Jean Dorat

Hans liv

Jean Dorat, latiniserat Auratus, född som Jean Dinemandi, 3 april 1508 i Limoges, död 1 november 1588 i Paris, var en fransk författare och grecist.

Efter studier i Limoges och en uppväxt under förhållandevis knappa förhållanden, kunde Dorat 1537 lämna hemmet, för att skriva in sig vid den filosofiska fakulteten vid Paris' universitet. Studierna ägnade han i huvudsak latin och grekiska.

1544, anställer Lazare de Baïf^A A) Lazare de Baïf, 1496-1547, fransk diplomat, humanist och författare. Dorat såsom informator för sin son^B B) Jean-Antoine de Baïf, 1532-1589, fransk poet. och sin unge sekreterare, Pierre de Ronsard.^C C) Pierre de Ronsard, 1524-1585, den mest betydande franske renässans­poeten. Dessa två vänner blir ivriga elever till Dorat, som använder grekiska, för att undervisa latin och förtsätter sålunda traditionen från föregående sekel. När Lazare de Baïf dör 1547, erbjuds Dorat att undervisa och förmodligen att vara rektor vid Collège de Coqueret i Paris. Något senare, 21 december 1548, gifter Dorat sig med Marguerite de Laval. De får barnen Madeleine (1548) och Louis (1568).

Kring Dorat flockas så ett stort antal studenter, men särskilt en liten krets, vilken Ronsard och Baïf tillgör. Till dem ansluter 1549 även Joachim du Bellay.^D D) Joachim Du Bellay, 1522-1600, fransk renässanspoet. Läs om hans liv och verk här intill. De bedriver intensiva studier i latin och grekiska samt dessa språks litteraturer och då särskilt poesin. Även Petrarca^E E) Francesco Petrarca, 1304-1374, italiensk lyriker och historieskrivare. och den samtida italienska litteraturen studerar de och börjar så även själva, att skriva dikter och tänker sig skapa en fransk motsvarighet till den antika och den italienska poesin. Samtidigt med detta utarbetar De Bellay — antagligen under Dorats överinseende — skriften La Défense et illustration de la langue française,^[1] en litteraturteori och ett försvar, för att använda franska som språk i litteraturen och därigenom göra det till ett elegant och värdigt språk. Likväl kritiserar Du Bellay i texten översättningar, såsom bristfälliga och oförmögna, att överföra originalets alla detaljer. Ur kretsen av studenter formas sedemera en grupp, som Ronsard sedemera kom att kalla la Pléiade.

En uppfattning av Dorats betydelse för medlemmarna i la Pléiade fås av de många omnämningarna av honom i medlemmarnas verk. Joachim du Bellay vänder sig t.ex. till Dorat i några av sonetterna i Les Regrets och i inledningen av hymnen Om guld anspelar Ronsard på Dorats tagna namn:^F F) T.ex. påminner namnet på en av floderna vid Limoges, Aurence, om latiniseringen av Dorats namn, Auratus.

För egen del skriver Dorat vers på latin och grekiska i alla ämnen, stora som små, och skyggar heller inte för det ekivoka. Ett exempel på det senare är följande distikon:

Han ägnar sig, som ovan, även åt anagram — eller som Jean-Pierre Niceron^G G) Jean-Pierre Niceron, 1685-1738, fransk författare och kompilator. beskriver det: Le mauvais goût du ſiecle, où il vivoit, doit lui faire pardonner celui qu'il eut pour les Anagrammes, dont il fut le premier reſtaurateur, & dont on prétend qu'il trouva la tabulature dans Lycophron..^[4] Här är det Lykofrons^H H) Lykofron, fl. 300 f.Kr., grekisk grammatiker och diktare. Alexandra,^[5] som avses, men att Dorat skulle vara först, är inte givet.

Hans komponerande av vers på latin och även på franska och grekiska blir mycket uppskattas i omgivningen. Scévole de Sainte-Marthe^I I) Scévole de Sainte-Marthe, 1536-1623, fransk poet. uttrycker det sålunda: Preſque pas vn homme ne mouroit en France, pour peu qui'il fuſt de bonne Famille, que la Muſe de Dorat n'en ſouſpiraſt la perte^[6] Emellertid länar Dorats latinska och grekiska verser honom med tiden ett stort anseende.

1556 utnämns Dorat så till professor i grekiska vid Collège des lecteurs royaux^J J) Sedemera Collège de France, en högre forsknings­institution i Paris..Kort därpå, 1567, gifter Dorat bort sin dotter, Madeleine — kunnig i grekiska, latin, spanska och italienska — med en av sina elever, Nicolas Goulu.^K K) Nicolas Goulu, 1567-1592, professor i grekiska vid Collège de France. I samband med giftermålet avträder Dorat, som detta år även har utnämnts till poëte royal, sin tjänst vid Collège des lecteurs royaux till Goulu, viket förmodligen föll sig enklare, eftersom Dorat hade — kanske till följd av det minskade elevantalet efter inbördeskrig och pest — svårt att hålla sig på god fot med kollegor och meningsmotståndare.

Och så var han katolik. Följande anekdot av den samtide biografikern Antoine du Verdier^L L) Antoine du Verdier, sieur de Vauprivas, 1544-1600, fransk skriftställare.. ger en liten illustration av detta förhållande, som var synnerligen viktigt vid denna tid.

Men Dorats utfall var, som sagt, inte någon engångsföreteelse. Han hade bl.a. råkat i dispyt med Pierre de la Ramée^M M) Pierre de la Ramée (Petrus Ramus), 1515-1572, fransk logiker, filosof, matematiker, pedagog, och upphovsman till den kristna filosofiska strömningen ramism. och detta svarade mot hans koleriska temperament som professor, särskilt i religionsfrågor, vilket förstärktes av tidens religionsstridigheter, som kulminerar med den s.k. Bartolomeinatten^N N) Bartolom­einatten var en stor massaker på franska protestanter i bl.a. Paris. 24 augusti 1572.

Massakern inspirerar Dorat till en parafras på den ambrosianska lovsången Elegia in te deum laudamus.^[8] och en hyllning till kung Karl^O O) Karl IX av Frankrike, 1550-1574, kung av Frankrike från 1560. och dennes bror Henrik^P P) Henrik III av Frankrike, 1551-1589, kung av Frankrike från 1575 samt kung av Polen 1573–1574., som anspelar på Odysséen och Odysseus återkomst till Ithaka, där hjälten efter tio års bortvaro med hjälp av sin son Telemakos slår ihjäl friarna till hustrun Penelope:

Ett av Bartolomeinattens offer var Ramée. Man räknar med 3 000 i döda i Paris, som hade en befolkning på ca 350 000. Utanför Paris dödades mer än dubbelt så många.

Det gjordes försök, att ytterligare engagera Dorat i hugenottkrigen,^Q Q) Hugenottkrigen var konflikterna mellan reformerta och katoliker i Frankrike under slutet av 1500-talet. men han ursäktade sig med sin höga ålder och föredrog en fortsatt roll som poetisk härold.

Dorats son Louis visade sig också ha en poetisk ådra och en tidig översättning av faderns In reginæ matris reditum blev publicerad — traduict des vers latin de I. d'Aurat, par Louys d'Aurat ſon fils aagé de dix ans. Louis dog emellertid ung och inget mer är känt om hans liv.

När Dorat är 76 eller 78 år gifter han sig en andra gång. Denna gång med en flicka på 19 år. Denna åldersskillnad orsakade en del kommentarer i omgivningen och Dorat var själv inte oskyldig till sådana kommentarer. Han hade t.ex. konstaterat, att:

I detta äktenskap föds sonen Polycarpe. Fadern gläder sig mycket över sonen och leker roat med barnet. Det blir emellertid Nicolas Goulu som tar hand om sonens utbildning, men Polycarpe visar ingen läggning för lärda saker och blir med tiden i stället en framgångsrik handelsman.

1588 avlider så Jean Dorat.

Det mesta av det ovanstående framgår i biografin av Marty-Laveaux^R R) Charles Marty-Laveaux, 1823-1899, fransk litteratur­historiker. i dennes utgåva av Dorats Œuvres poétiques.^[12] Dessutom har Pierre Bayle^S S) Pierre Bayle, 1647-1706, fransk filosof och författare. ägnat Jean Daurat^[13] (sic) en artikel i sin Dictionnaire historique et critique.

Hans verk

Dorats verk på latin grekiska och franska finns för det mesta utspritt i andra författares verk — ty dem, som ville få något av honom i sina arbeten, gick han tillmötes.

Utöver, att hans Œuvres poétiques^[14] finns återutgivna och försedda med en kommentar, finns hans latinska oden samlade av i Les odes latines, Clermont-Ferrand, 1979. En beskrivning av Dorats tid och hans verkan i densamma står att finna i Dorat en son temps monde^[15]. Slutligen finns några utvalda texter och en utförligare bibliografi här intill.