Jean Dorat

Fransk författare och grecist

Hans liv

Jean Dorat vid 78 års ålder

Jean Dorat, latiniserat Auratus, född såsom Jean Dinemandi, 3 april 1508 i Limoges, död 1 november 1588 i Paris, var en fransk författare och grecist.

Efter studier i Limoges och en uppväxt under förhållandevis knappa förhållanden, kunde Dorat 1537 lämna hemmet, för att skriva in sig vid den filosofiska fakulteten vid Paris' universitet. Studierna ägnade han i huvudsak latin och grekiska.

1544, anställer Lazare de BaïfA A) Lazare de Baïf, 1496-1547, fransk diplomat, humanist och författare. Dorat såsom informator för sin sonB B) Jean Antoine de Baïf, 1532-1589, fransk skald. och sin unge sekreterare, Pierre de Ronsard.C C) Pierre de Ronsard, 1524-1585, den mest betydande franske renässanspoeten. Dessa två vänner blir ivriga elever till Dorat, som använder grekiska, för att undervisa latin och förtsätter sålunda traditionen från föregående sekel. När Lazare de Baïf dör 1547, erbjuds Dorat att undervisa och förmodligen att vara rektor vid Collège de Coqueret i Paris. Något senare, 21 december 1548, gifter Dorat sig med Marguerite de Laval. De får barnen Madeleine (1548) och Louis (1568).

Kring Dorat flockas så ett stort antal studenter, men särskilt en liten krets, vilken Ronsard och Baïf tillgör. Till dem ansluter 1549 även Joachim du Bellay.D D) Joachim Du Bellay, 1522-1600, fransk renässanspoet. Läs om hans liv och verk här intill. De bedriver intensiva studier i latin och grekiska samt dessa språks litteraturer och då särskilt poesin. Även PetrarcaE E) Francesco Petrarca, 1304-1374, italiensk lyriker och historieskrivare. och den samtida italienska litteraturen studerar de och börjar så även själva, att skriva dikter och tänker sig skapa en fransk motsvarighet till den antika och den italienska poesin. Samtidigt med detta utarbetar De Bellay — antagligen under Dorats överinseende — skriften La Défense et illustration de la langue française,[1] en litteraturteori och ett försvar, för att använda franska som språk i litteraturen och därigenom göra det till ett elegant och värdigt språk. Likväl kritiserar Du Bellay i texten översättningar, såsom bristfälliga och oförmögna, att överföra originalets alla detaljer. Ur kretsen av studenter formas sedemera en grupp, som Ronsard sedemera kom att kalla la Pléiade.

En uppfattning av Dorats betydelse för medlemmarna i la Pléiade fås av de många omnämningarna av honom i medlemmarnas verk. Joachim du Bellay vänder sig t.ex. till Dorat i några av sonetterna i Les Regrets och i inledningen hymnen Om guld anspelar Ronsard på Dorats tagna namn:F F) T.ex. påminner namnet på en av floderna vid Limoges, Aurence, om latiniseringen av Dorats namn, Auratus.

De l'Or

Je ferois un grand tort à mes vers & à moy,
Si en parlant de l'Or, je ne parlois de toy
Qui as le nom doré, mon Dorat, car cet Hymne,
De qui les vers ſont d'or, d'un autre homme n'est digne
Que5 de toy, dont le nom, la Muse, & le parler
Semblent l'or que ton fleuve Aurence fait couler :[2]

Om guld

Jag gjorde mig och mina verser en stor orättvisa,
om, när jag talar om Guld, inte talade om dig,
som bär ett gyllene namn, min Dorat, ty denna Hymn
från vilken verserna blir guld, är inte värdig
en annan man dig, vars namn, Musa och språk
liknar det guld din flod Aurance flödar.

För egen del skriver Dorat vers på latin och grekiska i alla ämnen, stora som små, och skyggar heller inte för det ekivoka. Ett exempel på det senare är följande distikon:

Roma quòd auerſo delectaretur amore,
 Nomen ei auerſo nomine fecit Amor.[3]

Eftersom Roma njöt av omvänd kärlek,
hade Amor tagit dess omvända namn.

Han ägnar sig, som ovan, även åt anagram — eller som Jean-Pierre NiceronG G) Jean-Pierre Niceron, 1685-1738, fransk författare och kompilator. beskriver det: Le mauvais goût du ſiecle, où il vivoit, doit lui faire pardonner celui qu'il eut pour les Anagrammes, dont il fut le premier reſtaurateur, & dont on prétend qu'il trouva la tabulature dans Lycophron..[4] Här är det LykofronsH H) Lykofron, född ca 320 f.Kr., grekisk författare. Alexandra,[5] som avses, men att Dorat skulle vara först, är inte givet.

Hans komponerande av vers på latin och även på franska och grekiska blir mycket uppskattas i omgivningen. Scévole de Sainte-MartheI I) Scévole de Sainte-Marthe, 1536-1623, fransk poet. uttrycker det sålunda: Preſque pas vn homme ne mouroit en France, pour peu qui'il fuſt de bonne Famille, que la Muſe de Dorat n'en ſouſpiraſt la perte[6] Emellertid länar Dorats latinska och grekiska verser honom med tiden ett stort anseende.

1556 utnämns Dorat så till professor i grekiska vid Collège des lecteurs royauxJ J) Sedemera Collège de France, en högre forskningsinstitution i Paris..Kort därpå, 1567, gifter Dorat bort sin dotter, Madeleine — kunnig i grekiska, latin, spanska och italienska — med en av sina elever, Nicolas Goulu.K K) Nicolas Goulu, 1567-1592, professor i grekiska vid Collège de France. I samband med giftermålet avträder Dorat, som detta år även har utnämnts till poëte royal, sin tjänst vid Collège des lecteurs royaux till Goulu, viket förmodligen föll sig enklare, eftersom Dorat hade — kanske till följd av det minskade elevantalet efter inbördeskrig och pest — svårt att hålla sig på god fot med kollegor och meningsmotståndare.

Och så var han katolik. Följande anekdot av den samtide biografikern Antoine du VerdierL L) Antoine du Verdier, sieur de Vauprivas, 1544-1600, fransk skriftställare.. ger en liten illustration av detta förhållande, som var synnerligen viktigt vid denna tid.

Il eſtoit entierement Catholique, & reuenant d'Italie, paſſa par Geneue où il ne tint qu'à luy qu'il n'euſt bon apoinctement : mais il ne le pouuoit accouſtumer à ceſte doctrine, parlant vn iour auec vn de leurs principaux Miniſtres de pluſieurs choſes de la religion & des ceremo­nies, il luy fut dict que le ſigne de la croix, que font les Catholiques ſur leur perſonne ſemble eſtre faict pour chaſſer les mouches, il reſpōdit fort à pro­pos, qu'il eſt vray, d'autant que Beelzebuth Prince entre quelques diables, en Ebreu veut dire Prince des mouches, & que le ſigne de la crox chaſſant le Beelzebuth & les diables peut eſtre dict chaſſer les mouches.[7]

Han var fullt ut katolik och en gång när han kom från Italien, passerade han Genève, där det låg på honom, att han inget hade att göra, men detta kunde inte vänja honom vid omständigheten, så en dag talade han med en av deras främsta pastorer om flera saker inom religion och ceremonier. Denne sade till honom, att korstecknet, som katoliker gör, verkar vara till för att jag bort flugor. Han svarade mycket passande, att det är sant, eftersom Belsebub, prins för några djävlar, på hebreiska betyder Flugornas Herre och att korstecknet, som jagar bort Belsebub och djävlarna, kan sägas jaga bort flugor.

Le Massacre de la Saint-Barthélemy de François Dubois, musée cantonal des beaux-arts de Lausanne

Men Dorats utfall var, som sagt, inte någon engångsföreteelse. Han hade bl.a. råkat i dispyt med Pierre de la RaméeM M) Även Petrus Ramus, 1515-1572, fransk logiker, filosof, matematiker, pedagog, och upphovsman till den kristna filosofiska strömningen ramism. och detta svarade mot hans koleriska temperament som professor, särskilt i religionsfrågor, vilket förstärktes av tidens religionsstridigheter, som kulminerar med den s.k. BartolomeinattenN N) Bartolomeinatten var en stor massaker på franska protestanter i Paris. 24 augusti 1572.

Massakern inspirerar Dorat till en parafras på den ambrosianska lovsången Elegia in te deum laudamus.[8] och en hyllning till kung KarlO O) Karl IX av Frankrike, 1550-1574, kung av Frankrike från 1560. och dennes bror HenrikP P) Henrik III av Frankrike, 1551-1589, kung av Frankrike från 1575 samt kung av Polen 1573–1574., som anspelar på Odysséen och Odysseus återkomst till Ithaka, där hjälten efter tio års bortvaro med hjälp av sin son Telemakos slår ihjäl friarna till hustrun Penelope:

70

Ad Carolum regem et Henricum regis fratrem.

Detectæ infidiæ, deprensáque furta procorum:
 Omnes, ut porci, sic cecidere proci.
Sicut erant nimio vino ſomnóque sepulti:
 Fors & eis dederat viſa doloſa ſopor.[9]

Till kung Karl och kungens bror Henrik.

Sedan fällorna uppdagats och friarnas svek avslöjats,
Så stupade, som svin, alla friare.
Så blev dessa av för mycket vin även i sömnen begravda,
Kanske också sömnen gav dem falska syner.

Ett av Bartolomeinattens offer var Ramée. Man räknar med 3 000 i döda i Paris, som hade en befolkning på ca 350 000. Utanför Paris dödades mer än dubbelt så många.

Det gjordes försök, att ytterligare engagera Dorat i hugenottkrigen,Q Q) Hugenottkrigen var konflikterna mellan reformerta och katoliker i Frankrike under slutet av 1500-talet. men han ursäktade sig med sin höga ålder och föredrog en fortsatt roll som poetisk härold.

Dorats son Louis visade sig också ha en poetisk ådra och en tidig översättning av faderns In reginæ matris reditum blev publicerad — traduict des vers latin de I. d'Aurat, par Louys d'Aurat ſon fils aagé de dix ans.. Louis dog emellertid ung och inget mer är känt om hans liv.

IN REGINÆ MATRIS REDITVM.

Huc Ceres alma redi iam pignore læta re­perto,
Et tecum reſeras qui tecum ruris hono­res
Hinc abiere ſimul: quid dico ruris honores?
...

SVR LE RETOVR DE LA ROYNE MERE DV ROY.

Reueins noſtre Ceres des fruicts la bonne mere,
Reuiens ioyeuſe, ayant par vouyage proſpere
Retrouué ton cher fils: & fais que ton retour
Nous rameine auec toy du champeſtre labour
Ses honneurs qui ont tous ſuiuy ta departie.
Que diſ-ie les honneurs de la terre amortie?
...[10]

När Dorat är 76 eller 78 år gifter han sig en andra gång. Denna gång med en flicka på 19 år. Denna åldersskillnad orsakade en del kommentarer i omgivningen och Dorat var själv inte oskyldig till sådana kommentarer. Han hade t.ex. konstaterat, att:

De natura mulieris.

Fœmina dulce malum, horis opportuna duabus
 Cùm iacet in thalamo, cùm iacet in tumulo.[11]

Om kvinnans natur.

En kvinna är ett ljuvt ont, passande för två stunder:
då hon ligger i kammaren, då hon ligger i graven.

I detta äktenskap föds sonen Polycarpe. Fadern gläder sig mycket över sonen och leker roat med barnet. Det blir emellertid Nicolas Goulu som tar hand om sonens utbildning, men Polycarpe visar ingen läggning för lärda saker och blir med tiden i stället en framgångsrik handelsman.

1588 avlider så Jean Dorat.

Det mesta av det ovanstående framgår i biografin av Marty-LaveauxR R) Charles Marty-Laveaux, 1823-1899, fransk litteraturhistoriker. i dennes utgåva av Dorats Œuvres poétiques.[12] Dessutom har Pierre BayleS S) Pierre Bayle, 1647-1706, fransk filosof och författare. ägnat Jean Daurat[13] (sic) en artikel i sin Dictionnaire historique et critique.

Hans verk

Dorats verk på latin grekiska och franska finns för det mesta utspritt i andra författares verk — ty dem, som ville få något av honom i sina arbeten, gick han tillmötes.

Utöver, att hans Œuvres poétiques[14] finns återutgivna och försedda med en kommentar, finns hans latinska oden samlade av i Les odes latines, Clermont-Ferrand, 1979. En beskrivning av Dorats tid och hans verkan i densamma står att finna i Dorat en son temps monde[15]. Slutligen finns några utvalda texter och en utförligare bibliografi här intill.