En översikt av astrolabiet
Advice to a larger audience
The astrolabe Ett att skriva ut is meant to be printed, the rete on transparency film, then cut and assemble.
The astrolabe Ett att se på skärmen is interactive and animated. However the interaction (drag the ostensor or the rete and both pressing the shift key) and animation seems only to work with Firefox/SeaMonkey and Opera only with animations (click on the Ex:s down on the left - not all work). For others you're on your own or overlooked in silence ...
Historia
Var och när astrolabiet uppfanns är inte känt; Hipparchos (~190 - ~120 f.Kr.) brukar ibland nämnas som uppfinnare (åtminstone för den stereografiska projektionen). Efter antiken försvann astrolabiet delvis från Europa, men användes fortfarande i Mellanöstern. Islamiska hantverkare införde också astrolabier tillverkade i mässing - äldre instrument var tillverkade i trä och hade betydligt sämre precision. Med islams spridning spreds också bruket av astrolabier och fram till sextantens genombrott var astrolabiet sedan det mest använda och mest spridda navigationsverktyget även i Europa.A A) Från Wikipedia.
Konstruktion
Astrolabiet konstrueras av en basskiva, mater, i vilken passas in mindre skivor, s.k. tympani eller climates. En schablonliknande ram, rete, placeras sedan ovanpå de mindre skivornas yta. Utformningen av reten pekar sedan ut positioner som observatören använder sig av. Instrumentets baksida och kant visar ofta olika gradskalor, konverteringstabeller eller andra hjälpmedel för observatören:B B) Från Wikipedia.
Mater
I astrolabiets basskiva finns en fördjupning, mater, vari man lägger den tympanum som motsvarar observationsplatsens latitud. Kanten runt om är försedd med olika skalor och kallas limbus.
Tympanum
Denna skiva motsvarar som sagt observationsplatsens latitud och innehåller markeringar av vändkretsarna, stjärnhimlens ekvator, horisonten plus azimut och deklination, olika skymningslinjer och markeringar för dagens timmar (dag och natt indelas i 12 + 12 timmar). Skivan ligger fixerad i mater.
Rete
Över de föregående placeras rete som är graderad med dagar och månader i ytterkant. Den lilla cirkeln visar ekliptikan och är här graderad efter zodiaken. På denna moderna rete är stjärnor och stjärnbilder tänkta att utföras i ett genomskinligt material. Tidigare användes små visare fastsatta i ramen för att peka ut olika konstellationer.
Ostensor
Rörlig oberoende av reten fanns ostensorn som här är graderad efter stjärnhimlen med vändkretsarna vid ±23,5°. Ostensorn används för att underlätta avläsningar på de olika skalorna.
Dorsum
Astrolabiets baksida, dorsum, har oftast en ekliptika och en kalender samt, för observationer, en gradskala efter ytterkanten. Detta astrolabium har markeringar för dagstimmar och en skuggbox för höjdbestämningar.
Alidade
För observationer finns en visare, alidade, även på baksidan. Denna är ofta försedd med sikte, så att man genom att låta astrolabiet hänga fritt i sitt fäste man kan gör höjdavläsningar på skalorna.
Mater, tympanum, alidade, ostensor och rete hålls samman av en axel som låses med en splint. Denna är i regel utformad som en häst.
Användning
Astrolabiet användes för att bestämma himlakroppars lägen och ur dessa beräkna tiden på dygnet, alternativt kan man med astrolabiet om tiden är känd bestämma longituden. Den grundläggande manövern med instrumentet är att hålla det (med skivan vertikal) och med hjälp av siktlinjer avläsa en himlakropps positionC C) Från Wikipedia..
Hos University of Wisconsin finns det exempel på hur man använder ett astrolabium.
Litteratur
Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe 'Astronimiska instrument genom tiderna, del 6'. Cassiopeiabladet Februari 2003.
Evans, J. The History and Practice of Ancient Astronomy. New York : Oxford Univ. Press, 1998.
North, J.D. 'The Astrolabe'. Scientific American, Vol. 230 (January 1974), 96-106.
Michel, H. Traité de l'astrolabe. Paris : Gauthier-Villars, 1947
D'Hollander, R. L'Astrolabe. Histoire, théorie et pratique. Prix Georges Erhard 1999 de la Société de géographie. 48,78 €. ISBN 2-903581-19-3 - 24x30 cm - 392 pages. Institut océanographique, Paris 1999.
Theodorus Meliteniota (? - 1393), Tribiblos astronomique. Livre 1, Chap. 11, Ed. Leurquin, R., Gieben, Amsterdam, 1990.
Internet
En på nätet befintlig utställning av astrolabier och en tillverkare av astrolabier.