andra gudar än foglarne,
åt hvilka offras bör; — men ej, vid Zeus, åt Zeus!

Iris
O dåre, väck ej upp de gudars hämndelust,
att ej din hela fördömda ätt med skäran, som
allfader Zeus tillhör, af DIke blir förgjord,1240
och "eldens rök dig sjelf och husets krökningar
i aska lägger med blixtar" — ifrån Likymnios.*

Peithetairos
Hör på, min vän! Gör slut en gång på ordens svall!
Var stilla! Tar du mig för en Lyder eller ock
en Phryger,* hvilken med sådant tal du skrämma kan?1245
Och lägg på minnet, att gör oss Zeus ännu en gång
förfång, hans gudaborg och Amphions* hus jag sjelf
i aska lägger med mina örnar, som sprida eld.
Porphyrioner* släpper jag upp till himmelen
[79]
och foglar klädda i panterskinn,* utgörande1250
sexhundra minst! — Och redan en Porphyrion
ju har engång gjort honom lifvet bittert nog.
Och om du mer förtret mig gör, skall först jag dig,
hans tärna, göra till segling klar och ro med dig,
att Iris sjelf skall häpen bli och undra, att1255
en gammal man, som jag, sitt bogspröt sköter så.

Iris
du förgås med hull och hår, som talar så!

Peithetairos
Nå vill du ge dig iväg? Hva' sa'? Sätt af, gesvindt!

Iris
Ditt öfvermod nog far min tukta skall minsann!
(Hon flyger sin kos)

Peithetairos
(hånande)
Ja, stackars mig! — Åt hvilket håll styrs kosan nu,1260
att "lägga i aska" någon man, som yngre är?

Chorsång
(motstroph)
Hvar Zeus-boren gud nu afstängts från att
vår nybyggda stad bese någonsin!
Ej mer menskan skall från blodsöladt golf1265
med rökoffrens doft till gud slippa fram.
...

Tjugonde scenen.

Peithetairos. Choren. Derpå en härold

Peithetairos
(seende sig omkring)
Märkvärdigt, om härolden, hvilken sändes ned
till jorden, icke snart kan vara åter här!1270

(Härolden kommer i detsamma)

Härolden
O Peithetairos, sälle man och vise man.
[80] O vidtberömde, vise man och sluge man!
Bjud tystnad, trefaldt sälle man! —

Peithetairos
Hvad står på?

Härolden
Med denna krans af guld nu jordens alla folk
din hjessa kröna, såsom pris för din vishets skull.1275

Peithetairos
Stor tack! (mottagande kransen)
Men hvarför vilja folken mig hedra så?

Härolden
O du, som grundlagt aetherns vidtberömda stad,
du känner ej den ära, du bland menskor fått,
hur' många vänner utaf din stad du vunnit re'n!
Ty innan denna staden blef anlagd af dig,1280
de menskor voro Lakonergalna,* hvar och en
okammad, smutsig, hungrig var, som Sokrates,
och bar en knölpåk; nu de åter slagit om
och fogelgalna blifvit; i allt för nöjes skull
de söka nu att efterlikna foglarne.1285
Så först och främs i morgonstund de rusa upp
ur sängen att sitt älsklingsmål inmundiga,
och se'n i flockar de öfver bladen* kasta sig.
Men folkbesluten på Pnyx* de derpå sluka, ja
så uppenbart de fogelgalna blifvit nu,1290
att många redan fogelnamn sigg fått till del.
Exempelvis så har en höftlam kypare
fått namn af "rapphöns," "svalan" åter Menippos* nämns,
[81] "enögde korpen" deremot Opuntios,
och namn af "lärka" Philokles fått, Theogenes1295
"räfand," Lykurgos "ibis," "musen" Chairephon,
men "skatan" Syrakosios. Der ock Meidias
nu "vaktel" hette. Vakteln ock på pricken han
är lik, hvars hufvud i vaktelfäktning döfvades.
Af fogelkärlek alla visor sjöngo nu,1300
i hvilka något om svalor blifvit diktadt in,
om purpuränder, gäss och dufvor eller ock
om vingar eller fjädrar, om ock än så kort.
Så står det till der nere! — Dock ännu en sak!
Hit skola komma derifrån minst tusen, som1305
sig vingar önska samt att lefva här bland oss,
krumkloige. Skaffa derför vingar åt gästerne!

Peithetairos
Nå, då vid Zeus ej sysslolöshet mer oss höfs.
Men du, begif dig af i hast med korgar och
med såar, samt dem alla fyll med vingar upp.1310
Och sedan skaffe Manes* ut dem hit till mig!
Sjelf skall jag gästerna taga mot, som komma hit.

(Härolden går in i busken. Manes kommer under den följande chorsången ut med den ena korgen efter den andra)

Tjugoförsta scenen.

Choren. Peithetairos. Manes (stum)

Chorsång

Choren
(stroph)
Nu väl snart bland de dödlige mången vår stad*
benämna skall "folkrik." —
[82]
Blott lyckasn blir oss trofast! —1315
De betrakta med brinnande trånad vår stad!

(Manes kommer med en korg)

Peithetairos
(till Manes)
Nå, raska på och bär ut!

Choren
O hur' skönt för en menska
att i denna få vistas!
Ja vi vishet och trånad, Chariternas flock,1320
bland oss hafva, och äfven den saliga Frids
städs' solbelysta anlet'.

(Manes kommer med en ny börda)

Peithetairos
(till Manes)
Hur' lättjefullt du hjelper till!
Nå vill du inte gå snart?

Choren
(motstroph)
Nu man hemte mig korgen med vingar i hast!1325
Men nog du får hans kropp
i gång med några knuffar.
Ty han lat, som en åsna, sig släpar framåt!

Peithetairos
Ja, Manes är en lathund.

Choren
Men nu vingarne först bör1330
du i högar fördela,
sångfoglarnes här, roffoglarnes der,
hafsfoglarnes se'n, att förståndigt en hvar
får vingar efter lynnet.

(Manes kommer i sakta mak, bärande en korg)

Peithetairos
Tornfalken äte upp mig, om jag längre kan1335*
dig skona, enär så lat och trög du visar dig.

(Manes får stryk. Under tiden kommer en af de väntade gästerna nedsväfvande på en theatermaskin)

Tjugoandra scenen.

Peithetairos. Choren. En vanartig son

Den vanartige
(sjungande)
"O, blir jag endast en kretsande örn,
"alltjemt jag då vill flyga i skyarnes ödsliga rymder
"öfver blåa böljor."

Peithetairos
Fet tycks, som om mitt sändebud ej talat falskt!1340
Ty här ju nalkas en, som sjunger om örnarne.

Den vanartige
(varseblifvande Peithetairos)
Aha!
Nej intet finnes mera skönt än foglars flygt.
Mig efter foglars skick och seder längtan tär.*
Ja, fogelgalen jag vorden är och flyga vill
och bo hos Er och lära känna edra bruk.1345

Peithetairos
Hvad då för bruk, ty många bruk ha foglarne?

Den vanartige
Dem allesammans, ehuru mest den sköna sed
J han att alltid hacka, klösa eder far.

Peithetairos
Ja visst, vid Zeus, som tapper prisas här hos oss
hvar kyckling, hvilken dugtigt piskar upp sin far.1350

[84]

Den vanartige
Just derför har jag flyttat upp till Er af lust
att far mins lifstråd hacka af och arfvet ta!

Peithetairos
Men ock en annan gammal sed vi foglar ha,
som skrifven står på minnestaflor åt storkarne:
"När fader stork har sina ungars hela flock1355
"uppfödt och lärt dem alla flyga ur boet ut,
så måste åter ungarne fadren föda ge."

Den vanartige
Men då, vid Zeus, ej vinnes stort på att flytta hit,
om till och med jag föda måste far min ge!

Peithetairos
På intet vis! Men som hit, min vän, välmenande1360
du kom, jag vingar vill ge dig som faderlös.*
Så ock, min unge vän, jag vill ge dig ett råd
ej dåligt, utan som sjelf jag lärt, då ung jag var:
"Slå ej din far!" — Se här en vinge —1365
(ger honom en sköld)
denna tag
och denna sporren —
(ger honom ett svärd)
i andra handen fatta se'n
hjelmbusken —
(ger honom en hjelm)
den du bör som en tuppkam akta! — Nu
gör tjenst som skildtvakt, drag i krig och tjena sjelf
ditt bröd. Men låt din fader lefva! — Har du mod,
så flyg din kos till Thrakiens land* och kämpa der.

Den vanartige
Vid Bakchos, rätt du tycks mig tala; derför vill1370
jag ock dig lyda —

[85]

Peithetairos
Klokt du deri gör vid Zeus!

(Den vanartige sonen försvinner i skyn. En ny gäst uppträder)

Tjugotredje scenen.

Peithetairos. Choren. Kinesias

Kinesias
(sjungande)
"Vingarnes lätt flygande par för mig emot Olympos."*
och på sångernas vexlande stråt sväfvar jag kring.

Peithetairos
Den der en packa fjäder behöfver till sådan färd!1375

Kinesias
(sjungande)
"Med en själ som att frukta försmår, sökte jag Er" —

Peithetairos
Välkommen hit du lindens skald Kinesias!*
Hvi kryssar du med lama fotens kretsar hit?

Kinesias
(sjungande)
"Jag önskar fogel bli, en näktergal, ljufliga sångarn" —1380

Peithetairos
Hör upp att qvintilera! Säg, hvad menar du?

Kinesias
Af dig bevingad vill jag högt i rymderna
ur denna dunstkrets flyga upp och hemta mig
melodier ur aetherns snöbeströdda hvirfvelrymd.1385

Peithetairos
Melodier? Kan man sådana ta' från molnen ned?

[86]

Kinesias
Ja, derpå hänger skaldekonstens hemlighet.
Hvadhelst i våra dithyramber tjusar mest
af "aether," "dunkel," "himmelsblåa rymder" och
af "starka vingslag" ständigt fullt är. Hör nu sjelf!1390

Peithetairos
Nej tack, jag har ej lust.

Kinesias
Du skall, vis Herakles.
Afslöja vill jag hela aetherns krets för dig:
(sjungande)
"vingsmyckade skuggor,
"luften J befaren
"halsutsträckande, o foglar."

Peithetairos
Halt der.1395

Kinesias
(sjungande)
"Likt vindarnes fläktar jag snabbt
"ville gå på hafvets vågor!"

Peithetairos
(hotande med piskan)
Vid Zeus, på dina fläktar gör jag ett hastigt slut!
(begynner att fästa vingarne på Kinesias)

Kinesias
(sjungande)
"Då mot södern jag än gick hän på min färd,
"än åter mot norr se'n styrdes min ban',
"i en hamnlös luft plöjande fåror."1400
(Peithetairos som nu bevingat Kinesias ger honom ett rapp, så att han spritter till och betraktar sin utstyrsel)
Förträffligt påhitt, gamle man, och klokt du haft!

Peithetairos
Ej sant, af vingar buren det smakar att svänga om?
(ger honom ett nytt rapp af piskan)

[87]

Kinesias
(förvånad)
Vet, detta gör du chörernas festanordnare,*
om hvilken alla stammarne tvista hvarje år!

Peithetairos
Nå väl, så stanna här hos oss och öfva in1405
en chor bevingade foglar åt Leotrophides*
af Krekops' stam.

Kinesias
Du hånar mig. Det tydlligt är.
Likväl jag ger ej med mig, lägg på minnet det,
förr än jag genom aethern bevingad svingat mig.

(Kinesias försvinner i skyn. En ny, något trasig gäst infinner sig)

Tjugofjerde scenen.

Peithetairos. Choren. En sykophant

Sykophanten
(småsjungande och kastande lurande blickar kring sig)
Här tycks vara en flock foglar, som ha brokiga vingars par.1410* *
"O du brokiga vingbeprydda svala!"

[88]

Peithetairos
Nu åter tt nytt oväder drar sig samman här!
Derborta kommer en ny figur, småsjungande.

Sykophanten
(sjungande)
"Du bevingade brokiga svala, hell dig!"1415

Peithetairos
Sin mantel tycks med sin gamla trall han syfta på.
Den synes äfven af många svalor* ha behof.

Sykophanten
Hvem är, som hit ankomne gäster vingar ger?

Peithetairos
Här står han. Säg likväl du först, hvad önskar du?

Sykophanten
Jag vingar, vingar önskar! Fråga icke mer!1420

Peithetairos
Pellene* är då målet, dit du flyga vill?

Sykophanten
Tvärtom, till öarne far jag kring med stämningar
och "gör" i processer —

Peithetairos
Skönt ditt handtverk är minsann!

Sykophanten
och spanar efter nya mål. Men derför jag
behöfver vingar att flyga kring och stämma folk.1425

Peithetairos
Med vingar på, du tror dig kunna stämma fler?

Sykophanten
Åh nej, — jag undgå endast vill sjöröfvare,
och se'n jag vänder hem igen med tranorna,
när först en mängd processer till barlast ner jag sväljt.*

[89]

Peithetairos
Af detta handtverk lefver du då? — Men säg mig hur'1430
vill du, så ung, baktala bundsförvanterna?

Sykophanten
Hvad skall jag ta' mig före? Grafva kan jag ej.

Peithetairos
Vid Zeus, rätt månget aktadt handtverk ges det ock,
af hvilket en karl, som du, kan sjelf försörja sig
mer ärligt, än om du lag och rätt förvränger så.1435

Sykophanten
Din narr, ditt råd åt andra spar, mig vingar gif!*

Peithetairos
Ja, mina ord just ge dig vingar.

Sykophanten
Huru kan
med ord en man få vingar?

Peithetairos
Jo, med ordet just
enhvar bevingas.

Sykophanten
Hvar och en?

Peithetairos
Du har väl hört,
hur fäder städs' tilltala sina vänner, som1440
på rakningsstugan* träffas, ungefär så här:
"Förträffligt har Dieitrephes'* lärdom sonen min
"bevingat, att nu han sjelf kan styra häst och vagn."
En annan tror, att hans ättling fått för tragedin
en högre "lyftning," samt att hans tankar "flyga högt."1445

Sykophanten
Det orden alltså är, som vingar ge?

[90]

Peithetairos
Ja visst.
Af orden menskans ande hän mot höjden vänds
och sjelf hon lyftes upp ur gruset. Så äfven jag
nu vill med goda ord bevinga och drifva dig
till något lofligt yrke.1450

Sykophanten
Men jag vill icke det.

Peithetairos
Hvad vill du alltså företa' dig?

Sykophanten
Trogen bli
min ätt. Från farfarsfar vi skött spioneri,
och derför vill jag snabba, lätta vingar ha,
som hökens eller falkens, att bundsförvanterne
jag stämma kan och, om jag här* har för' ett mål,1455
jag strax må kunna flyga hit.

Peithetairos
Jag nu förstår.
Så här du menar: "att förr han må processen ha
förlorat, än hit han komma kan tillstäds."

Sykophanten
Ja väl!

Peithetairos
Och sedan han hitseglar, men du re'n flyger dit,
att roffa dig hans egendom.1460

Sykophanten
Fullkommligt rätt!
Allt måste gå som en snurra!

Peithetairos
Ja, naturligtvis
som en snurra. Också har jag här, vid Zeus, ett par
Kerkyravingar* af allra bästa beskaffenhet.
(visar honom en piska med dubbel snärt)

[91]

Sykophanten
Ve mig, han har en piska!

Peithetairos
Nej, vingparet blott,
med hvilket nu jag skall dig få att snurra kring.l1465
(ger honom ett rapp)

Sykophanten
(springer undan)
Ve mig!

Peithetairos
Nå vill du ej försöka vingarne?
Du tyckes ej ha lust att gå, din usle skurk?
En bitter lön lagvränbgaryrket skall nu få!
(Nya rapp. Sykophanten försvinner)
(till tjenaren)
Men låt oss våra fjädrar ta' och gå vår väg.

(De gå. Choren stannar och sjunger följande)

Chorsång
(stroph)
Många nya underfulla1470*
ting vi under flygten sett,
hvilka fasa inge oss.
Så ett träd af sällsam art har
skjutit upp, men långt från Kardia.*
Namnet är Kleonymos!1475
Duger gör det ej till stort;
eljest är det starkt och högt.
Detta hvarje år beständigt
skjuter blad, anvisar fikon;*
dock om vintern åter det i1480
bladens ställe fäller sköldar.
(motstroph)
Åter fins ett land vid mörkrets
sjelfva rand, långt fjerran i
lampo-ödemarkerna.*
[92]
Der heroer spisa med1485
menskor frukost, lefva sammans
hvarje dag, men ej om qvälln.
Då det icke vore mer
tryggt att råka ut för dem.
Om af menskor någon träffar1490
nattetid hero'n Orestes,
manteln afklädd, får han sin
kropp af påkslag gul och blå!

(Peithetairos återkommmer. Snart derefter uppträder Prometheus, förklädd och i djupaste inkognito)

Tjugofemte scenen.

Prometheus. Peithetairos. Choren

Prometheus
(smygande)
Ve mig beklagansvärde man, om Zeus mig såg'!*
Hvar håller Peithetairos hus?1495

Peithetairos
(nyfiket betraktande honom)
Hvem är den der
förklädde karlen?

Prometheus
(ängsligt)
Ser du, om i hälarne
på mig det följer någon af gudarne?

Peithetairos
Nej, vid Zeus!
Hvem är du då?

Prometheus
Hvad tid på dagen är det nu?

Peithetairos
Hvad tid det är? Jo något efter middagen.
Men säg mig, hvem du är?1500

[93]

Prometheus
I solnedgången då?

Peithetairos
Usch, huru tråkig du är!

Prometheus
Hvad väder är det nu?
Är himlen klar och öppen eller täckt af moln?

Peithetairos
Drag du åt skogen!

Prometheus
Nå då så vill jag röja mig.
(aftager förklädnanden)

Peithetairos
(igenkännande Titanen)
O käre Prometheus!

Prometheus
Stilla, stilla, ej så högt!

Peithetairos
Hvad står då på?1505

Prometheus
Var tyst och nämn mig ej vid namn!
Det blir min död, om Zeus mig skall upptäcka här.
Dock att jag må dig säga sakens sammanhang,
så tag den här solskärmen* och håll den öfver mig,
att ej jag synes ofvanfrån för gudarne!

Peithetairos
Ha, ha!1510
På detta påhitt käns Prometheus' list igen!
(uppspänner en stor "parasoll" öfver Titanen)
Men tag nu af dig och tala utan fruktan se'n!

Prometheus
Hör på då!

Peithetairos
Ja, jag hör! Men tala bara du!

[94]

Prometheus
Zeus är förlorad!

Peithetairos
När vid pass då blef han det?

Prometheus
Allt se'n J börjaden slå Er ner i luften här!1515
Ej längre någon menska bringar gudarne
nu offer, icke heller har från denna dag
från offerhärden ångan stigit upp till oss.
Men liksom under Thesmophoriefesten* nu
vi fasta utan offerlam. Men de hungrige1520
barbariske gudar* gnissla likt Illyrier
och säga sig skola draga ned i fält mot Zeus,
så framt han icke handelsvägarne öppna vill,
och göra fri införseln af offedjur och kött.

Peithetairos
Det fins då ock barbariske gudar ofvanför1525
der J er hemvist ha'n?

Prometheus
Barbarisk är ju ock
den fädernegud, som Exekestides* stammar från!

Peithetairos
Och huru heta desse barbarer bland gudarne?

Prometheus
Hurleds de heta? Triballer.*

[95]

Peithetairos
Ja, naturligtvis.
Från dem ju talesättet kom "drif alla ut!" —1530

Prometheus
Jo, säkert. Om annat nu jag vill dig ge besked!
Hit komma sändebud om fred och stillestånd
från Zeus deruppifrån och Triballergudarne.
Men sluten ej försoning, derest icke Zeus
afstår sin spira åt Eder, foglar, än en gång1535
och ger åt dig Basileia såsom in gemål.

Peithetairos
Hvem är Basileia?

Prometheus
O! — en skön och herrlig mö,
i hvilkens vård han nederlagt sin åskas vigg
och mycket annat, såsom sluga, kloka råd
och visa lagar, sundt förnuft, skeppsbyggeri,1540
odödlighet, soldataflöning, domarlön.

Peithetairos
Hon öfvervakar detta allt åt honom?

Prometheus
Ja.
Och om du henne af honom fått, då — har du allt!
Och derför är jag kommen hit, att dig säga det.
Ty städse var jag vänligt stämd mot menskorna!1545

Peithetairos
Jaha, att vi kunna steka på glöd är din förtjenst.

Prometheus
Till alla gudar bär jag hat, som nog du vet.

Peithetairos
Ja väl, du alltid var en gudahatare,
en riktig Timon!

Prometheus
Dock nu får jag ta' farväl.
Räck mig skärmen hit, att ofvanfrån ej Zeus mig ser,1550
[96] och tror mig vara en tärna i tjenst hos en Kanephor!*
(Han insveper sig i sin förklädnad, håller solskärmen öfver sig och försvinner i höjden)

Peithetairos
Tag stolen med, så blir du ock stolbärerska;
(kastande efter honom en stol)

Chorsång
(stroph)
Bort uti skuggfötterlandet* *
fins en sjö, der Sokrates
lerig manar själar fram.1555
Dit nu kom en gång Peisandros;
ville se sin själ, som han
mistat re'n i lifvet här.
Såsom offer hade han
tagit med en ung kamel, hvars1560
hals han afskar; likt Odysseus
trädde se'n åt sidan han; — men
nerifrån att hemta blo'n kom
flädermusen Chairephon!

(En beskickning från gudarne anländer, bestående af Poseidon med treudden, Herakles med lejonhuden, Triballerguden smaklöst draperad i en fotsid mantel)
[97]

Tjugosjette scenen.

Peithetairos. Choren. Poseidon. Herakles. En Triballer

Poseidon
Här ligger nu inför vår syn Molnfoglaborg,1565*
den nya staden, dit som sändebud vi gå.
(till Triballern)
Du der, hvad gör du? Håller du manteln med vänster hand?*
Nej öfver högra armen skall man lägga den!
(Triballern söker lägga den efter Poseidons önskan, men i stället kommer nu manteln att hänga ned för mycket)
Din drummel! Månn' hjulbent du är, som Laispodios?*
O pöbelmakt, hvart skall till slut du föra oss,1570
när gudarne gjort en sådan tölp till sändebud?
Nå, håll dig stilla! — Drag åt korparne! — Aldrig förr
jag sett en sådan barbarisk hund blöand gudarne.
(vändande sig till Herakles)
Men Herakles säg, hvad är att göra?

Herakles
(vresigt)
Jag redan sagt
min mening! Strypa vill jag den menska, hvilken har1575
oss gudar afstängt, vare det hvem det vara vill!

Poseidon
Likväl, min vän, vi äro valde att stillestånd
utverka oss!

Herakles
Ja derför skall hon dubbelt dö!

[98]

Peithetairos
Kom hit med pottkäs, räck mig ock mitt silphion!
Tag äfven med en ost, och blås i kolen eld!1580

Herakles
(spetsande öronen och antagande en annan ton)
O dödlige, dig vi, trenne gudar, be att ta'
vår helsning mot!

Peithetairos
(som låtsar sig icke höra något)
Men glöm ej rifva silphion* väl!

Herakles
Hvem rår om köttet der?

Peithetairos
(utan att se sig om)
Jo några foglar, som
uppror begynt mot statens fria borgerskap,
fått släppa livet till.1585

Herakles
Och nu med silphion
du smörjer först dem in?

Peithetairos
(vändande sig om och låtsande stor öfverraskning)
God dag, min Herakles!
Hvad nytt?

Poseidon
Som sändebud vi hit från gudarne
anländt att det krig bilägga, hvilket brustit ut.

Peithetairos
(ropande åt kocken)
Det finnes ingen olja mer i pannan qvar!

Herakles
(med lifligt deltagande)
Nå skaffa då! En fogelstek bör vara fet.1590

Poseidon
Ja vi för vår del vinna föga genom krig,
och J, såframt J viljen fred med gudarne,
regnvatten skolen få att full bli hvarje pyts!
Ja hvarje dag skall bli en sötbrödsdag för Er!
Om detta allt vi obegränsad fullmakt fått!1595

[99]

Peithetairos
Men vi, som aldrig nånsin förr ha börjat krig
med Er, nu vilja ock, med ert begifvande,
ingå förlikning, — förutsatt att J gillen vår
högst billiga fordran! Rätt och billigt hålla vi,
att Zeus åt oss, som foglar äro, än en gång1600
afträder spiran! Om på dessa vilkor fred
afslutes, då jag Er på frukost bjuder in.

Herakles
(vunnen genom hoppet om frukost)
På dessa vilkor går jag in och menar att —

Poseidon
(till Herakles)
Hvad nu? din galning! En narr du är och bukens slaf!
Vill äfven du nedstörta Zeus ifrån hans thron?1605

Peithetairos
Ja så! Månn' icke eder makt blir större, om
J lemnen makten under Er åt foglarne?
Ty nu J gäckens ofta nog af menskorna,
som, gömda nedom molnen, svärja falskt vid Er.
Men om J oss till bundsförvandter lyckas få,1610
så skall, närhelst en menska svär vid korpen och
vid Zeus, en korp strax komma flygande oförmärkt
och hacka ut menedarns öga bit för bit!

Poseidon
Vid Poseidon, häri har du rätt åtminstone!

Herakles
Så ock mig tycks.1615

Peithetairos
(till Triballern)
Hvad menar du?

Triballern
(otåligt)
Heim gaur vi trei.

Peithetairos
(till Poseidon)
Du ser! Han är af samma mening! — Hören nu
en annan fördel, hvilken J skolen få af oss!
Om någon menska, som lofvat någon af gudarne
ett offer, se'n vill komma undan, sägande:
"de gudar kunna vänta," samt af girighet1620
sitt löfte sviker, drifva vi det in!

[100]

Poseidon
Men hur?

Peithetairos
Jo när en sådan menska räknar penningar,
som väl kan hända, eller uti badkaret är,
vips flyger då en glada ner och snappar bort
ett värde af några får och ger det åt gudarne.1625

Herakles
Men oförgripliga mening är, att man återger
åt desse spiran.

Poseidon
Triballern ock tillfrågas bör.

Herakles
(hotande med knytnäfven)
Triballergud! Hvad tycks — om prygel?

Triballern
(förargad)
Pröjl? jo pröjl
din kröpp ska fau.

Herakles
Han menar att rätt jag talat har.

Poseidon
Nå väl, om J så viljen hadet, så må det ske!1630
(till Peithetairos)
Hör på, hvad angår spiran, får det ske som sagdt.

Peithetairos
En annan punkt är qvar, som just nu föll mig in.
Hvad Hera angår, henne jag afstå vill åt Zeus.
Basileia åter, hans frökendotter, bör åt mig
till hustru ges.1635

Poseidon
Med freden ej allvar du har!
Kom låt oss vända åter —
(Går med Triballern. Herakles står obeslutsam)

Peithetairos
Föga rör det mig.
(vändande sig mot köket)
Hör hit, du kock, gör såsen riktigt söt och stark!

Herakles
(hållande Poseidon tillbaka)
Sälsamme man, Poseidon, säg hvart du vill hän?
[101] För en enda qvinnas skull vi skola börja krig?*

Poseidon
Hvad är att göra?1640

Herakles
Hvad? Jo fred naturligtvis.

Poseidon
Hvad nu? Din dåre, ser du ej, att man narrar dig.
Du står dig sjelf i vägen! Ty om en gång vår Zeus
går hädan, skall du bli en fattig man, då all
sin makt han afstått re'n åt desse. Du med skäl
bör ärfva allt, som Zeus kan lemna efter sig.1645

Peithetairos
(till Herakles)
Aj aj, din stackare, huru med fagert tal han vill
dig lura! Kom till mig! Jag vill upplysa dig!
Din farbror vill dig dra' vid näsan! — Stackars karl!
Till fädernearfvet har du enligt lagen ej
den minsta rätt, ty du är ju utaf oäkta säng!1650*

Herakles
Oäkta — jag? Åh, säger du det?

Peithetairos
Ja visst, vid Zeus,
såvidt en utländsk qvinna var din mor! Och kan
Athene annars vara Zeus' bröstarfvinge,
fast qvinna, om vid lif hon äkta bröder har?

Herakles
(fundersam)
Men — om min far gör mig till arfvinge, när han dör,1655
fastän jag är oäkta?

Peithetairos
Lagen förbjuder det!
Poseidon först och främst, som nu uppretar dig,
skall gen mot dig sitt anspråk göra gällande
på arf, som vore han sjelf en köttsllig bror till Zeus.
[102] Nu vill jag nämna huru det står i Solons lag:
"Oäkta barn hafva inga
"rättsgiltiga arfsanspråk, då äkta
"barn finnas till. Men dersom inga
"äkta barn finnas, tillfaller arfvet1665
"de närmaste slägtingarne."

Herakles
Alltså jag ej till far mins efterlåtenskap
har någon rätt?

Peithetairos
Nej ingen alls, vid Zeus! Men säg,
har far din skrifvit in dig i mantalslängderna?

Herakles
(hetsigt)
Det har han ej. — Jag derpå länge undrat har.1670
(stirrar bistert mot himlen)

Peithetairos
Hvi står du då med vredgad blick och gapar så?
Nej, vill du hålla med oss, så vill jag sätta dig
på herrskarthronen och ge dig foglamjölk till spis.

Herakles
Mig tycks du äfven i denna punkt har goda skäl
att jungfrun få. Och jag dig henne gerna ger.1675

Peithetairos
(till Poseidon)
Och hvad menar du?

Poseidon
Jag röstar tvärtemot.

Peithetairos
(till Triballern)
Då allt beror på Triballern. — Derför yttra dig!

Triballern
Den granna tösa å den höja köngskan ja
gir fulana.

Herakles
Han ger dem henne, säger han.

Poseidon
Vid Zeus, han säger ej, att han henne ger åt dem,1680
om rätt jag fattat allt han kacklat på svalors sätt.*

[103]

Peithetairos
Kanske han säger, hon lemnas skall åt svalorna?

Poseidon
(till sina följeslagare)
J båda, söken att blifva ense och sluten fred!
Sjelf skall jag tiga, alldenstund J viljen det.

Herakles
(högtidligt till Peithetairos)
Nåväl, på allt hvad du sagt, vi gå fullkomligt in.1685
Men kom nu sjelf och gå med oss till himmelen,
att hemta der Basileia samt det öfriga!

Peithetairos
(vändande sig mot köket)
I behaglig tid alltså vi slagtat dessa djur
till brölloppet.

Herakles
(inställsamt)
Om J viljen, skall jag stanna qvar
och steka fogeln, medan J begen Er dit.1690

Poseidon
Du steka fogeln? Städse var du en bukens slaf!
Vill ej du gå med oss?

Herakles
Då mår jag bättre här.

Peithetairos
(till tjenaren)
Kom hit och ge mig bröllopsmanteln strax på stund!

(Peithetairos påtager sig manteln och går med Poseidon och Triballern. Herakles stannar i köket)

Chorsång
(motstroph)
Tätt vid vattenuret der i
Phanai* bor ett listigt folk,1695
hvilket buken gjort till tunga.
Dessa menskor så och skörda,
plocka drufvor, samla fikon,
göra allt med tungorna.
De barbarer äro till1700
börden, Gorgier samt Philipper.*
[104] Dock för dessa här Philipper,
hvilka buken gjort till tunga,
skär man öfverallt i landet
offerdjurens tunga ut.1705*

(Uppehåll)

Tjugosjunde scenen.

En budbärare. Choren

Budbäraren
O J så outsägligt högt välsignade,*
o trefaldt sälla, vingbeprydda foglaätt,
mottagen nu er kung i rika salarne!
Sitt slott, somn strålar rikt af guld, snarrt nalkas han
så skön som ingen stjerna än att slåda var,1710
ej heller solens strålars glans, som vida går,
med honom täflar, när snart han träder fram för Er
med outsägligt sköna bruden bredvid sig
och svänger blixten, Zeus' bevingade åskas vigg,
i himlens höjd, — ett herrligt skådespel! — men af1715
och an af vindens fläktar offerröken förs.
Här står han redan sjelf. — Så stämmen derför upp
den höga sångguddinnans heliga helsningshymn!

(Peithetairos sväfvar ned på en i luften farande vagn med Basileia vid sin sida och annat följe)
[105]

Tjugoåttonde scenen.

Peithetairos med sitt följe. Choren

Chorsång
(Choren vänder sig mot de ankommande)
Undan! Åtskils! Ställning! Rättning!1720*
Slut Er till den
sälle, sällt hans öde är!
Se jungfrun, ungdomsskön, tjusningsfull!
Bruden du hemför som vår stad sällhet beskär. Hell dig!1725

Chorföraren
Mångfaldig lycka oss, foglarnes slägt,
nu förskaffats i dag
af vår älskade kung. Men med festliga ljud
samt qväden till bruden nu tagen emot
så vår drott som hans vif Basileia! —1730

Chorsång
(stroph)
Sjelf Hera, den himmelska
af Moirerna gafs en gång
åt herrliga thronens gud,
som gudarne sjelfve styr,
under sådana jubel!1735
Hell dig, Hyymen, o hell dig!
(motstroph)
Blomkransade Eros sjelf,
guldvingade guden, han
styft tyglarne håller på
brudspannet, som drager Zeus1740
samt lycksaliga Hera.
Hell dig, Hymen, o hell dig.

[106]

Peithetairos
(stolt uppresande sig i vagnen)
Mig förtjusar er sång och mig fröjdar er hymn!
Åt er helsning jag gläds.

Choren
Högt prisen nu ock
jordskakande åskan, som slungas av Zeus,1745
och hans eldslåg-flammande blixtars ljus,
hårdt träffande brännande åskstråln.
Väldiga gyllene blixten, den eviga
flammande lansen åt Zeus, eldspridande
åskor som falla till jorden med dån och med1750
forsande strömmar af vatten!
Denne nu Er i sin hand har.
Gudarnes makt han besegrat
samt Basileia förvärfvat af Zeus åt sig.
Hell dig, Hymen, o hell dig!

(Peithetairos, som ordnat bröllopsprocessionen, leder den öfver scenen)

Peithetairos
Så följen bröllopståget nu,1755
kära foglars hela slägt,
vingbeprydda, till Zeus' palats
samt förmälningsfesterne!
(till Basileia)
Räck hit din hand, du saliga,
håll dig fast i vingarne1760
och låt mig svänga om med dig!
Lätt i skyn jag svingar dig.

Choren
(slutande processionen)
Hurrah! Hurrah! Nu stämmom upp:
dig hell i segerkransen,
högste ibland de salige!